Hah!
När jag körde Velothon Stockholm med Skoda Cycling Team så satte jag min Gopro baklänges för att föreviga lite av loppet. Rätt imponerad över kamerans dryga två timmar batteritid!
Syns du på filmen?
PS Det finns minst en krasch med… DS
Skogsmullar är vi allihopa
Semesterprognosen har ju inte sett så lovande ut här på västkusten, igår fick vi gått bananas i affärerna medans det regnade hela dagen. Idag såg det bättre ut, så efter frukost passade jag och H på att komma ut i skogen för att cykla lite. Det var extra roligt att få visa henne mina gamla stigar från barndomen, sen var nog inte ledningsgatan och skogsmaskinsspåret längs Shrimp BBQ världens höjdare.
Det gick och vi fick till en liten sväng till innan vi rullade tillbaka mot föräldrahemmet. Riktigt fint och vi klarade oss från mer än lite duggregn, det var ju iofs rätt blött på marken efter igår.
H kom ut med SPD-skorna i skogen för första gången, sjukt stolt, hon klarade sig från alla missöden och kunde klicka ur varje gång hon behövde! Ungefär en timme med riktigt fina stigar, det var ett par som jag inte hittade men det kanske vi får ta nästa gång…
Sen lämnade jag av H hemma och tog några pulshöjare för att känna på formen. Lyckades snitta 416 W på fyra fyror, vilket kändes förvånansvärt bra. Känns fint att inte vara nerkörd i formen som större delen av våren, vem kunde tro att lite vila skulle göra susen för orken?
Nu blir det soffläge och lunch medans regnet drar in.
En berg- och dalbana
Nu sitter jag hemma i soffan tillsammans med H, efter ett dygn fullt av intryck. Vätternrundan är gjord, att rulla i mål med Skodas starka galningar på 7.38 var helt magiskt. Ofattbart att det gick. Stort tack alla i laget och alla runt laget som gjorde detta till en fantastisk upplevelse!
Sen hade jag mamma och pappa både utmed vägen och sen pappa vid målgången var fint, det kändes otroligt bra att få en kram efter målgång. Mitt ❤ var med via resultatservice och det kändes som att alla peppade och hjälpte mig fram. Det ger en ödmjuk känsla i magen.
Själva rundan var en berg- och dalbana, både i känslor och känsla.
Ner till Jönköping och över Bankeryd var det otroligt tufft i backarna och kantvinden. Fick ta i ordentligt för att ligga med och många släppte i den hårdföra körningen. Helt fantastiskt imponerad av de starka längst fram som bara drog och drog utan att knota när vi andra fick söka skydd bitvis för att jobba undan lite mjölksyra.
Denna gången skötte jag maten bättre och det enda var att jag hann dricka ur flaskorna innan första stoppet. Sen hände det, andra vurpan på landsväg någonsin. Gick på ett hjul och skrubbade mig, kom fort upp igen och fick se att klungan stannat in lite så jag kunde snabbt ansluta.
Efter första depån blev det en miss i kommunikationen så vi var några som fick köra lagtempo för att komma ikapp klungan igen för en återsamling. Vi var tre man som gick runt i lagtempo och det kostade ganska mycket att gå på rött i nästan tio minuter när vi skulle ikapp men jag tänkte att jag kör hellre i taket än släpper klungan ur sikte. Ett av problemen var att vi hade en annan klunga som blandade sig med oss och då såg de i spets inte att det sprack av.
Efter det flöt det på rätt bra, en kramp i ljumskarna på grund av lagtempot gjorde att jag fick gå ner i svansen i ett antal mil för att återhämta mig. Försökte gå upp och dra lite men när det nöp lite så körde jag rätt defensivt med några förningar och sen en stund i svansen. Efter Askersund och Medevi så försökte jag gå med så mycket som möjligt, då var vi ju liksom nästan i mål.
Sen, att få cyklarna omhändertagna direkt efter målgång, buss till hotellet utanför Omberg och sen en burgare med ett par öl var så skönt. Allt ordnat, bara att se till att vara på rätt plats på rätt tid.
Natten blev rätt lång, dels så var jag nog mer väggad än vad jag kände mig för jag fick upp mitt i natten för att dricka och sen var det lite svårt att sova med ett knä som ömmade då och då. Men en massage och hotellfrukost kan ju råda bot på det mesta!
Buss hem och hejdå på parkeringen i Haga. Lite vemodigt och lite skönt. Vätternrundan var ”avklarad”, nu är det Velothon som är nästa anhalt för Skoda. Velothon går helgen efter jag och Hanna kommit hem från vår bröllopsresa till Italien så då är nog inte formen riktigt på topp… 😉
Strava:
https://www.strava.com/activities/613336500
Snart dags!
