bloggen om min cykling och allt annat
För ungefär ett år sedan skickade jag in en ansökan, för andra året i rad och hoppades på att komma med i Skoda-laget.
Efter att ha i princip avskrivit min ansökan då de fick nästan tusen ansökningar så fick jag det glada beskedet att jag kom med!
Nu har du möjlighet att få vara snygg och snabb runt Vättern som ambassadör för cykling och Skoda.
Ansök redan idag och förklara varför du så gärna vill vara med! Det är ett fantastiskt äventyr, att få vara proffs för en dag.
Nu sitter jag hemma i soffan tillsammans med H, efter ett dygn fullt av intryck. Vätternrundan är gjord, att rulla i mål med Skodas starka galningar på 7.38 var helt magiskt. Ofattbart att det gick. Stort tack alla i laget och alla runt laget som gjorde detta till en fantastisk upplevelse!
Sen hade jag mamma och pappa både utmed vägen och sen pappa vid målgången var fint, det kändes otroligt bra att få en kram efter målgång. Mitt ❤ var med via resultatservice och det kändes som att alla peppade och hjälpte mig fram. Det ger en ödmjuk känsla i magen.
Själva rundan var en berg- och dalbana, både i känslor och känsla.
Ner till Jönköping och över Bankeryd var det otroligt tufft i backarna och kantvinden. Fick ta i ordentligt för att ligga med och många släppte i den hårdföra körningen. Helt fantastiskt imponerad av de starka längst fram som bara drog och drog utan att knota när vi andra fick söka skydd bitvis för att jobba undan lite mjölksyra.
Denna gången skötte jag maten bättre och det enda var att jag hann dricka ur flaskorna innan första stoppet. Sen hände det, andra vurpan på landsväg någonsin. Gick på ett hjul och skrubbade mig, kom fort upp igen och fick se att klungan stannat in lite så jag kunde snabbt ansluta.
Efter första depån blev det en miss i kommunikationen så vi var några som fick köra lagtempo för att komma ikapp klungan igen för en återsamling. Vi var tre man som gick runt i lagtempo och det kostade ganska mycket att gå på rött i nästan tio minuter när vi skulle ikapp men jag tänkte att jag kör hellre i taket än släpper klungan ur sikte. Ett av problemen var att vi hade en annan klunga som blandade sig med oss och då såg de i spets inte att det sprack av.
Efter det flöt det på rätt bra, en kramp i ljumskarna på grund av lagtempot gjorde att jag fick gå ner i svansen i ett antal mil för att återhämta mig. Försökte gå upp och dra lite men när det nöp lite så körde jag rätt defensivt med några förningar och sen en stund i svansen. Efter Askersund och Medevi så försökte jag gå med så mycket som möjligt, då var vi ju liksom nästan i mål.
Sen, att få cyklarna omhändertagna direkt efter målgång, buss till hotellet utanför Omberg och sen en burgare med ett par öl var så skönt. Allt ordnat, bara att se till att vara på rätt plats på rätt tid.
Natten blev rätt lång, dels så var jag nog mer väggad än vad jag kände mig för jag fick upp mitt i natten för att dricka och sen var det lite svårt att sova med ett knä som ömmade då och då. Men en massage och hotellfrukost kan ju råda bot på det mesta!
Buss hem och hejdå på parkeringen i Haga. Lite vemodigt och lite skönt. Vätternrundan var ”avklarad”, nu är det Velothon som är nästa anhalt för Skoda. Velothon går helgen efter jag och Hanna kommit hem från vår bröllopsresa till Italien så då är nog inte formen riktigt på topp… 😉
Strava:
https://www.strava.com/activities/613336500
Då var vi på väg, gött snack med gamla och nya vänner!
Kl 9 kommer ny prognos för vädret, det ska bli spännande att se vad Yr och SMHI säger om dagen.
Igår blev det en lite extra laddning med godis och klassiska fredagstacos. Det var gott efter 3×3 min på sweetspot för att väcka benen. Helt enligt planen för veckan. 😉
Snart bär det alltså av, 13.12 går vår start. Sist av alla och det ska bli fantastiskt roligt att cykla med detta team med alla starka och duktiga cyklister.
Vi ses i Motala kl 21!
I helgen som gick träffades vi som skall ingå i Skoda Cycling Team i år, det skulle bli två späckade dagar med föreläsningar, prylar och cykling. Cykelkalas i dagarna två alltså!
