Första kepsen i Täby

Vi cyklade faktiskt förra helgen också, en hel del! Ligger lite efter med bloggandet eftersom livet i allmänhet verkar snurra på oavsett vad man går!

Först, på lördagen så skulle Johan och Atle ut för att prova Atles nya och snabba mountainbike. Jag och Hanna hakade naturligtvis på för att beskåda underverket. Atle kämpade som värsta MMA-fajtern mot pinnar och reglage, segrade så klart!

Sen var det dags för vårens första Kepscup i Täby på Löttingekullen. Banan har typ 80 hm totalt fördelat på två rejäla backar. Utöver dom där backarna finns två utförsåkningar som är lite brötiga så alla fick något.

Med en första rull genom banan så visade det ju sig som jag kom ihåg att Täby-banan är ”rätt” teknisk, både startbacken upp och sen genom stenkistan på baksidan direkt efter.

2017-03-19 20.08.10.jpg

Vi var fyra från SCSCK som kom och körde på den ökända Löttingekullen, jätteroligt att vara ett gäng som kommer ut och kan peppa varandra inför. Extra roligt att ha med H, som på cyclocrosstävlingarna!

Som vanligt är det sjukt kul att vara igång men jag vet inte om prologhostan är efterlängtad…

Strava lördag:
https://www.strava.com/activities/904766978

Strava söndag:
https://www.strava.com/activities/905945361

MTB Täbys KM #1 i Vallentuna

Då var det alltså dags, order från coachen var rulla dit, vilket tog ca 1.10 h för 25 km, sen reka banan. Fick en märklig stickpunka bak på mitt nya Maxxis Ikon så jag krängde i en slang efter att ha sprutat Stans på allt och alla. Tar nog ett tag att vänja sig vid slanglöst?

MTB TT då?`Det gick sådär. Kroppen är inte riktigt van vid 40 min på hög effekt, jag är inte van vid att trycka på det där lilla extra heller. Sen är det en lite ny känsla att köra fort i skogen, har alltid känt att jag har bra teknik men att ha det i kombination med att köra smart och effektivt är en ny och rolig utmaning.

Kramade också ett träd när jag satsade lite för hårt i en kurva så framhjulet släppte. Tror också jag burpade framdäcket lite, men det klarade sig hela vägen i mål.

När jag tittar i resultatlistan verkar jag ha kört hem en tredjeplats vilket var väldigt roligt! Det trodde jag inte alls, det är skönt att inte behöva bli sist varje gång, utan bara näst sist. 😉

Ska se om jag hittar lite bilder när de läggs ut på deras Facebooksida.

Sen när jag skulle hem insåg jag efter lite googlande att jag stod vid Roslagsbanan som inte tar cyklar på tåget så jag fick ringa hem och be H äta för jag skulle bli ”lite sen”. Vevade hem de där 27 km ner på Söder och staplade hem lagom tills att hjärtat gick och la sig. Det blev dryga tre timmar i cykelsadeln så det var skönt att komma hem till slut.

Väl hemma hade min GPS bestämt sig för att skrota passen så jag fick inte laddat över något till Strava.

Ridå
Ridå

30 mil bräckt luft – Täby Brevet

Saltluft

Eftersom vi inte åkte till Belgien för att cykla Liège Bastogne Liège, på grund av vädret, så tänkte jag straffa mig med att cykla 30 mil i Roslagen istället. Jag fick med mig Johan och Daniel. Den förste var roligt, men den andre var ett misstag. Speciellt när han hängde på de forta hjulen efter Toni anmält sig.

Saltluft

Saltluft

Bengt S har gjort en helt fantastisk Brevet på många fina vägar längs kusten. Han har dock döpt den till ”Saltluft” vilket jag MÅSTE vända mig mot som göteborgare. Det MÅSTE ju vara bräckt luft, väl?

Gissa om jag blir glad av att få sträcka på benen och mat!
Gissa om jag blir glad av att få sträcka på benen och mat!

Allt rullade på ganska bra de första milen, efter stämplingen i Furusund så sprack det av lite i Norrtälje efter några rödljus. Efter det hade vi en lite mer angenäm resa norrut till lunchen i Grisslehamn.

Johan trodde det var Kåtast i Knutby som gällde, men vi var i Gimo.

Efter Tonis dragjobb på Gimorakan var jag ganska krokig. En Redbull och mer vatten hjälpte lite men inte mycket. Vägen till Knutby var riktigt vacker och mina ben slutade prata med mig. De sa upp bekantskapen och ville hem helt enkelt. Någonstans här knäckte jag mig, men det var ju snart bara 6 mil hem ju!

NU! SUPERMEGALIVE! KÅTAST I KNUTBY! #rapha

När vi kom till Knutby sken solen och det var som om Kristi Brud log ner på oss från en balkong någonstans. Vädret var helt fantastiskt och vi hade svag, svag motvind. En yoghurt och vatten för att få igång benen sen var vi iväg igen. Glassen såg underbar ut men skallen funkade inte så bra nu.

Så här glad blir man när man gått i mål efter 30 mil.
Så här glad blir man när man gått i mål efter 30 mil.

På väg upp mot Vallentunahallen fortsatte Danne och Toni etc i samma gamla tempo uppför som tidigare, skillnaden var att det nog bara var fyra-fem av de tio i klungan som orkade hålla fart uppför.

Därav var jag inte en. Inte Ari heller. Efter jag hämtat mig och Ari surat en stund snurrade vi benen de sista 15 km in i mål. Rulltiden ramlade ner i 9.15 och totaltiden 10.45.

Någon har läst Joe Friel, stå inte när du kan sitta etc.

Väl i mål så var allt underbart igen, skämten haglade och solen sken. Jag och Johan babblade ikapp i bilen hem. Sen blev det 30-års fest till sent på natten och jag blev packad på två öl.

Good times!