Jag tror vita män är alldeles för lättkränkta

Så lätt jag kränkte mig igår, det var bara att ligga på 90%+ i 24 min på Bellmanstafetten. Sen tog jag tre snabba glas vin.

Ridå.

Vårt lag å andra sidan gjorde bra ifrån sig. Ungefär i mitten av 1200 startande lag med alla löpare under 30 min per sträcka.

TTT – Siljan runt

Finfika av Andreas fantastiska föräldrar när det är fyra mil kvar!

I helgen som gick så åkte jag Siljan runt med Johan och Andreas. Planen var att åka upp på fredag eftermiddag och sen sova över i Rättvik hos Andreas föräldrar innan vi tog oss ner till Sollerön och starten på lördag morgon.

Först en dag på jobbet...
Först en dag på jobbet…

Det gäller ju att jobba ståndsmässigt, ändå fick jag skäll av Tille för mina jeans och buttondown-skjortan. Jag fick i alla fall provkört mina nya Loake 1880 Buckingham som var riktigt snygga om jag får säga det själv.

Lite preload
Lite preload

På väg upp var det jävulusiskt varmt så jag och Johan började laddningen med en smarrig glass i bilköerna ur stan från Sumpan. Det verkade otroligt mycket enklare att om jag skulle ta mig till Sumpan istället för att han skulle ta sig till city och kriga sig ut från stan igen.

Bulkar på Lappen i Hedemora
Bulkar på Lappen i Hedemora

När vi körde norrut bestämdes det att vi inte skulle grilla med Andreas efter lite koordinering så vi stannade på ett, tydligen, legendariskt stopp. Lappen i Hedemora som serverade ”stora portioner” enligt Johan. JÄVLAR vilka portioner, vi var mätta flera år efter det där matstoppet. Som tur var hade Andreas pappa Olle gräddat smarrsmarriga våfflor med vispad grädde och jordgubbar till vi kom upp till Rättvik så vi inte skulle gå hungriga.

Efter våfflor så blev det lite meck och inflyttning i Andreas stuga innan vi avslutade kvällen med ett par bira på hans altan.

Glada gossar ska snart starta
Glada gossar ska snart starta

Vi var uppe ogudaktigt tidigt men kom nog iväg bland de sista, ELIT-klungan startade kl 07.00, vi kom väl iväg vid 07.45 efter lite lapphämtning och pinkeri.

Johan väntar på servicebilen så han kan få ett nytt hjul.
Johan väntar på servicebilen så han kan få ett nytt hjul.

Vi hittade en bra rulle och kunde köra i 33-34 km/h fram till första depån där vi blev fem starka åkare. Huddingecyklisterna ville verkligen inte dra så jag och Johan fick ta hand om farthållningen. Efter ett par timmar i sadeln fick Johan pyspunka som vi försökte bota genom att skruva på ventilen och putta i mer luft. Det gick inte så vid ca 8 mil så fick Johan kränga på reservdäcket på bakhjulet.
Han upptäckte också att han inte fick någon hjälp hur mycket han än kollade efter servicebilen.

Finfika av Andreas fantastiska föräldrar när det är fyra mil kvar!
Finfika av Andreas fantastiska föräldrar när det är fyra mil kvar!

Andreas föräldrar tog ut husbilen och ordnade två fantastiska fikastopp!! Det ena bättre än det andra får jag säga. Att få en kopp kaffe och en bit vaniljlängd efter en 8 mil var rent himmelskt. När Johan sedan sa att nästa gång förväntar han sig princesstårta så fixade dom det till det andra stoppet!! Weltklasse!!

Johan måste fått ut tårtan i benen direkt för när det var fyra mil slog han hammaren i bordet och drog oss i 34 blås hela vägen i mål. Hur mycket jag och Andreas än gnydde så gick det fortare uppför än utför.

Trött men glad för det fantastiska loppet
Trött men glad för det fantastiska loppet

Min arm funkade ganska hyffsat ändå trots allt men lite stel blev jag nog. Mina nya Specialized Roval Fuseé SLC tubhjul som jag fick tag på begagnat så sent som förra veckan gjorde sitt jobb alldeles fantastiskt bra. Det var kanske mer benen som inte gillade att gå för fullt, kände att de ville krampa lite långt före lungorna tog stopp. Sen MÅSTE jag få bort knaket i cykeln, den låter för jävligt.

Spontan milpremiär

De gamla kollegorna vet att jag aldrig bangar ett lopp. Tyvärr. Så efter någrq mail så drog jag på startlinjen igen.

Igår var det Milspåret, ett 10 km lopp på Djurgården som Spårvägen anordnar.

För en gångs skull försökte jag ha ett upplägg för loppet. Bestämde mig under första kilometern att ligga på 80% under första 5 km, 85% fram till 8 km och 90+% de sista 2 km.

Planen funkade hyfsat, kom in på 54 min som jag inte direkt är nöjd med men formen är vad den är just nu.

Aint that a hole in the boat?

kungsholmen runt 2013

Eller Aint that a kick in the head som Dean brukade sjunga.

Kungsholmen runt, var precis så där jobbigt som jag inte ville vara med om. Startade lugnt men insåg ganska fort att mina långa tights skulle stannat hemma, det var varmt!

Sen gick första milen fint, efter Rålis tog jag en gel för att gå ut på andra varvet. Gelen gick rakt ner i benen och plötsligt klippte jag två snabba km för att tokstumna efter 15 km.

De sista 6 km var riktigt plågsamma och jag fick inte upp farten alls igen.

Sent om sider kom jag i mål på 2.04 vilket gjorde att jag tangerade mitt Göteborgsvarv 2011.

Är ganska nöjd ändå med tanke på mängden löpning i år så det är en bra start. Så nu fattas bara att fortsätta så de andra loppen går bättre. Formen finns nog där under någonstans…

A tout a l’heure!

Lidingöloppet 2012

Då var det en vecka sedan jag genomförde Lidingöloppet. Starttiden var 13.30 men eftersom starten är på en ö med lite funky kommunikation och 32000 löpare i omlopp tog det ungefär hela dagen. Åkte till Ropsten, handlade en macka och lite juice som jag fick i mig medans jag köade till en shuttle som skulle gå till Lidingövallen.

Väl framme fick jag snabbt ut mitt startnummer och laddade med lite sommarprat i lurarna. Kikade på folk och funderade på taktik.

Bestämde mig för att göra som söndagen innan och lyssna på kroppen, sikta på 6min-tempo men inte hetsa. Min första start i detta loppet och min första distans någonsin över 21 km.

Gick iväg till starten och hittade min startfålla. Mötte en kollega som jag småsnackade med, hon skulle kruta på första milen, jag tänke spara mig. ”Lycka till” och återvända till peppen.

Starten gick och första milen kändes förvånansvärt bra. Allt rullade på enligt plan, men utförsbackarna började ta ut sin rätt efter 20 km och efter 27 km var jag rejält rökt i benen. Gick i någon backe men kände att det nästan var enklare att bara fortsätta jogga än att stanna, gå och sedan börja springa igen när man hade 20+ km i benen. Gick uppför Abborrbacken och Karins backe, kändes helt OK.

Joggade nöjd in på 3.19 och det var nog precis i nivå med förmåga. Inte nöjd men i linje med förväntan!