Det började med introduktion, sen fick vi världens största goodiebag, jag skojar inte. Shit pommes!
I varje bag låg ett komplett Skoda-ställ från Verge och sen var det ju matchande hjälm och glasögon från POC. Allt för att vi skulle se riktigt snabba ut så klart!
Det blev rena skrattfesten med provning av storlekar, selfies, fotografering och så klart lite fika.
Sen hade vi lite föreläsningar och genomgångar, exempelvis var det otroligt roligt att lära känna Fredrik Kessiakoff lite närmare. En vanlig kille kanske, som kunde cykla riktigt fort, visade det sig.
Under helgen gick också dels Erik från Skoda igenom hur allt skulle funka med oss nya och sen var det dags för lagkaptenen Rasmus att gå igenom upplägget under loppet. Det blir alltså 39 km/h i snitt och tanken är att vi ska marscha på 42-44 km/h. Målet är att gå i mål några sekunder snabbare än de 7.45 som Skoda-gänget cyklade på förra året.
Det är lätt att bli ödmjuk när Rasmus pratar om att ambassadörerna har en ”hel del överkapacitet” för den utsatta tiden. (Jag är inte ambassadör…)
Vi cyklade ju också lite båda dagarna, första rundan var lite mer sightseeing i Stockholm. De som kom utifrån såg ju lite förskräckta ut när vi cyklade en runda 46 km utan att egentligen komma ut på landsbygden.
Förutom att cykeln vägrade sluta knaka när jag tog i (för många watt?) så var det alldeles fantastiskt, efter andra dagens cykling så var det underbart att komma tillbaka. Dels på grund av att det spöregnade och alla ville in och dels på grund av att det inte verkar helt kört att orka gå med i den belgiska kedjan när det börjar gå fort.
Det var otroligt roligt att träffa alla glada cykelentusiaster från alla delar av landet. Koncentrationen är ju på något sätt i Stockholm men jag ser fram emot att se bilder på Instagram och Facebook från runt om i landet på snygga cyklister i Skoda-kittet!
När vi var ute och cyklade märktes det att vi suttit still och ätit lite för länge, alla hade spring i benen och ville visa hur snabba vi var. På vissa ställen i medvinden susade vi fram och när vi låste leden för att rulla om två Ride of Hope-klungor kändes det som att vi flög förbi.
På det stora hela är det nästan svårt att smälta intrycken, att få leva cykel ett par dygn känns otroligt lyxigt och att få umgås med trevliga människor och se snygga ut tillsammans gör ju inte saken sämre.
Ser fram emot både Vätternrundan och Velothon med Skoda Cycling Team, nu gäller det bara att sätta in spurten och slipa formen lite. 😉
Har säkert glömt hälften av allt som hände så det får komma senare… Tjingeling!
Det blev precis på allvar.
För några veckor sedan låg mitt årsmål någonstans i juli/augusti med Finnmarksturen och Mörksuggejakten som två långlopp jag ville köra i år.
I och med att jag kom med i Skoda Cycling Team så har jag fått justera lite. Nu när vi var i Belgien fick vi två rejäla dagar i sadeln med 6+ timmar så det var ett bra kvitto på att det finns lite ork i gubbkroppen.
Nu tänker jag främst att vässa uthålligheten i benen och kroppen under de åtta veckor som är kvar. Tänker att jag kommer att behöva köra långpannor framöver så det blir att planera in såna på en helgdag. Samtidigt tänkte jag vässa syratåligheten mer med något pass tröskel och Pelotonen. Kanske långlopp på MTB som träning eller så blir det några breveter 20 och 30 mil mellan nu och Vättern Runt.
Har det mesta av min träning planerad i Trainingpeaks, nu med wattmätare på Tarmacen gör att jag får en bra återkoppling om form och återhämtning. Sen är det skönt att veta att jag inte direkt tappar något på en lugnare vilovecka under en fyraveckors period utan att den behövs och att jag kan gasa vidare sen.
Denna veckan är en mängdvecka med en för mig rejäl volym cykling, nästan 12 timmar kommer klockan att stanna på. Sen kommer som tur är en vilovecka med lugn cykling och ett Aktivitustest i Solna på slutet. Testet ingick som en del av vårt paket genom Skoda Cycling Team så jag passar på!
Kanske får Kolmården stryka på foten i och med att det är vilovecka nästa vecka, har inte riktigt bestämt mig än.
