Förra helgen var det tävling i Malmö, vi satte av söderut, Damian, Jonas och jag. #BFF-Johan var ute på annat så han mötte upp i Percy Nilsson-land.
Tävlingsområdet var beläget bakom Hyllie-badet så vi hade 500 m från hotellet ner vilket var helt fantastiskt bra.
Banan var riktigt rolig, både tekniskt och fysiskt utmanande och det syntes på varvtider och det utsträckta fältet att den var utslagsgivande. Det började med en startraka som tog höger in mellan två kullar i Krokbäcksparken, vips var man vid en brant springbacke och sen traverserade vi kullarna på skrå fram och tillbaka tills vi kom ut vid depån, där var ett platt parti i en lekpark där vi snurrade runt träd och hoppade över diken. Kul!
Sen var det plattåka fram till målområdet där det bjöds på både skråkanelbulle, hopphinder och oversteek innan vi fick gasat ut på startrakan igen. Som ni hör, något för alla.
Lördagens race var halt, markfrosten hade inte riktigt gått ur så marken var ömsom hård och ömsom mjuk och blöt. Söndagen erbjöd tokfäste så där gick det fortare över lag. Danskjävlarna (världseliten då iofs) körde ju uppför springbacken vilket såg HELT sjukt ut på film.
Mina insatser i tävlingen var högst mediokra, väl i mål på söndagen fick jag lite tough love av Johan. ”Varför körde du inte bättre?”
Mitt svar då, som nu, var att det inte fanns mer i tanken. Varken i kroppen eller knoppen. Hade börjat planera jullovet veckan innan så efter ett par varv var det riktigt svårt att piska upp någon egentlig fart och jag körde alldeles för defensivt. Så kan det vara.
En del av dramatiken var att jag har haft otroligt svårt att klicka i mina pedaler så jag var lite lätt trött på hela grejen när det var Adventscross veckan innan. Samma visa denna gången, fick knappt i pedalerna och höger var absolut värst.
Det visar sig att min vurpa i Eksjö slog av en bygel på högerpedalen så det var bara en sida som funkade. Se där ja! Mamma och pappa hade åkt ner för att stå bland folkmassorna och heja så jag Shanghajade deras bil, vi styrde mot Musette som hade ett par Shimano 520-pedaler liggande. Succe´! När jag klev in så satt snabba Patric där och mulade wrap med en cappucino, så medans det letades efter pedaler knyckte jag i mig en enkel espresso och ljög lite så där gött om allt möjligt med P. Bra fika helt enkelt!
Lördagskvällen blev en kort historia, ett par öl i lobbyn som blev moules frites i hotellets restaurang med Björn och hans son Arvid som var med. Sen släckte vi ljuset lite gubbigt vid typ 21.30.
Efter Damian rullat in på en fjärdeplats på söndagen så samlade vi ihop oss och åkte norrut, trötta, nöjda och glada. Jag, inställd på jullov men med en revanschlust, så vi får se. Det verkar som att jag trots allt behållt en andraplats i CX-pokalen så nu gäller det att stå på gasen i Motala tänker jag. Alla poäng är bra poäng och kan jag komma bättre än 7-8 så bättrar jag ju min ställning i totalen. 🙂
Foto: Johan och Magnus
Cykeltokig 