Snart är första perioden över

Jag har satt upp ett litet amatörmässigt upplägg för att hålla igång nu i vinter. Tanken har varit att inspireras av min januari förra året med fyror, sweetspot och distans.

Denna veckan är vilovecka så jag har betydligt lägre intensitet och ett test inplanerat. Eller ja, det blev ju lägre intensitet medelst proffspendling i måndags på grund av skidåkning och släktbesök i helgen. Sen hade jag glömt att ladda lampan till Le Peloton så jag gick och la mig igen. Världens sämsta ursäkt så klart.

2016-01-29 17.41.41.jpg
Livet är för kort för att träna i fula kläder.

För att väcka benen efter två dagars stillestånd så körde jag 35 min sweetspot på en kopp kaffe i torsdags, gick lite väl högt då jag var och nosade på tröskel vilket inte var helt smart kändes det som. Jag har tänkt att ha stegpasset som test för att se vad jag orkar prestera vart fjärde vecka så på fredagskvällen var det dags. Efter att ha laddat med mat och gott så blev det start på fredagsmyset i källaren.

Passet tar ungefär 1:25 inkl uppvärmning och nervarvning, nu börjar jag få lite häng på det. Sen är jag starkast på de korta intervallerna så där kunde jag hämta in några watt på slutet. Nästa gång får jag väl höja lite mer mot slutet… Väl i mål så kunde jag konstatera att jag upp ca 3 % sen förra testet i början på januari. Kul! Inte så mycket kanske och jag tror inte att allt är en ökning utan denna gången orkade jag nog ta ut mig mer.

Nästa test blir i slutet på februari, det ser jag fram emot, då kanske man kan se en stadigare utveckling.

12642426_10153254189231302_8432791657599490543_n.jpg
Sex glada laxar i en laxask! (Foto: Emil Ekström)

Som kanonavslutning på cykelveckan blev det en sprättfest i timmarna tre med lite Nackacyklister och Jonas. Mestadels var ganska beskedlig distans men plötsligt var det backintervaller och lagtempo på menyn. Väl hemma var benen helt kokta så morgondagens 4×6 min 40/20 får kanske vänta till senare i veckan. 🙂

Wattigt avslut på hösten

Efter lite om och men fick jag baxat in en monark i källaren, det blev inte vackert men det gick.

Klev ner i underjorden för att testa när jag fick monterat pedaler, kadensmätare och Garmin. Allt är ju lite pilligt och meckigt med lösa vikter och korg som denna har så när det är vila så får man langa på en ny vikt om motståndet ska höjas.

Hade därför preppat med hur många vikter som skulle ligga i korgen och när under det stegpass jag körde igår.  Stegpasset går som en stege ner från 10 min till 1 min intervall medans motståndet ökas successivt. Jag och Coach Micke mailade lite om det fram och tillbaka, tänkte ha det som testpass för att se vart formen tar vägen framöver.

Till slut landade jag på 317 W i snitt på de 55 min arbete vilket kändes bra, hade nog kunnat kräma ur lite till, får ta det nästa gång. När jag tittar på det stegpass jag körde i augusti, efter sommarens dekadens så höjde jag mig med ca 5% vilket ger lite självförtroende.

Jag har inte kört något FTP-test så jag har lite dålig koll på var jag har min tröskel, men den borde ligga på 310-320 W någontans. Så 317 W i nästan en timme med ett slag under tröskelpuls i snitt verkar vara i närheten.

Om jag räknar i W/kg så har jag ökat min tröskel med lite mer än 20 % sedan jag gjorde mitt test på Bosön. Så trägen vinner? Nu ska jag bara vinna något också…

Stegpasset var mitt avslutande pass i höstens schema, nu blir det lite lattjolajbanscykling fram till efter jul och nyår! Vissa kallar ju det för Base så jag passar på att distansrulla och ha det gott ett tag.

Sen kanske jag får ta mig ner i källaren igen för att hyfsa formen inför vårens klassiker, Paris-Roubiax, som är bokat!

