Det är lite roligt, efter att ha väggat på vägen hem igår och konstaterat att jag inte har någon ork till att köra distans med andra så började jag bli lite gnällig.
Det var både lite lustig tajming och rätt skönt att läsa artikeln på Training Peaks om de som de kallar de-training.
Speciellt när man behöver ägna 1.20 i ”fel” zon för att orka gå med runt Bornsjön på dubbad cykel. Inte för att det gick fort utan att pulsen skenade och benen sved.
Då är det extra skönt att läsa att det finns en mening med att vara lite kass och otränad mitt i vintern.
På något sätt är det tur att det är några veckor kvar till Spanien så jag hinner hitta lite form innan Tarmacen ska rastas.
Cykeltokig 