Då var vi på väg, gött snack med gamla och nya vänner!
Kl 9 kommer ny prognos för vädret, det ska bli spännande att se vad Yr och SMHI säger om dagen.
Igår blev det en lite extra laddning med godis och klassiska fredagstacos. Det var gott efter 3×3 min på sweetspot för att väcka benen. Helt enligt planen för veckan. 😉
Snart bär det alltså av, 13.12 går vår start. Sist av alla och det ska bli fantastiskt roligt att cykla med detta team med alla starka och duktiga cyklister.
Vi ses i Motala kl 21!
Skolad av Skoda
I vår har det varit mycket +ANNAT i kalendern och idag hade jag egentligen anmält mig till Lida Loop. Tänkte att minst ett pass behövde jag ju få till så jag skickade iväg BFFerna Johan och Björn för att representera och det gjorde de ju med den äran!
Utan att veta egentligen vad jag gav mig in på (och tur var väl det?) så bar det av längs lite större vägar så vi skulle kunna få upp farten lite.
I början kändes det helt OK, de två första timmarna. Sen när det började gå fort i medvinden började jag krackelera. Helt SJUKT vad starka medcyklister jag har i Skoda, ingen glömd, speciellt inte nertränade Eva och Anna som körde Tjejvättern igår. Shit pommes!
Som tur var hade vi ett par lite längre stopp, först ett efter fem och sen ett efter tio mil.
Halvvägs var det som sagt tydligt vad som hände i medvinden, farten trissades upp och jag fick ingen vila, det gick ruggigt fort bitvis! Erik från Skoda la upp en film där vi går från 44 till 55 på typ 10 sek. 😀
Ja, farten ja, den var jag ju inte van vid så det blev till att grisa (ja, Christer, jag fick grisa… ) så gott det gick, sen fick jag gå ner i svansen för att vila. Något jag ska ha stenkoll på till Vättern är drickat och maten, idag hade jag för dålig koll. Försökte fylla på i pauserna men det var för dåligt.
Väl framme vid Danderyds kyrka var det underbart att få dricka lite vatten, jag hade gått tom i flaskorna för ett par-tre mil sedan och satt och längtade (??) efter en gel att trycka så orken kanske dök upp lite igen.
Hemmavid så blev det en sittdusch och en timme på soffan, maten smakade inte direkt utan matlusten kom tillbaka efter ett par timmar.
Strava:
https://www.strava.com/activities/606951512
Sen åkte vi ner till Älvsjö med Johan, Mirja och bästaste Atle så H kunde testa BMX och få ett par tips på hur man skulle ta fjärderakan, ta dubblarna och tripplarna samt wheela! Bra dag!
Punkakungen och Skodalaget
I helgen som gick träffades vi som skall ingå i Skoda Cycling Team i år, det skulle bli två späckade dagar med föreläsningar, prylar och cykling. Cykelkalas i dagarna två alltså!
Det började med introduktion, sen fick vi världens största goodiebag, jag skojar inte. Shit pommes!
I varje bag låg ett komplett Skoda-ställ från Verge och sen var det ju matchande hjälm och glasögon från POC. Allt för att vi skulle se riktigt snabba ut så klart!
Det blev rena skrattfesten med provning av storlekar, selfies, fotografering och så klart lite fika.
Sen hade vi lite föreläsningar och genomgångar, exempelvis var det otroligt roligt att lära känna Fredrik Kessiakoff lite närmare. En vanlig kille kanske, som kunde cykla riktigt fort, visade det sig.
Under helgen gick också dels Erik från Skoda igenom hur allt skulle funka med oss nya och sen var det dags för lagkaptenen Rasmus att gå igenom upplägget under loppet. Det blir alltså 39 km/h i snitt och tanken är att vi ska marscha på 42-44 km/h. Målet är att gå i mål några sekunder snabbare än de 7.45 som Skoda-gänget cyklade på förra året.
Det är lätt att bli ödmjuk när Rasmus pratar om att ambassadörerna har en ”hel del överkapacitet” för den utsatta tiden. (Jag är inte ambassadör…)
Vi cyklade ju också lite båda dagarna, första rundan var lite mer sightseeing i Stockholm. De som kom utifrån såg ju lite förskräckta ut när vi cyklade en runda 46 km utan att egentligen komma ut på landsbygden.
Förutom att cykeln vägrade sluta knaka när jag tog i (för många watt?) så var det alldeles fantastiskt, efter andra dagens cykling så var det underbart att komma tillbaka. Dels på grund av att det spöregnade och alla ville in och dels på grund av att det inte verkar helt kört att orka gå med i den belgiska kedjan när det börjar gå fort.
