Jag gled med på ett bananskal i en BMX-grupp på fejjan för något år sedan, Johans och Atles fel så klart. Efter det så har jag inte vågat, orkat, tagit tag i att komma med till Capital Bike Park och rulla lite.
Har cyklat BMX när jag var liten och sen, efter jag övertog en cruiser av Johan för ett tag sedan har jag luftat den exakt en gång i Älvsjö, stort. I torsdags var det då dags att testa det här med löjligt små hjul, obefintliga bromsar, helstelt och cykel i dagisstorlek.
Jävlar vad svårt allt var, min cykelkontroll, jämfört med alla andra närvarande var ju obefintlig. Rullade mest runt och snackade skit, mellan varven pumpade jag i en ramp, fick gjort några millimeterlyft när jag fick någon slags höjd. Hårda pix!
Det är ju alldeles fantastiskt vilken nybörjare man är på sånt här, allt är ju astekniskt och skitsvårt, men jag fick några bra nybörjartips av Peffen som så klart regerade på små hjul, också.
Efter ett par timmar var jag ganska mör, i jämförelse med Oliwer, Peffen, Etienne och Ragge då, som hoppade och skuttade som om det inte var någon morgondag. Jag vågade inte ens rulla upp på startplatån där de rullade ner mot olika ramper. Shit pommes säger jag bara.
Mest impad var jag ju så klart av superhjältarna Atle och Love som köttade i princip lika hårt på sina små BMX:er som de stora grabbarna. Ramlade och slog sig gjorde dom också, några tårar och läsk. Sen upp igen på cykeln och lika stora hopp igen!
Hoppas jag kan komma med fler gånger, känner att jag måste jobba en hel del med tekniken. Kanske blir ett lyft i skogen också?
Cykeltokig 