Fick något skit som däckade mig i torsdags förra veckan. Halva jobbet låg med magsjuka så antingen var det något sånt eller så var det något annat. Som tur var så släppte det ganska fort för på fredagen var jag feberfri igen och på lördag/söndag kunde jag stöka lite i alla fall. Så det fick bli lite av en omstart. Formen tog sig så klart en törn.
Testade benen på måndag kväll och varvade upp lite för att se vad som hände, det gick bra, benen funkade och pulsen höll sig låg.
Blev utkommenderad i Hammarbybacken (HBB, Col de Merde, etc, mfl) för backintervaller. Skulle ta i lite så jag fick ett kvitto på om jag var frisk eller inte hette det. Körde fyra vändor upp på den där jävla backen.
Efter att ha laddat lite med mat och något sött efter backintervallerna var det bara att attacksova så att jag kunde attackcykla Le Peloton.
Det gick sådär så att säga. Eftersom prognosen såg kall och blöt ut så tänkte vi cykla CX-loopen några stycken. Egentligen borde jag kanske kört LPs andragrupp men sånt är ju bara för fegisar. 
STÅLMANNENJOHAN stack som en avlöning efter träbron vid HBB så vid Lilla Sickla när jag var ikapp var det bara att gå fullt uppför backen för att inte bli avhängd tänkte jag och gick om på tung växel. Benen skrek oroväckande tidigt och pulsen ville inte gå upp för allt smör i Småland. Nils P kom som ett skott med Jonas på rulle, hade fullt sjå att hänga på dom fram till träbron efter golfbanan, men där fick jag släppa.
Sen blev det lite solo, innan Jonas väntade in vid Äventyrsbanan och så körde vi ihop resten av rundan och vägen tillbaka till caféet.
Erstavik var genomfruset, som ett sandpapper att cykla på, riktigt härligt. Trots att lungorna nu känns (tack vare?) som om jag vänt dom ut och in så låg jag bara ett par minuter saktare på loopen mot min snabbaste tid. Med rätt förutsättningar hoppas jag att jag kan putsa den framöver! Har ju 10s fram till STÅLMANNENJOHAN!
Idag blir det till att jobba på Förstemann-låren på gymmet istället
2015 – FU!
Cykeltokig 