Det var otroligt roligt att träffa alla glada cykelentusiaster från alla delar av landet. Koncentrationen är ju på något sätt i Stockholm men jag ser fram emot att se bilder på Instagram och Facebook från runt om i landet på snygga cyklister i Skoda-kittet!
När vi var ute och cyklade märktes det att vi suttit still och ätit lite för länge, alla hade spring i benen och ville visa hur snabba vi var. På vissa ställen i medvinden susade vi fram och när vi låste leden för att rulla om två Ride of Hope-klungor kändes det som att vi flög förbi.
På det stora hela är det nästan svårt att smälta intrycken, att få leva cykel ett par dygn känns otroligt lyxigt och att få umgås med trevliga människor och se snygga ut tillsammans gör ju inte saken sämre.
Ser fram emot både Vätternrundan och Velothon med Skoda Cycling Team, nu gäller det bara att sätta in spurten och slipa formen lite. 😉
Har säkert glömt hälften av allt som hände så det får komma senare… Tjingeling!
Sh*t, meet fan.
Det blev precis på allvar.
Testad och en plan framöver
Som en del av supporten till Skoda Cycling Team så ingår ett test hos Aktivitus och i veckan var det min tur. Timingen var faktiskt riktigt bra, efter Belgien och en vecka med rätt hög volym så var denna veckan vilovecka. Dags för test ändå alltså!
Klev in på Aktivitus labb i Solna och David var testledaren för dagen. Testen i sig hade jag gjort inför 2014 hos Juan på Bosön men ändå spännande att få nya förutsättningar och ett nytt ställe.
På menyn var alltså ett tröskeltest, VO2Max och sen kastade vi med ett Wingate bara för att jag var där. Jag VET, helt crazy!
När jag gjorde tröskel- och VO2maxtest på Bosön så hamnade min tröskel på 280 W, magra 2,62 W/kg. Hemma har jag skattat FTP med hjälp av ett stegpass, som går från 10 till 1 min med stadigt ökande motstånd, då har jag fått i runda slängar 335 W. Osäker på precisionen så nu blev det ju liksom svart eller vitt. 🙂
Nu, efter ett år på FLOCKHART-metoden och ett kvartal med lite hemmaknåpat schema så var det nu alltså sanningens minut, läskigt! Upp på monarken i och iväg, först lite uppvärmning sen började vi på ganska lågt motstånd och höjde oss upp mot mjölksyran. Testledar-David stack mig i fingret och peppade genom passet för att hitta min tröskelwatt.
Monarken höjde med 40 W i taget så det tog ett tag men så bet det ordentligt.David bröt vid 360W, då hade jag gått över 4 mmol med marginal, så landade tröskeln på 320 W. Lägre än min egen självskattning, ändå en bra ökning till 3,42 W/kg inräknat min viktminskning. Förmågan att hantera mjölksyra var bra, där behövdes inget ytterligare slipas utan kanske mest underhållas under våren och sommaren.
Sen var det dags för VO2Max, dagens absoluta höjdpunkt? Det var inte vackert utan det var bara att göra. Återigen så gapade David så att jag inte packade ihop för tidigt, men det visade sig att jag har lite att utveckla på syreupptaget, även min puls sänktes med 10 (!!) slag till 177. Förra gången hade jag 4,5 L och 42,6 i resultat, nu hade jag 5,0 L och 53,3 viktat värde. En ökning som jag är riktigt nöjd med, även om det ska upp mer i år!
Sist av allt, så gjorde jag Wingate-test. Var ju lika bra att göra det, jag kommer nog inte göra om det för jag är ju redan byggd som en spurtare men det var riktigt roligt att se. Resultatet var att jag peakade på 1136, i Belgien peakade jag på 1137 på en spurt. Kul! Sen ska jag vässa spurten så jag kommer upp mot 1300-1400 i tillslaget, kan vara bra att kunna överraska lite. 😉
Så vad tar jag med från allt detta?
- Jag trodde att jag skulle behöva grisa rejält runt tröskel för att kunna åka med Skoda-teamet runt Vättern på under 8 timmar. Det verkar ha löst sig redan, iallafall grundträningen. Puh!
- Det verkar finnas potential på VO2max-sidan av saken så där ska jag sätta in stöten kommande period. Check!
- Hade även potential att få till en bra spurt med min benstyrka så där har jag lite att vässa.
- Benpass verkar jag ha kört klart för säsongen, det får bli lite överkropp och core för att orka hålla mot benen.
Ok, så vad bli planen för kommande tre veckor? Just nu lutar det åt att köra tre VO2-pass och ett spurtpass som kvalitetspass i veckorna. Le Peloton kanske får stå tillbaka på det sättet att jag kör med Johannas bästa grupp 3 före frukost för att ge förbränningen en bra skjuts. Sen blir det nog en omgång i gymmet per vecka för att hålla ordning på ryggen. Vips var veckan full!