Just ett test på labb har jag varit lite sugen på för att få ett kvitto på var jag egentligen har tröskeln. Senast jag gjorde ett test var det på Bosön och då hade jag 2,6 W/kg. Nu har jag estimerat hemma med hjälp av stegpass att jag borde ligga lite norr om 3,5 W/kg. Utvecklingen är på ett par års sikt men det är skönt att se en förbättring över tid, så nu gäller det att sätta in krutet på att förvalta det och skrapa ihop lite mer uthållighet över distans.
Sen var mitt VO2Max kass vid mitt Bonsön-test så jag hoppas att jag fått upp det lite i alla fall.
Skickar med er morgonens över/under som Mattias Reck tipsade om:
https://www.strava.com/activities/547725843
Nu ska jag ut och cykla i skogen med mitt <3!
Igår var det alltså dags för Vätternrundan som traditionsenligt gick av stapeln helgen före midsommar.
Vädret lovade vind och sol så det såg ju fint ut, det var bara det att det blåste nästan kuling söderut. Vinden skulle mojna allt eftersom på dagen men det skulle vara byigt.
Sov hyfsat och vaknade vid 3, frukost in, kläder på, chamoiskräm anstruken. När jag pumpade däcken blev det lite panik, bakdäcket small som ett pistolskott, tur att jag tog H’s kanttrådsdäck. Nöp en av tre extra slangar jag hade handlat på mig och bytte snabbt och lätt. Det small inte och höll luften. Man ska inte ha det onödigt spännande på morgonkvisten.
Rullade upp till starten, träffade resten av klungan och vips var vi iväg! Snittade 36+ ner till Jönköping, sen började det roliga, byarna slog sönder klunga gång efter annan och plötsligt var vi sex-sju som drog efter stoppet i Fagerhult. Många verkade lida i blåsten och kunde inte ta vind när det blev deras tur, gaphalsen i mig växte och jag levde och domderade. Skickade ner dom som inte orkade i svansen så de kunde vila upp sig.
Där någonstans blandades vi upp i en jätteklunga som drogs av starkingar från Ingarö IF, jag tappade bort resten av min klunga och susade med i 30+. Väl i Boviken hoppade jag av klungan dumt nog, hade ju vatten för minst en depå till. Träffade Jonas som vi bodde med, han var riktigt slut efter en 40+ satsning ner till Jönköping och hade linkat sig norrut i olika klungor. Försökte hjälpa honom men han orkade inte ligga med på rulle så han släppte och jag letade klunga.
Ett gäng från Vårgårda CK dånade förbi och jag spännde vaderna för att komma in på rulle. Jag snurrade med men orkade knappt upp i förningarna utan la mig på rulle lite fult. Det funkade till medvinden efter Hammarsundet där det började gå i 45+ och jag var officiellt avhängd Brattebrobacken. Sen seglade jag i ensamt majestät eller på någon enstaka rulle in mot Motala via Medevi-depån som jag stannade i för att jag behövde komma av cykeln, tror jag. Knoppen funkade inte riktigt som den skulle tror jag.
När jag var på väg in mot Motala insåg jag att sub 9.30 var inom räckhåll så jag gasade som attans för att komma över mållinjen i tid.
Lycka, succé, framgång, seger etc!
Strava: http://www.strava.com/activities/153881670
På vinst och förlust anmälde jag och H oss till Öppet Spår på måndagen före Vasaloppet, lite för att gå i mål med en klassiker och lite för att ha ett träningsmål.
Nu blev jag ju påpassligt sjuk inför Lidingöloppet så Öppet Spår får väl bli första deltävlingen i en klassiker. Jag har bestämt mig för att försöka slutföra den under 2014, men det återstår ju och se…
Knep även en startplats i Sub10-grupp till Vättern, vilket jävla skämt egentligen. Vättern kanske är SKITKUL vad vet jag men det känns mer som något att bocka av. Eller inte, innehåller iaf alla ingredienser för att vara skitdålig. Vinglande surgubbar, nattstart, dyrt och i MOTALA. Är jättepepp, lovar!!
Som tröst ville Johan köra Liege – Bastogne – Liege till våren så det får bli en lagom uppladdning. Då har jag i alla fall det att träna mot så får VR gå med av bara farten.
Simma uppströms och att kuta runt Lidingö igen har jag inte ens orkat fokusera på än, den dagen den sorgen? 😉
Cykeltokig 