bloggen om min cykling och allt annat
Hela dagen har mästare och mästarinnor korats, runt om på världens CX-arenor. Ska inte ge er några spoilers men vissa var mer spännande än andra så att säga…
På tuben sänder USA Cycling båda elitloppen där US National Champions skall koras. Damerna är ute sedan ett par minuter på den hala, snöiga och frusna banan. Herrarnas lopp går om ett par timmar.
Mycket nöje!
Förra helgen var det tävling i Malmö, vi satte av söderut, Damian, Jonas och jag. #BFF-Johan var ute på annat så han mötte upp i Percy Nilsson-land.
Tävlingsområdet var beläget bakom Hyllie-badet så vi hade 500 m från hotellet ner vilket var helt fantastiskt bra.
Banan var riktigt rolig, både tekniskt och fysiskt utmanande och det syntes på varvtider och det utsträckta fältet att den var utslagsgivande. Det började med en startraka som tog höger in mellan två kullar i Krokbäcksparken, vips var man vid en brant springbacke och sen traverserade vi kullarna på skrå fram och tillbaka tills vi kom ut vid depån, där var ett platt parti i en lekpark där vi snurrade runt träd och hoppade över diken. Kul!
Sen var det plattåka fram till målområdet där det bjöds på både skråkanelbulle, hopphinder och oversteek innan vi fick gasat ut på startrakan igen. Som ni hör, något för alla.
Lördagens race var halt, markfrosten hade inte riktigt gått ur så marken var ömsom hård och ömsom mjuk och blöt. Söndagen erbjöd tokfäste så där gick det fortare över lag. Danskjävlarna (världseliten då iofs) körde ju uppför springbacken vilket såg HELT sjukt ut på film.
Mina insatser i tävlingen var högst mediokra, väl i mål på söndagen fick jag lite tough love av Johan. ”Varför körde du inte bättre?”
Mitt svar då, som nu, var att det inte fanns mer i tanken. Varken i kroppen eller knoppen. Hade börjat planera jullovet veckan innan så efter ett par varv var det riktigt svårt att piska upp någon egentlig fart och jag körde alldeles för defensivt. Så kan det vara.
En del av dramatiken var att jag har haft otroligt svårt att klicka i mina pedaler så jag var lite lätt trött på hela grejen när det var Adventscross veckan innan. Samma visa denna gången, fick knappt i pedalerna och höger var absolut värst.
Det visar sig att min vurpa i Eksjö slog av en bygel på högerpedalen så det var bara en sida som funkade. Se där ja! Mamma och pappa hade åkt ner för att stå bland folkmassorna och heja så jag Shanghajade deras bil, vi styrde mot Musette som hade ett par Shimano 520-pedaler liggande. Succe´! När jag klev in så satt snabba Patric där och mulade wrap med en cappucino, så medans det letades efter pedaler knyckte jag i mig en enkel espresso och ljög lite så där gött om allt möjligt med P. Bra fika helt enkelt!
Lördagskvällen blev en kort historia, ett par öl i lobbyn som blev moules frites i hotellets restaurang med Björn och hans son Arvid som var med. Sen släckte vi ljuset lite gubbigt vid typ 21.30.
Efter Damian rullat in på en fjärdeplats på söndagen så samlade vi ihop oss och åkte norrut, trötta, nöjda och glada. Jag, inställd på jullov men med en revanschlust, så vi får se. Det verkar som att jag trots allt behållt en andraplats i CX-pokalen så nu gäller det att stå på gasen i Motala tänker jag. Alla poäng är bra poäng och kan jag komma bättre än 7-8 så bättrar jag ju min ställning i totalen. 🙂
Foto: Johan och Magnus
Nu sitter jag och ska snart åka till frun i The Big Apple. Hon har åkt lite tidigare och jag ansluter för en långhelg i Storstan med stort S vilket ska bli helt sjukt roligt! Vi var där för ett par år sedan och nu är jag rejält pepp!
Helgen i Eksjö har tagit några dagar att smälta, så jag tar det viktigaste först. Fru tog en pallplats på söndagen! Sjukt stort! Så snyggt cyklat mitt <3! För en inblick i damklungan rekommenderar jag Ingrids rappa inlägg, roligt och läsvärt!
Sen så var vi iväg, #BFF-Johan med familj och jag med frun, det var alldeles fantastiskt mysigt att bo på ett litet hotell och ha promenadavstånd till tävlingsarenan.
