Linjeloppet i Markim

I tisdags kom jag iväg med Viktor till Markim för att cykla Stockholms CF tredje cupdeltävling. Det var ett linjelopp på 63 km, två varv på en slingrig och lite småkuperad bana. För min del var det också premiär på linjelopp. Jag körde min fullständigt utdömda Venge.

Vid starten skruvades tempot upp rejält till en början med alla pigga ben i kombination med en stark sydvästan i ryggen. Vi snittade väl 50 upp tills banan sakta började svänga ner mot vinden igen, där blev farten beskedlig så länge man inte fick för mycket vind och in på andra varvet snittade vi väl de förväntade 39-40 km/h. När Viktor började snacka om farten i bilen började jag få ett sug i magen, skulle jag orka?

Det visade sig att det var ganska lugnt med orken, benen kändes OK med tanke på halsont och annan hypokondri tidigare i veckan.

När vi hade någon mil kvar på sista varvet small det till under foten och när jag tittade ner studsade en plastbit bort från min vänsterfot. Min trogna Time-pedal från 2011 hade bestämt sig att ett ingångdrag på mitt livs första linjelopp var bästa stället att ge upp.

När det var bara någon halvmil kvar så fick jag kommit upp spets, det tog ordentligt i benen och jag tog slut ordentligt i benen. Så ordentligt att när de började gå fort över böljande kullar med tre kilometer kvar så rann jag ner genom klungan som en äppleskrott. Det var ju också så att jag helt missat det här med energi, hade behövt en gel när jag gick ut på andra varvet. Jag lär mig helt enkelt!

Precis när det började gå fort, när alla laddade för en spurt hände det som egentligen inte får hända. Hetspellar gick på hjul eller hakade i varandra eller vad de nu gjorde, men det hände och 7-10 man stöp i gatan, där ibland Viktor.

Rullade fram och såg så att alla var OK, sjukvårdare var snabbt på plats. Efter det så rullade jag och Viktor snabbt i mål.