Erfarenheter av Top Contact II

Jag hade tänkt skriva något surt som suddgummi, mountainbikedäck, episkt, trögt och glacial hastighet.

Sen på senvintern pumpade jag däcken och gick från strax över 1 bar till 4 bar i däcken inför efterföljande Le Peloton. Så nu har jag egentligen inte så mycket ont att skriva om däcken. Jo, förresten, jag har vurpat med dom två gånger. Båda gångerna när jag kommit ut på nysnö med blankis under. Vid de tillfällena hade varken jag eller däcken en chans.

Lameller, lameller, lameller!
Lameller, lameller, lameller!

Vad var det då jag köpte? Jo jag skaffade Continental TopContact II till min vintercykel. Det är ett friktionsdäck från Tyskland som skall rulla lättare än dubbdäck men nästan ha samma vintergrepp. Till min CX har jag sedan tidigare Schwalbe Marathon Winter som rullat några vintrar. Tanken var att alltså att offra väldigt lite för att få i princip dubbdäcksprestanda till en lättare vikt och ett lägre rullmotstånd.

Så här långt har däcken gått ett antal distanspass, från nån timme till fyra timmar i slask och annat skit. Det enda jag har att säga något illa om dom är att jag faktiskt vurpade två gånger med dom. Båda gångerna jag åkte på arschlet så var det på blankis som hade fått sig ett par cm nysnö på sig. Jag är osäker på hur ett rent dubbdäck hade betett sig. Mitt sällskap hade 600+ dubb totalt och stod inte på näsan så visst är det skillnad när man har wolframspets som biter i underlaget. Å andra sidan så rullar TopContact betydligt lättare.

Jag är riktigt nöjd och kommer att cykla med dessa kommande vinter också!

Tankar om Mila Vega för cykling – och annat

Jag ju fick nöjet att prova Vegan under julledigheterna. För mig så var den så bra att jag köpte ett ex av lampan för mtbcykling, löpning och längdskidåkning.

Bygget och lampan
Det ÄR skillnad på en bra kvalitetslampa och de billigare varianterna. Skillnaden kanske mest märks på såna saker som batteritiden men även på att det finns ett tänk bakom hur exempelvis Mila valt att köra ett 14,4 V batteri för att få ner mAh och upp brinntiden till att de har olika optik tillgängligt för olika typer av användning, ex MTB vs orientering. Även bygget är väldigt gediget men förvånansvärt lätt, både huvudställning och lampa. Att de kör med ett stort antal dioder verkar fungera bra, ljuset bli behagligt utan punkter. Inte som lampor med en större reflektor runt en enstaka diod där det snabbt kan bli relativt vasst ljus. Ett förbehåll jag har är att jag inte har testat exempelvis någon Lupine eller Dinotte så jag har bara Magicshine och enklare lampor från Deal-extreme att jämföra med.

Hantering och användande
Var ute en sväng och åkte längdskidor med den på Gärdet, det är en alldeles fantastisk lampa för sånt också. Lampan lös för Kung och Fosterland, såg allas reflexer på några hundra meters håll och H ville hellre att jag åkte framför henne så hon såg spåret än att jag låg bakom och skuggade henne. Selen gör att batteriet inte märks speciellt mycket och lampan är så pass lätt att den inte känns på huvudet. Det enda smolket i bägaren är att stropparna som spänner selen runt bröstet går upp när man stakar satan, kan man däremot åka skidor är det nog inga problem.

Halvljuset på, bra skit
Halvljuset på, bra skit

För cykel finns ett litet fäste som går att ta av enkelt. Det funkar fint, enda kruxet är att man behöver en liten fast nyckel och en skruvmejsel för att få loss lampan från huvudställningen. Batteriet är ju platt och avlångt, ganska svårt att få med sig på cykeln så jag stoppade i det i en gammal flaska så jag kan ha det i flaskstället. Funkade helt OK och när jag pratade med Mila det så berättade de att det kommer en liten, billig väska så man kan få fast batteriet på ramen.