För min del gick SM bra, placerade mig ungefär som förväntat på 22a plats. Kunde köra mitt rejs och jag tyckte det var otroligt roligt med så många på banan, det var nästan 60 per på startlinjen. Bara frustande gubbar som ville stångas i 40 min.
Sist och minst viktigt, eller mest viktigt för cupen var söndagens rejs. Det är är väl egentligen anledningen till att detta inlägget släpar. Jag är så sjukt missnöjd med min insats så det har tagit ett tag att kallna. Så nu gäller det att ladda om, om inte annat mentalt inför Malmö och sen behålla peppen till Motala.
Stort tack alla som gjorde det till en cyclocrossfest utan dess like! Också tack till Eksjö CK och alla som roddat med tävlingen ! Mycket cykelkarma till er!
Stort att få snicksnacka med Emma Johansson vid banan också innan vårt rejs.
Nu blir det skönt med ett naturligt avbrott, lite semester i New York för att ladda lite.
Tja’rå!
… eller hur du får varenda hundägare att stanna upp och glo.
Ta:
Blanda, så får du fyra st fyraminuters intervaller på Nytorps gärde. Jag blev trött. Uppdraget får anses som slutfört! Sen bar det av ner till Le Mond för att ansluta till alla starka Le Peloton-cyklister som började drälla in lite efter 07.00 för välförtjänst frukost.
Starka Pelotonaren Sara Penton tittade in för frukost innan hon skulle ut på träningspass och det var riktigt roligt att få snacka lite med henne. Fascinerande att få lite insyn i hur proffsens vardag ser ut. Hoppas på att kunna snacka lite närmare med henne efter hon varit med i VM nere i Doha. Hon skulle åka redan på lördag och är den femte lagmedlemmen i svenska landslaget vid sidan av Emma Johansson, Emilia Fahlin, Alexandra Nessmar och Sara Mustonen. Vem kunde tro det om den där starka tjejen som låg med i Pelotonens snabbklunga för några år sedan. Wow!
På lördag går CX DM i Tullinge för oss stockholmare, banan är en flack och sandig bana med en DÖDS-backe att springa uppför. Vi var där för några veckor sedan på en kall och blöt TT, mina sockar fylldes med sand och de är nog inte rena ännu!
Missa inte att anmäla dig idag! Hur kan du INTE anmäla dig med mig som affischnamn?!
Läs inbjudan för alla detaljer och anmäl dig senast idag!
Själv ska jag bära möbler på lördag och klappa ett nytillskott till vänskaran på kinden på söndag så jag missar tyvärr. Vet inte riktigt hur det känns, men i och med att jag missade sista helgen i cupen så gick luften ur mig lite.
Snart går bilen ner mot Eksjö och det innebär tävlingshelg. Två av fyra tävlingar skall bockas av i årets Swecup. Ett år som inneburit en hel del träning, kanske inte fler timmar än förra året men med ett helt annat fokus och en helt annan kvalitet som följd.
Totalt sett är jag riktigt nöjd, mitt SM i cyclocross gick bra och jag är nöjd med min placering. Det är långt kvar till de allra snabbaste cyklisterna och jag är bara på mitt första år med lite seriösare träning så jag känner inte att jag behöver skämmas för något. I Swecup har jag kunnat harva nere i slutet på A-klass vilket är ett bra lyft jämfört med förra året där jag kände det som att jag prenumererade på sistaplatsen på den dåvarande Superklassen.
Det som jag faktiskt är mest nöjd med är min Bockstenstur, som jag kört flera gånger tidigare, både hela och halva varianten. I år så var det ömsom uppehåll och ömsom överfallsregn så jag fick mata på bäst det gick. Väl flera dagar efter målgång insåg jag att jag fått en silvermedalj eftersom jag var 110:e man i mål och 26a i H30. Kändes ganska häftigt, jag trodde jag skulle komma absolut sist i tävlingsklass, typ.
Det har också varit otroligt lärorikt, inte minst det här med att lära sig om kroppen och hur den funkar inför, under och efter tävlingar.
Nu kör vi, rakt in i kaklet!
Här kommer lite blandade bilder från Dam- och Herrelit när jag gick runt banan idag. Får användas så klart, nämn bara att jag tagit dom och länka gärna till cykeltokig.se. Kram!
På fredag eftermiddag satte jag och Ivar av mot Göteborg och mitt fäderneshem. Bilåkandet gick fantastiskt bra och GPS:en skvallrade om REKORDTID ner till bästkusten.
