#BFF-Björn är ju en påhittig jäkel. Han hade sett ett eget behov att ha en liten träningsserie söder om stan, som ett komplement till SMACK-serien i norr.
Därför har han instiftat Landfjärden 10 Mile TT, 16 km utsökt lidande. Tillräckligt kort för att tro att man är något, tillräckligt långt för att man ska ta i så man skelar.
Tanken är enkel, alla ställer upp vid en T-korsning och startar med jämna mellanrum, sen gasar man till en annan T-korsning 8 km längre bort och vänder. Sen gasar man igen tillbaka 8 km. Tidtagning medelst Garmin/telefon och Strava där man ser vem som vunnit genom att ta dagens snabbaste tid på Strava. Klart!
Så idag var vi två tappra galler, jag såg det som ett bra genrep inför nästa veckas SMACK-rejs och Björn ville ha en premiär. Sagt och gjort, två dumstrutar åkte ut till avtaget på Nynäsvägen och värmde upp lite.
Nåväl, grundaren valde att starta först så jag släppte iväg honom och han drog iväg som en avlöning. Inväntade att han skulle försvinna i fjärran vilket inte tog lång tid. Sen började jag rulla iväg, benen sa:
-GOD NO.
-I MEAN NO.
-I SAID NO.
Det tog liksom inte slut. 24 minuter kan vara riktigt jäkla långa ibland alltså.
Vid vändningen kändes det ändå rätt ”ok”, men det var ju medvinden som lurades. På vägen tillbaka kändes det inte alls bra. Inte alls. Paniken att inte orka hålla 40 i snitt gjorde sig påmind. Wattmätaren dippade under 300. TA I FÖR HELVETE. Så, i mål. Puh.
Väl tillbaka så tog Björn KOM när han synkade sin Garmin, sen var det väl min tur. Såg brunt ut liksom. Hade jag orkat komma i närheten!?
Till slut tog jag segern med två ynka sekunder. Vi körde i princip jämnt idag, fan vilka BFF:er vi är!
Orkestrar började spela, palmlöv ströddes och städer gav mig sina stadsnycklar när vi inledde eriksgatan tillbaka mot Stockholm i min lilla hyrbil. Slutet gott, allting gott. Änglar sjöng nog lite också.
Tack för allt Björn, på onsdag kör vi igen! Sen kanske det blir fler Landfjärden 10 Mile TT i augusti?
Cykeltokig 