Början på veckan har varit relativt hård, var lite sliten efter distansen i söndags så det passade väl ganska bra med styrka i måndags. Sen när 6×4 min på låg kadens dök upp igår så var det ju lite som att sätta skrattet i halsen. Speciellt när det vankades racerpremiär på Le Peloton idag vilket jag inte ville missa!
Det satte fart direkt kan man säga, benen skrek och jag körde på så gott jag orkade. Drog defintivt inte en meter men orkade få rygg upp till fiskis, tappade en meter, två, tre upp mot Fiskis-loopen. Sen kom jag ikapp efter sprinten och kunde hålla rygg ända till Lindalsbacken. Där var benen helt slut och repet gick av till sista man. Tuggade på till Enskedeskylten där jag hann ikapp snabba klungan och dom som hade genat längs vägen.
På Le Mond satt frukosten så jäkla fint, gött tjöt med alla duktiga Pelotonare. Helt slut och ganska glad över att nästan suttit med runt. Vengen funkade himla fint, tunga hjul till trots! Lite kul med watt-mätning på Loopen trots att benen kändes som skit. Orkade upp till ca 300 W i snitt så det får väl anses vara godkänt att snitta på tröskelwatt.
Efter frukost var det bara att svida om och åka till jobbet. Tillbaka till verkligheten.
Nu är jag helt trasig i benen och det blir vila till fredag eftermiddag då det kommer korta intervaller som ett brev på posten.
Cykeltokig 