När vi kommit mer än halvvägs i min 1+ kg påse med lösgodis kom vi på att det kan vara en bra idé att äta lite så vi sladdade in på Stavsjö krog och moffade vägkrogsmat. Väl ute i bilen hade GPS:en slutat vara generös utan levererade en fullständig katastroftid så vi var hos mamsen och pappsen mitt i natten.
Var riktigt nervös, har våndats i många vändor om A-klass mot B-klass och bestämde mig tillsammans med Markus från Enköping och andra från CKCX att köra A-klass. Beslutet kom typ fem i stängning på tisdagen, sista anmälningsdagen, så det var inte helt enkelt.
Vi kom till Göteborg på lördag förmiddag och testade det slabbiga varvet, mjukt och tungkört, som tur var inte riktigt lika illa som förra året. Lördagens rejs gick bra, jag tyckte inte jag behövde gå fullt utan kunde plocka in folk här och där på slutet och tog ett par placeringar på de sista varven. Slutade som 35:a av 40 startande så det var ju inte helt fel. Speciellt eftersom jag kände mig lite okry och det var en ny, lite snabbare klass.
Under veckan som gått hade jag fått något skit i halsen som kom och gick, på lördagen var jag tveksam om jag skulle starta. Sen bestämde jag mig för att starta och kanske inte ge allt.
Materialet då, ja där fanns det tyvärr inget att klaga på, både cykel och hjul var alldeles fantastiskt bra!
Morgonen efter vaknade jag och rosslade ljudligt hela vägen ner. Bestämde mig för att det var en lång säsong och att inte starta. Vuxet, skitbeslut, massa poäng säkert där. Fan.
När alla stod på startlinjen sög det i magen och jag ångrade mig som fan. Vem vill bli vuxen. Va?
Passade på att fota tills batteriet i kameran tog slut. Fick typ halva kraschen i starten av A-klass på film, det såg inte så roligt ut…
Här finns massa bilder, jag tömde i princip bara kameran så var vänlig bläddra förbi skitkorten. 🙂
Tack som bara den Göteborg för en finfin helg! Vi kommer tillbaka!
Fick något skit som däckade mig i torsdags förra veckan. Halva jobbet låg med magsjuka så antingen var det något sånt eller så var det något annat. Som tur var så släppte det ganska fort för på fredagen var jag feberfri igen och på lördag/söndag kunde jag stöka lite i alla fall. Så det fick bli lite av en omstart. Formen tog sig så klart en törn.
Testade benen på måndag kväll och varvade upp lite för att se vad som hände, det gick bra, benen funkade och pulsen höll sig låg.
Blev utkommenderad i Hammarbybacken (HBB, Col de Merde, etc, mfl) för backintervaller. Skulle ta i lite så jag fick ett kvitto på om jag var frisk eller inte hette det. Körde fyra vändor upp på den där jävla backen.
Efter att ha laddat lite med mat och något sött efter backintervallerna var det bara att attacksova så att jag kunde attackcykla Le Peloton.
Det gick sådär så att säga. Eftersom prognosen såg kall och blöt ut så tänkte vi cykla CX-loopen några stycken. Egentligen borde jag kanske kört LPs andragrupp men sånt är ju bara för fegisar. 
STÅLMANNENJOHAN stack som en avlöning efter träbron vid HBB så vid Lilla Sickla när jag var ikapp var det bara att gå fullt uppför backen för att inte bli avhängd tänkte jag och gick om på tung växel. Benen skrek oroväckande tidigt och pulsen ville inte gå upp för allt smör i Småland. Nils P kom som ett skott med Jonas på rulle, hade fullt sjå att hänga på dom fram till träbron efter golfbanan, men där fick jag släppa.
Sen blev det lite solo, innan Jonas väntade in vid Äventyrsbanan och så körde vi ihop resten av rundan och vägen tillbaka till caféet.
Erstavik var genomfruset, som ett sandpapper att cykla på, riktigt härligt. Trots att lungorna nu känns (tack vare?) som om jag vänt dom ut och in så låg jag bara ett par minuter saktare på loopen mot min snabbaste tid. Med rätt förutsättningar hoppas jag att jag kan putsa den framöver! Har ju 10s fram till STÅLMANNENJOHAN!
Idag blir det till att jobba på Förstemann-låren på gymmet istället
2015 – FU!
SCFs grengrupp träffades, sammanträdde och segrade. Den lyckliga utkomsten blev ett späckat tävlingsschema i höst.
Saxar från SCF:s sida:
PRELIMINÄRT PROGRAM
Utöver detta blir det förhoppningsvis både Stockholmscupar och Kompiscrossar!
Cykeltokig 