Milan med cykelfäste klar för test.
Milan med cykelfäste klar för test.

Sen är ju lampan så in i helvete ljus, den är inte riktigt skapt för möblerade rum. Så jag har fått ha en liten Lezyne-lampa på styret bredvid för transport genom stan. Mila berättade att de ganska enkelt kan ställa ner läge 2 (halvljus) till ett grundläggande transportläge så att den går att cykla med. Då får man ett helljus på 3400 lumen och ett transportläge. En möjlig väg framåt!

Vegan gör Erstavik mer upplyst!
Vegan gör Erstavik mer upplyst!

Konklusion
Är det värt de extra pengarna då? Ja, det är ju ingen pendlarlampa men om du cyklar/springer/åker mycket i skog och mark under de nio lite mörkare månaderna om året och vill ha en rejäl lampa som passar till det mesta så är det ett bra köp. Är det då värt den mer än dubbla kostnaden mot exempelvis en Magicshine 880? Det är nästan bara du som kan svara på det.

Mila Vega på cykel

Milan med cykelfäste klar för test.

Hade igång den lånade Mila Vega på veckans Le Peloton och jag är riktigt imponerad. Det måste jag nästan vara när den har ett rek-pris på 1,26 riksdaler per Lumen.

Hur var den då på cykeln? Jo, jag fick med ett cykelfäste till lampan som jag fäste på styret som vanligt. Nu kommer det lilla momentet, för lampan är fastskruvad i huvudställningen så att det krävs verktyg, kryssmejsel och fast 7 mm nyckel för att få loss den. Cykelfästet skruvar man fast lampan på för hand och är i sig ett enkelt skruvfäste som är enkelt att ta på och av.

Det platta batteriet var ju en fråga i sig, hur jag skulle kunna få med det på cykeln utan typ helikopter, tuggummi eller gaffa. Svaret blev ganska enkelt till slut, en flaska från Bianchi fick sätta livet till när jag knölade ner hela batteriet i flaskan. Sen satte jag flaskan i stället. Så var det klart! Man kan så klart snygga till det men grundlösningen blev toppen.

Låt mej presentera hr Batteri!
Låt mej presentera hr Batteri!

Hur var den då på vägen? Ja, med tanke på att jag blev utskälld av en tant för att lampan var för stark och att en mötande bil slog på helljuset blir jag lite fundersam på om den lämpar sig för möblerade rum. I skogen och på grusvägarna i Erstavik var den alldeles utmärkt, bra ljus och få skarpa kontraster. Ljusbilden är skarp i mitten och mjuknar ut mot kanterna så att den ger ett fint flödesljus också och inte bara en spot i mitten. Ändå är optiken lite ändrad och därmed avsmalnad i denna lampan jämfört med Milas vanliga optik för exempelvis löpning och orientering.

Vegan gör Erstavik mer upplyst!
Vegan gör Erstavik mer upplyst!

Batteritiden var heller inget fel på, fullt ös i två timmar utan att det tog slut får anses som MVG jämfört med mina Magishine och fulkineslampor. Trots att det var kallt och jävligt så höll batteriet hela tiden, speciellt med tanke på att det ”bara” är på typ 4400 mAh jmf med det nya från Magicshine som jag köpte som låg på 6200 mAh. Grejen är ju att

Mila Vega i min hand

Fick lampan igårkväll av Björn på Mila. Han hade lagt med sele för löpning, hjälmfäste och adapter samt ett styrfäste till min cx.

Spontant är det en lätt lampa med stor reflektor, lampa inklusive sladd och huvudställningen ska landa på ca 220 gr säger Mila.

image

Batteriet är ett platt batteri som jag känner igen från min gamla Silva-lampa. Det är först och främst gjort för att ha i en sele på ryggen, ska klura på ett bra sätt att ha det på cykeln.
Ljuset är gulare än det från min MS 872 och känns behagligt.
I övrigt känns lampan och tillbehören som väldigt robusta och ”no nonsense”.

