Slutet gott, allting gott

Då var sista tävlingshelgen avklarad. Uppladdningen var den bästa, först lite minicamp efter nyår sen var det ett helt annat fokus när vi ”råkade” köpa större lägenhet, sen åkte vi ner för att hälsa på Ida och Anton i Linköping efter jobbet på fredagen.

Vi hängde med I och A en stund innan John Blund kom, sen ringde klockan tidigt som attans. Frukost, sen bar det av till Motala för CX-pokalen och Sweden Winter Challenge! Det var ju inte bara tävlingspremiär för 2017, utan också premiär för ny klubb och nya kläder. AWESOME! #newkitday och allt det där!

Där var det kallt och hårt på backen, ett par testvarv med dels en lång j-la strand och sen efter att ha varit ute på en åker och snurrat lite går det tvärt upp. Smakfullt!
När starten gick bestämde jag mig för att det var ett bra tillfälle att starta klockan, inte så jättebra. Johan var asnöjd över sin placering bakom mig.

Sen när jag tog ytterspår uppför den branta backen, så kändes benen rätt OK faktiskt hela vägen upp. Oförskämt bra.

När vi kommer till hopphindren så känner jag hur bakhjulet lossnade, hängde i kedjan helt enklet. När jag sedan får fast hjulet igen känns det som att alla är framför. Börjar köra rätt hårt för att komma ikapp, lite lätt nybörjaraktigt. Sen lägger jag mig raklång på ett isparti jag VISSTE OM. Luften går lite ur så det var inte mer än att försöka sikta på att komma i mål.

Väl i mål kändes det otroligt skönt, jag fakking gjorde det. Bärgade andraplatsen bakom snabba Patric i totalen! YEAH BABY! I själva tävlingen sladdade jag in på en blygsam åttondeplats. Snabba CX-oraklet Björn hade bärgat en fjärdeplats, vilken insats! Patric hade vunnit så klart…

Äntligen fick jag kliva upp på den där pallen. Lite svårt att smälta det där och då, efter att ha varit snuddande nära pallen i Täby så var det lite overkligt. Med alla tävlingar i banken kunde jag stryka säsongens första i Göteborg med sämst poäng och putsa resultatet lite. Markus hade räknat ut att vi var tre som hade kört alla tävlingarna i höst. Kändes stort, lång höst och många upp och ner…  Så, en liten extra klapp på axeln till mig, Markus och Johan som åkt alla tävlingar. Tack, hör ni!

Eftersom allt alltid tar mycket längre tid än man tror var det typ dags för damernas start direkt efter prisutdelning. Så H och jag började frenetiskt fixa för att göra henne startklar. Ouppvärmd rullade hon ut på startlinjen, sen var hennes lopp för dagen igång.

De körde snabbt,  snyggt och säkert H rullade till slut tacksamt över mållinjen. En maxpulsövning för henne också.

Sen det bästa, en pallplats till för familjen! Vilken helg! Vi åkte tillbaka till Linköping och softade med I och A resten av dagen innan vi styrde mot norr på söndagen.

Motala-tävlingen var en höjdare, banan lämnade ingen oberörd och att sen få mumsa raggmunk efter var ju finfint. Även om vi svurit oss fria från rött kött och socker i januari så fuskade vi medvetet med en klick lingon på. Så gott efter en heldag i den friska luften!

Hatten av till alla, det har verkligen varit roligt i höst. Jag döpte ju klassen till Klass Beige, efter hösten är jag nog mer inne på att den är Klass #BFF helt klart. Alla är glada och goa runt banan, sen är det hård och rättvis körning under 40 tävlingsminuter.

 Foto: Hanna och Magnus