roadtrip – Cykeltokig

2016-09-262016-09-26

Första CX-helgen för hösten

Då var det gjort. Done and dusted! Den årliga roadtrippen till Västkusten avklarad! #bff-Ivar körde skolskjutsen och hämtade upp mig och Johan efter jobbet, sen dånade vi söderut i fransk stil. Mest imponerande var vi nog av Ivars kuddar från Canyon och mammas skaldjursfrossa på lördagen. Vi hade 100 % uppbackning från mor och far vilket var riktigt roligt, skönt att ha en hemmaplan till!

I år var det fjärde året vi var nere, banan och området var sig likt. Nästan, lite ommöbleringar på området som jag tror berodde på att söndagens tävling fått UCI-status som en C2-tävling.

På första tävlingen var jag lottad i första ledet vilket kändes alldeles fantastiskt, tillsammans med raketer som Johan, Björn och Markus! När starten gick så sköt Johan ur sin startfålla som en raket, han såg ut som ett riktigt proffs när vi laddade nerför asfalten inför första kurvan.

Själv betade jag mig upp på andra plats under första varvet, det var inget jag kunde hålla i utan blev successivt omåkt tills jag kunde klamra mig fast vid en tionde plats av 39 startande. Där fick jag också starta på söndagen, efter en sträng nick av oss gubbjävlar åt sekretariatet som tyckte några av oss lökat i två varv. 😀

Strava: https://www.strava.com/activities/723101009

Söndagen då, ja då var det start för Ivar redan innan 10 så vi stapplade upp i ottan och packade ALLT i bilen, sen bar det av igen mot Slottsskogsvallen. Han såg laddad ut och körde hårt igen, banan var lite hal i daggen men annars såg det jäkligt stabilt ut. Hatten av!

2016-09-25 08.03.56.gif — Ivar, säkerheten själv.

Efter lunch på stan, massor med snack med alla möjliga mysiga crossare så var det dags för de halta och lytta. Tre klasser släpptes iväg samtidigt så det blev lite grötigt men det gick hyfsat att hålla isär folk och folk. Benen var gôrstumma sedan lördagen och ville inte riktigt vara med. Inte huvudet heller för plötsligt lågt jag på marken när jag skulle hoppa upp på cykeln efter löphindren (!!) vilket sög musten ur lite.

Sen var det bara att kriga på, fick släppa om Patric som jag kunde hålla bakom mig på lördagen och några till. Till slut blev det en spurt mellan mig och en göteborgare där han gick vinnande ur striden. Surt! Borde trampat hårdare eller lagt i en växel till.

Till slut blev det en 16e plats av 43 startande. Helt OK med tanke på att ettan och tvåan i B-klass kunde kommit 7-8 i A-klass.

Stort tack alla för en alldeles fantastisk helg, speciellt alla som slet för att få ihop bästa möjliga tävling! Säger som australiensaren, jag kommer tillbaka!

Strava: https://www.strava.com/activities/724607794

Båda tävlingarna gav ett fint kvitto på att jag är på rätt väg, det gäller bara att orka sex varv och inte bara de två första. 😰 Har bokat frukost med Fredrich på fredag för att smida oktobers planer, så det blir fantastiskt bra!

(Foto: Andreas Nyström, jag och Ivar!)

2016-07-07

Borta med vinden

Igår slutade det regna och började blåsa istället. På natten så blåste det satan, så att fönsterluckorna slog hela natten på vårt lilla hus. Huset står i kanten av Alvaret så det är ju lite utsatt för väder och vind.

2016-07-06 19.30.09.jpg

Efter att ha rekat den lokala vandringsleden igår så var det inget vidare med cyklingen på den. Färistar, diken och slipers gjorde resan mindre rolig, speciellt när det sen dög upp ungdjur (barntjurar) på leden så valde jag att vända. Det fick bli att trucka asfalt tyvärr.

