Vad är detta för sätt? Jag skulle ju inte cykla Vättern någon mer gång?
Så var det tänkt i alla fall, men när min H såg ut att bli ensam i sin cykling så var det inte svårt att överta en startplats så vi kunde cykla ihop. Tanken var att min familj plus H skulle cykla och jag skulle köra följebil runt loppet. Ofta blir det inte riktigt som man tänkt sig, min familj kom med + ANNAT som ursäkter och plötsligt stod H ensam på startlinjen.
Efter lite hummande kom vi överens om att cykla tillsammans. På lördagsmorgonen brände vi ner till Linköping och bodde över hos Hs bästa väninna och hennes man. De har flyttat ut på en jättevacker Bullerbygård på landet.
På söndag morgon följde vi alla andra bilar med cyklar på in till Motala och parkerade med på typ en kommunal gräsmatta. Det var rena vilda västern så jag antar att det är så man gör. Sen var det bara att hämta nummerlappen, fika lite och ta sig till starten.
Klockan slog 10.28 och vi rullade ut ur Motala, direkt fick vi en sån där fin och kompakt motvindsvägg. Jag och H försökte kommunicera för att hitta en bra marschfart. Planen var att jag skulle dra söderut i motvinden och det gällde bara att trimma in oss så att resan blev så bra som möjligt. Vi kämpade på söderut och tog ett stopp efter en timme för att sträcka på benen och få i oss en bar.
Efter Omberg och all motvind så kunde vi till slut rulla upp under E4 för att vända tillbaka mot Motala via den vida schlätta. Först ett fint och rullande parti väg som bjöd på propagandacykling i världsklass, sen kom vi ut på de stora vidderna.
Där kände vi den kraftiga medvinden och vi kunde segla behagligt i 30+ norrut igen. Betalningen för mer än två timmars slit smakade utsökt.
När vi vände upp i vinden började vi räkna lite. Inklusive stopp hade vi en plan på att komma i mål på ca 20 km/h i snitt. När vi orkade hålla 20 i snitt ner i motvinden inklusive stopp så verkade det ljusna lite, med motvinden blev det ju ändå bättre! Vi kunde tuffa på norrut i bra takt och medlet ökade hela tiden. H började känna målvittring och vi började revidera måltid, neråt. Alltid en härlig känsla!
Inför näst sista depån bestämde vi oss för att ta ett så kort stopp det gick, inkl toabesök och lite fika. Sen tutade vi på norrut, då blev det ett raketkort stopp, sen skulle vi ha en timme på oss för att ta oss i mål. Lite osäkra var vi om det skulle gå, vissa partier hade en sån kantvind att jag som är en stabil gosse fick luta mig in i vinden.
Det gick, en rörd H rullade välförtjänt först över mållinjen på fina 6.51. Hela 39 minuter snabbare än vad som var tänkt och då stoppade vi ändå nästan i varje depå. Glada smaskade vi på lite kyckling innan vi satte oss i bilen och åkte norrut trötta men nöjda.
MVG för H!
Cykeltokig 