Orienterad testpilot – Mila Vega

Fick förfrågan genom världens crossigaste cyclocrossklubb CKCX att testa Milas nya lampa för året, en Vega som är Milas nya topplampa.

För typ 10 år sedan var Mila och Silva the shit, jag kommer ihåg att jag hade en stor bilstrålkastare i pannan. Efter det så har ju Sverige blivit dränkt av billiga kinalampor men min erfarenhet är att kvaliteten är väldigt blandad och det som är dyrt är ofta det man snålar med. Batterierna då alltså. Efter några kinalampor är jag halvvägs upp i skalan igen med en hyfsad Magicshine-lampa.

Mila Vega är egentligen en orienterarlampa som har specifikt framtagen ljusbild och ton i skenet men det hindrar ju inte mig från att använda den med löpardojor och på cykelstyret. Ska också försöka testa den en kväll med MTB:n för att se om den är behaglig att köra på stig med.

Specifikationerna ser ju minst sagt spännande ut med hel/halv-ljus på 1600 resp 3400 lumen. Den skulle ju piska min Magicshine MJ-872 bara på halvljuset. Batteritiden ska inte vara något fel på heller på pappret, 2,5 h på 3400 lumen. Något ska man ju ha för dubbla pengen, riktigt spännande att se om de där pengarna ger det där extra!

Lampan kommer med en huvudställning som går att ha dels på huvudet eller som går att spänna fast på hjälmen. Sen finns det också clips för att få fast den på styret.

Återkommer med intryck efter helgerna!

En tjock apa på stigen – Chunky Monkey

I våras köpte jag ett par Chunky Monkey från On-one. Däcket är byggt på Maxxis 2.35-stomme som bland annat används i Maxxis Ardent. Däcket i sig och dess mönster är framtaget av Shiggy i samarbete med On-one.

Däcken kommer i två olika varianter med olika gummisorter, en med ett hårdare 50a-gummi endast och en med två gummisorter, 50a och 42a. Varianten med två sorters gummi har ett kladdigare gummi i sidodubbarna för förbättrat grepp och det hårdare 50a-gummit i mittdubbarna för att det ska rulla bättre.

Jag köpte ett däck av varje, de kostar ju ingenting så jag tyckte det skulle vara intressant att testa däcken. För typ 250 kr st så kände jag att det kunde vara värt en provkörning. Däcken som jag ersatte var två Ardent 2.35 för höst-vinter-vår och bak brukade jag köra ett Maxxis Ikon.

Nu har jag hunnit köra däcken över sommaren och under hösten vilket gör att jag känner att jag kan ge något slags utlåtande.

Fjällcykling med apan
Fjällcykling med apan

Under sommaren och hösten har däcken funkat suveränt. Lerrens och allt sånt tycker jag duger både bak och fram, å andra sidan finns det ganska lite klassisk kladdlera här. Kan tänka mig att det är annat läge exempelvis på Järvafältet eller på västkusten…Mitt enda förbehåll är det där bakdäcket, speciellt nu i ett halt Hellas.

Bakdäcket är lite som ett klassiskt Continental-däck, helt fantastiskt halt ibland. Å andra sidan är det ett kontrollerat släpp, det också går att köra nästan lika fort som på sommarunderlag.

Snart dags för hala hällar i Hellas.
Snart dags för hala hällar i Hellas.

Fram sköter sig däcket utmärkt, greppet är bättre än med de Maxxis Ardent jag hade på förut.

Något som jag inte ordat ett iota om är vikten, de är ju stadiga pjäser, men jag är riktigt nöjd ändå. Stabila och de går att köra med lågt tryck. Slanglöst har jag inte provat nu när jag tänker men om de är som Maxxis Ardent borde de gå att köra slanglöst hur lätt som helst.

Summa summarum är det ett bra däck, men skulle jag köpa de igen skulle jag köpt det med kladdiga sidodubbar till bakhjulet också. Men med det priset är det ju svårslaget.