I söndags bjöd Stora Skuggan upp till cykelcross-fest! Banan var dragen med ALLA höjdmeter som fanns att få tag på, upp och ner på amfiteatern, över på ryggen bakom, runt ankdammen och över klockstapeln. Mission complete? Banan var rolig, (mycket) slagig och åkig, med en lös backe uppför amfiteatern som gav mig lite bekymmer.
Vi var sist ut och först körde gubbarna i A-klass, de stod på som attans och fort gick det. Sen avlöste sig klasserna, överlägset flest i publiken drog Emma Johansson som var där och ställde skåp. Hon ryckte på första varvet och såg aldrig sig över axeln.
Stockholm Cyclocross var ju ett UCI Cat 2-lopp vilket betydde poäng i rankingen och internationella besökare, det var gott om danskar som hade tagit bilen upp och någon norrman, tjeck och lite så. Jätteroligt att få besök så att tävlingen kan komma tillbaka nästa år!
Allra sist, när vi frusit hela dagen var det dags att försöka skrämma igång kroppen. Med bara två pass på monarken och en lugn Peloton så var benen ganska utvilade men hur sura skulle de vara av all vila?
Hade ju semislicks på och när herreliten körde började det regna så jag började fundera på om jag skulle byta eller inte. När jag väl velat färdigt så var det fyra minuter till upprop och mina hjul med Limus på var inte pumpade, pumpen var så klart i bilen. Ergo, semislicks.
Fick en bra start, det kändes rätt lätt att gå med Patric och Peter både runt i amfiteatern och upp på ryggen bakom. Det kändes till och med så lätt att jag började undra vad fan som pågick när jag gick på Peters hjul och vurpade vid teaterns läktare.
Efter vurpan var loppet tillbaka som vanligt. Mer strid, jag fajtades med alla möjliga om placeringarna och med lite hårda armbågar kunde jag bärga en sjätteplats. Fy bubblan vad det var jobbigt.
Väl i mål hade klockan stängt av sig och tur var väl det, så jag slapp se hur eländigt jag körde varven efter det första.
Strava: https://www.strava.com/activities/752653216
Cykeltokig 