Fram på vårkanten, efter att ha suttit i källaren och trummat så brukar jag bli lite så där stursk. Tänker att jag är nog minsann lite starkare än jag var förra året vid den här tiden.
Är jag inte lite snabbare och snyggare också?
I onsdags var det dags för lite skojfriskt rejsande i Årstaskogen, man hade bjudit in till Årsta TT vilket jag missat tidigare när de gått av stapeln så det var jätteroligt att kunna vara med.
Lite osäker på om det fanns något i tanken så det var väl bara att gasa tänkte jag. Jonas och Per hade tagit sig dit för att får köra skiten ur sig också. Konstigt hur villig man är att gasa så fort man får någon framför sig eller bakom.
Det höll väl drygt ett varv innan formen och ovanan att ligga på rött länge gjorde sig påmind. Lite samma sak varje vår, känner mig källarstark och sen känns det plötsligt som om jag tränat helt fel sak…
Lungorna satt på utsidan redan efter halva första varvet, sen ägnade jag sex varv åt att fundera på varför jag valde att köra åtta varv och inte fem varv. Sen var det målgång. Mycket efterlängtad. Väckarklockan gick nog inte att snooza mer för det där var jättejobbigt.
Mvh f d stursk.
Cykeltokig 