När jag och Johan började cykla i Le Peloton så brukade Sara Penton vara med, hon körde hårt i förstaklungan och var minst lika stark som alla andra (herrar skall tilläggas).
Vid tillfälle så satte jag mig ner med Sara och pratade lite, tanken var att få in en artikel om henne på Happyride.se men det blev inte riktigt så till slut. Varför inte damma av den gamla texten som en hyllning till Saras otroligt fina SM-guld i linjecykel?
Då, när vi pratade första gången, stod hon i begrepp att bli proffs på riktigt, sen uppdaterade jag texten lite efter att hon klivit på sin andra säsong utomlands.
Nu cyklar hon i ett World Tour-lag. Fattar ni hur stort det är? Eftersom Sara är en förbaskat bra person så tål hon att lyftas fram lite extra.
Sara har egentligen ingen klassisk cykelbakgrund utan var en fotbollstjej under uppväxten, det var familjeprojektet som väckte intresset för cykling. Projektet hade målsättningen att semestercykla från Stockholm till Gibraltar i etapper. Med en bror som började tävla som förstaårsjunior fanns det alltid i familjen och efter hans två säsonger utomlands var det ju inget som var omöjligt när hon väl ville satsa helhjärtat.
Vi pratar om var det egentligen började, om det var inför Vätternrundan som en del av en svensk klassiker i en av Hovets Sub9-klungor? Därefter sköt det fart innan ett nyckelbensbrott året efter ledde till till en dipp i motivationen. Sedan verkar det gått lite av bara farten med cyklingen, först en fortsättning i SubXX och deras Vätternsatsning och sen i CK08:s damlag.
Men var det där drömmen väcktes på riktigt? Eller är allt Isaks fel, Saras coach, när hon tillsammans med sina dåvarande lagkamrater var i Falun för att testa sig? Han kanske inte riktigt förstod av det innebar att säga till Sara att värdena såg helt rätt ut för en cyklist, förutsatt att Sara kunde begränsa sina svagheter och förstärka styrkorna. Värdena skulle kunna räcka så långt som till en OS-plats spekulerade Isak och drömmen om en plats i landslaget väcktes.
Det var 2013 som hon började tävla och kom över den där första rädslan av att komma iväg, att komma uppför första backen med klungan. Det är raskt marscherat att gå från blåbär till att vara cyklist på heltid på bara några år, så förutsättningarna fanns nog där. Både fysiskt och psykiskt. När vi pratar vidare om själva tävlingsmomenten erkänner hon också, trots att ha fått representera Sverige i landslagsdräkten, att hon fortfarande har mycket att lära sig både i tävlingsmomentet och runt tävlingen i sig.
Hennes målsättningar på lång sikt är att kunna överleva på cyklingen, helst med lite marginal också. Det är kanske det mer omedelbara målet, sen finns riktiga, långsiktiga målsättningar som att stå överst på pallen på ett VM och att det snart faktiskt är OS. Att ha tagit sig från En Svensk Klassiker till representation i landslaget visar på en viss beslutsamhet från Saras sida.
I helgen som gick kunde Sara Penton alltså bocka av ett av sina mål, att bli svensk mästare på cykel. Hon fick stå där och höra nationalsången och klä sig i gult och blått. Förjävla stiligt!
Vem vet vart det slutar? Allt jag vet att Sara är både snabb och stark och det räcker hur långt som helst med den där viljan. Chapeau!
Cykeltokig 