Läste också om GP-lopp och träningstips inför dessa. Måste få till 10×15 s på 7 W/kg läste jag mig till för att få ihop ett bra klipp i spurten!
Vad har du för träningsmål för året?
Att orka Vättern runt
För några veckor sedan låg mitt årsmål någonstans i juli/augusti med Finnmarksturen och Mörksuggejakten som två långlopp jag ville köra i år.
I och med att jag kom med i Skoda Cycling Team så har jag fått justera lite. Nu när vi var i Belgien fick vi två rejäla dagar i sadeln med 6+ timmar så det var ett bra kvitto på att det finns lite ork i gubbkroppen.
Nu tänker jag främst att vässa uthålligheten i benen och kroppen under de åtta veckor som är kvar. Tänker att jag kommer att behöva köra långpannor framöver så det blir att planera in såna på en helgdag. Samtidigt tänkte jag vässa syratåligheten mer med något pass tröskel och Pelotonen. Kanske långlopp på MTB som träning eller så blir det några breveter 20 och 30 mil mellan nu och Vättern Runt.
Har det mesta av min träning planerad i Trainingpeaks, nu med wattmätare på Tarmacen gör att jag får en bra återkoppling om form och återhämtning. Sen är det skönt att veta att jag inte direkt tappar något på en lugnare vilovecka under en fyraveckors period utan att den behövs och att jag kan gasa vidare sen.
Denna veckan är en mängdvecka med en för mig rejäl volym cykling, nästan 12 timmar kommer klockan att stanna på. Sen kommer som tur är en vilovecka med lugn cykling och ett Aktivitustest i Solna på slutet. Testet ingick som en del av vårt paket genom Skoda Cycling Team så jag passar på!
Kanske får Kolmården stryka på foten i och med att det är vilovecka nästa vecka, har inte riktigt bestämt mig än.
Just ett test på labb har jag varit lite sugen på för att få ett kvitto på var jag egentligen har tröskeln. Senast jag gjorde ett test var det på Bosön och då hade jag 2,6 W/kg. Nu har jag estimerat hemma med hjälp av stegpass att jag borde ligga lite norr om 3,5 W/kg. Utvecklingen är på ett par års sikt men det är skönt att se en förbättring över tid, så nu gäller det att sätta in krutet på att förvalta det och skrapa ihop lite mer uthållighet över distans.
Sen var mitt VO2Max kass vid mitt Bonsön-test så jag hoppas att jag fått upp det lite i alla fall.
Skickar med er morgonens över/under som Mattias Reck tipsade om:
https://www.strava.com/activities/547725843
Nu ska jag ut och cykla i skogen med mitt <3!
Uttagen till Skoda Cycling Team
När jag skulle cykla Vätternrundan dök Skoda Cycling Team upp för att cykla som sista grupp, kompisar var med och cyklade, det såg snyggt ut och var rejält snabbt. Efter att ha gått i mål kände jag att jag var ganska klar med det där loppet, förutom att det fanns en liten gnagande vilja att se hur fort jag egentligen kunde ta mig i mål. Efter att ha startat i en Sub 10-klunga som jag tappade efter ett tag och sen klungsurfat den sista biten rullade jag i mål på strax under 9.30.
Därför sökte jag till teamet förra året, lite som en eftertanke men kom inte med, det är fullt förståeligt, massor med starka och duktiga cyklister att välja mellan. I år slängde jag min hatt i ringen återigen. Hörde att det var massor, och då menar jag massvis med sökande till platserna så jag slog det lite ur hågen. Bokade koncert i Göteborg och bestämde mig för att cykla Lida Loop med H helgen före. Därför blev jag lite nyfiken om vad det gällde när Camilla skickade ett meddelande och frågade om jag kollat i brevlådan. Jag var antagen. Chock.
Hur fan hamnade jag där och vad behöver jag göra för att orka runt Vättern på under 8 timmar? I samma klunga som Fredrik Kessiakoff och Calle Friberg? Vad hände? På något sätt önskar jag att nyheterna kommit idag och inte i tisdags…
Nu får jag chansen att dels ta lite revansch på Vätternrundan, som en i Skoda Cycling Team. Vi startar sist, kl 13.20, i Motala och målet är att gå under 8 timmar. Sen finns det möjlighet för mer cykling, vi kommer att starta i Stockholm Velothon och cykla de 160 km loppet innebär, på avlysta vägar. Det kommer att bli fantastiskt roligt att cykla loppet igen, nu i grönt och svart! Och jobbigt, känner redan mjölksyran i benen och gelen i munnen.
Läs mer:
http://www.skoda.se/cykling
http://www.skodacyclingteam.se/
Cykeltokig 