bloggen om min cykling och allt annat
Allt började med en solig vårlördag. SCSCK hade sammanträtt och kommit överens om att lufta äventyrscyklarna.
Två snabba Sekojor dök upp för att eskortera min Straggler runt Söderort.
De två stiliga farbröderna visade fantastiska vägar och skröt om vädret de beställt.
Sportdirektör Eklund visar att Gravel inte bara är grusväg, man kan även äventyrscykla med Sekojan.
Vad mer skulle man kunna önska sig?
Jo, en semla.
Idag så var det ju finfint väder igen! Kom upp och kände mig alldeles för trött för att gå upp tidigt och byta tillbaka till dubbdäcken. Så jag såsade runt hemma i mysbyxor tills klockan blev alldeles för mycket. Sen stoppade jag fickorna fulla med fika, fyllde flaskan och rullade mot Ekerö. Eftersom det inte blåste så mycket tänkte jag att det kunde vara lämpligt att kika på om Mälarskärgården låg kvar.
De där Compass Barlow Pass som åkte på rullade ju fasligt lätt jämfört med Schwalbe Marathon Winter, även det trötta stålstaketet kändes lite peppigt från tid till annan! :D
Solen sken och det kändes lyxigt att bara behöva vinterbibs, en Merinonet-brynja från Aclima och en tjock tröja på sig. Mot att bylsa på sig halva garderoben för att orka cykla. Eftersom händerna blivit lite känslig för kyla så får jag nog leva med lobsters ett tag till…
Vi var minst två som sken ikapp väl ute på vägen, solen och jag. Så det var lätt att låta tankarna driva i olika riktningar under tiden benen vevade.
På sommaren dricker jag ofta väldigt mycket, så då räcker inte alltid två små flaskor utan jag får gå på två stora, ofta. Idag gick det väl en hel flaska, samtidigt som jag testade att faktiskt äta lite mer på rundan. Skönt att inte komma hem med hammaren som trummar på huvudet. 🙂
Väl hemma så kom mitt hjärta äntligen hem och vi kunde babbla lite över hur hon hade haft det när vi stuvade i oss bananpannkaka till lunch. Nu har vi slappat lite i soffan och snart blir det till att förbereda middagen.
Då var sista tävlingshelgen avklarad. Uppladdningen var den bästa, först lite minicamp efter nyår sen var det ett helt annat fokus när vi ”råkade” köpa större lägenhet, sen åkte vi ner för att hälsa på Ida och Anton i Linköping efter jobbet på fredagen.
Vi hängde med I och A en stund innan John Blund kom, sen ringde klockan tidigt som attans. Frukost, sen bar det av till Motala för CX-pokalen och Sweden Winter Challenge! Det var ju inte bara tävlingspremiär för 2017, utan också premiär för ny klubb och nya kläder. AWESOME! #newkitday och allt det där!
Där var det kallt och hårt på backen, ett par testvarv med dels en lång j-la strand och sen efter att ha varit ute på en åker och snurrat lite går det tvärt upp. Smakfullt!
När starten gick bestämde jag mig för att det var ett bra tillfälle att starta klockan, inte så jättebra. Johan var asnöjd över sin placering bakom mig.
Sen när jag tog ytterspår uppför den branta backen, så kändes benen rätt OK faktiskt hela vägen upp. Oförskämt bra.
När vi kommer till hopphindren så känner jag hur bakhjulet lossnade, hängde i kedjan helt enklet. När jag sedan får fast hjulet igen känns det som att alla är framför. Börjar köra rätt hårt för att komma ikapp, lite lätt nybörjaraktigt. Sen lägger jag mig raklång på ett isparti jag VISSTE OM. Luften går lite ur så det var inte mer än att försöka sikta på att komma i mål.
Väl i mål kändes det otroligt skönt, jag fakking gjorde det. Bärgade andraplatsen bakom snabba Patric i totalen! YEAH BABY! I själva tävlingen sladdade jag in på en blygsam åttondeplats. Snabba CX-oraklet Björn hade bärgat en fjärdeplats, vilken insats! Patric hade vunnit så klart…
Äntligen fick jag kliva upp på den där pallen. Lite svårt att smälta det där och då, efter att ha varit snuddande nära pallen i Täby så var det lite overkligt. Med alla tävlingar i banken kunde jag stryka säsongens första i Göteborg med sämst poäng och putsa resultatet lite. Markus hade räknat ut att vi var tre som hade kört alla tävlingarna i höst. Kändes stort, lång höst och många upp och ner… Så, en liten extra klapp på axeln till mig, Markus och Johan som åkt alla tävlingar. Tack, hör ni!
Eftersom allt alltid tar mycket längre tid än man tror var det typ dags för damernas start direkt efter prisutdelning. Så H och jag började frenetiskt fixa för att göra henne startklar. Ouppvärmd rullade hon ut på startlinjen, sen var hennes lopp för dagen igång.
De körde snabbt, snyggt och säkert H rullade till slut tacksamt över mållinjen. En maxpulsövning för henne också.
Sen det bästa, en pallplats till för familjen! Vilken helg! Vi åkte tillbaka till Linköping och softade med I och A resten av dagen innan vi styrde mot norr på söndagen.
Motala-tävlingen var en höjdare, banan lämnade ingen oberörd och att sen få mumsa raggmunk efter var ju finfint. Även om vi svurit oss fria från rött kött och socker i januari så fuskade vi medvetet med en klick lingon på. Så gott efter en heldag i den friska luften!
Hatten av till alla, det har verkligen varit roligt i höst. Jag döpte ju klassen till Klass Beige, efter hösten är jag nog mer inne på att den är Klass #BFF helt klart. Alla är glada och goa runt banan, sen är det hård och rättvis körning under 40 tävlingsminuter.
Foto: Hanna och Magnus
Vi har semester och jag var inställd på sex niominutare nere i källaren, tryggt och enkelt men gud vad tråkigt.
Kom ju på det att jag kunde ta intervallerna ute med wattmätare på crossen! Vilken succé! Klädde om efter frukost och rullade ut mot Erstavik, så kallt det var! 😀 Fick trycka på en hel del för att hålla värmen, sen mötte jag upp H på SCS eftersom vi skulle kolla på kläder.
Hon fyndade lite kläder och jag fick bland annat med mig en CX-dräkt inför Trettondagscrossen och säsongsavslutningen i Motala, Sweden Winter Challenge. Ska det bli fest eller?! Vilken stilig skapelse, besparar er att få se mig i den… 😉
Cykeltokig 