2016-07-07 12.36.04.jpg

Jag och H har med oss varsin MTB på årets roadtrip. Bra för västkusten och kanske lite sämre för Öland… Vi inledde vår cykling med att stångas i motvinden hur länge som helst, sen vände vi upp och fick Vacchis dödsvind, sidaMED.

Med karta i hand navigerade vi oss fram till metropolen Kastlösa där vi kastade oss in på ställe nr 3 som såg sådär lagom skitnödigt hipstrigt. Vem vill inte sitta och luncha i ett gammalt mejeri liksom?

2016-07-07 14.31.41.jpg

Där hade de både lunch och fika, mycket trevligt och det kommer att bli desto bättre när de haft öppet ett tag. Nu var det inom första veckan, så det var lite rörigt bitvis, med gott hjärta! Jag valde en god macka och H en matig sallad, sen delade vi på en kladdkaka med glass.

Sen frågade de om vi var såna där Hippies eftersom vi bodde på söder, själv hade servitrisen aldrig varit där eftersom hon gick på skola på Kungsholmen. Jag höll på att svara att som hon såg på våra batikmönstrade kläder så var det korrekt, men höll mig. Ville inte kasta sten i glashus eftersom vi hade matchande cykelkläder. 😀

2016-07-07 15.26.55.jpg

Med benen fyllda med kladdkaka susade vi österut igen, snart hemma! Hannas Epic funkade fantastiskt fint, är nog en ren fröjd jämfört med den fådda Meridan som hon hade tidigare…

Nu tar vi en sista natt på Öland innan det bär av till Östergötland för vår roadtrips sista stopp! Tjingeling!

2015-08-242015-08-27

Håll käften-loppet Snapphaneturen

”Var är alla gnällspikar som piper över grusvägsrallyn” tänkte jag. Detta loppet gav ju inget gratis, inte ett skit, inte en meter.

Allt började egentligen med att jag bestämde mig för att köra, sen passade det jättebra med H, hon skulle åka bort för att jobba så jag blev gräsis! Björn hade blivit rekommenderad loppet som ett TRUE och RADICAL stiglopp bland alla andra grusvägsrace. Jävlar vad han fick så han teg, och jag också för den delen.

Roadtrippin! Fortfarande glada och förväntansfulla!

Nytt för i år var indelningen i loopar, först en startloop som gick upp på en av åsarna, sen tillbaka in genom målområdet och iväg ut på de mer klassiska stigarna som kom i lite olika ordning.

Peppade och förväntansfulla! — Peppade till tänderna!

Efter ca 25 km kom ett parti på runt 5 km med korta svängar ut på grusväg och sen in på rotmattestigar de lux, riktiga håll käften-stigar, där cykeln bara hoppade. När jag äntligen fick upp farten stack stenkista efter stenkista upp sina fula trynen och jag fick leka #trenduro-stuntman.

Det släppte det av och blev lite mer lättåkt men det var långt ifrån enkelt. Ett tag hade jag en dipp och funderade på varför jag cyklade här. Nån gång behövdes ju faktiskt lite grusväg. 😀

Här nånstans slog jag och Lars sällskap, en glad fyr som bodde i Malmö, var från Danmark och körde för Sävedalens CK. Slå det om ni kan! Vi höll sällskap och humöret uppe på varandra fram till sista backen upp till endurospåren där han var piggare så jag sa till honom att släppa på. Rullade i mål ett par minuter bakom Lars, benen stod rakt ut.

Björn kämpade sig in några minuter bakom mig. Han hade fått bekänna färg på alla rotmattor och stenkistor; det tekniska loppet hade tagit ut sin rätt ändå rullade vi båda in helt OK tider!

Jönsen till vänster, han med koll på hur man ser ut vid målgång till höger.

Sen hoppade vi ur kläderna och svalkade oss i Finjasjön innan vi brände norrut. Både var ganska ödmjuka efter mängden stig vi trampat oss genom.

Tack för ett fint lopp, massa finstig staplat på varandra! Idag är jag inte så lite ledbruten och ser fram emot att kunna stupa i säng efter dagens pass.