Sen slutade veckan i moll med hemska nyheter om attentatet på Drottninggatan, både jag och H var bedövade i vår chock och sorg över det hemska som hade hänt.
På lördagen bestämde vi oss för att återgå till det normala och tog en lång promenad ner till Sjöstan för att kolla golv, luncha och långfika med bästa familjen Andersson. Obehaget låg kvar men det var viktigt att vinna tillbaka vår stad, kände vi, på vårt lilla sätt.
Bestämde mig lite spontant för att komma ut och rulla lite på söndagen och hakade på när Jonas skulle ut till Ingarö med Peter, Claes och Mathias. Benen var väl inte helt krya efter all smisk i Spanien utan efter 50 min var de mer eller mindre tomma. Lagom till Brunn då, bara resten kvar typ. 😀
Efter en alldeles EPISK upplaga av Paris-Roubaix så rullade jag jag och frun ut över Djurgården för att få lite friskluft och sen tillbaka via Sergelstorg och Drottninggatan, återigen kändes det viktigt att få komma dit och ta in allt.
I måndags blev det mer vila, kände mig nästan bakis och kom igång hyfsat med en powernap efter jobbet. Hade tänkt köra fyra hårda åttor men det var uteslutet.
Klev ner i källaren nu på tisdag morgon istället och rev av fyra fyror på fyrahundra, med ett ägg och en kopp kaffe räckte det ungefär tre av fyra fyror. Fyror är mitt gamla standardpass, klarar jag det är jag i nivå där jag brukar vara. Nu får jag nog lägga till en fyra till i några veckor för det gick ”lätt”.
Vi har nog bestämt oss för att åka till Italien i år igen, med poäng och lite AirBNB verkar vi kunna få ihop en vecka i Toscana. Det viktiga är ju att få med cyklarna, det hade ju varit magiskt. Som vanligt har jag ju fullt fokus, vem bryr sig om ett lutande torn eller romantik i Flåååååårens?
Se bara på dessa vägar, kommer nog att smaka fågel va? Sen om man kollar på Strade Bianche, vilket landskap! Loppet går ju tidigt på våren som loppet går och kommer vi dit i slutet på maj så borde det ju vara superfint tänker jag.
Efter tips från Johan och Markus så har jag kikat lite på kartan och området Montecantini Terme verkar ju finfint. Eller kanske Lucca eller varför inte San Gimigiano utanför Siena där Johan var? När Johan och M var där så höll man ju på att dö en smula när de blästrade Insta med bilder.
Ett alldeles fantastiskt spännande VM utspelade ju sig där också, spännande in i det sista…
Nu gäller det att surfa järnet på cyklingen i Toscana. Som tur är verkar det vara svårt att misslyckas. Finns det mat och dryck där så är det ju OK också tänker jag. (Kan vara så att jag har lite att ta igen på den sidan… 😀 )
Jahapp, då var vi hemma i Svedala igen. Efter några dagar med upplevelser att smälta och ett sug efter att åka tillbaka för att uppleva mer. Det var så otroligt skönt med några dagar fokus på något helt annat, fokus på oss och vårt!
Vi gick uteslutande på tips när vi turistade och åt, det blev både koreanskt och asiatiskt så väl som steakhouse och mexikanskt. Och på slabbiga diners så klart! Sen hade vi en supertrevlig kväll och förmiddag på museum med Hs fd kollegor som omlokaliserat till the big Apple.
Ägnade också en dag i Williamsburgdelen av Brooklyn, det fanns hur mycket loppisar och antikaffärer som helst. Affärer med vintagekläder varvades med coola restauranger, barer och caféer. Rekommenderar verkligen området! Sen var jag förbi Ride Brooklyn som vi kikade in på förra gången vi var i NYC. Köpte en vattenflaska som sovenir medans H provade snabba MTB-skor innan vi gick en runda i den lilla butiken och klämde på lite cyklar.
Här i Italien går det ingen som helst nöd på oss. Frun sover som jag borde, själv hamnade jag vaken i sängen så efter att ha varvat DN och tröttnat på att surfa tänkte jag tillbaka på vår vecka. Underbart!
Vill man stiga rakt in i sagan så är Amalfi ett bra start börja! Vi var i Positano härom dagen och kikade oss omkring innan vi tog båten tillbaka för middag i Amalfi. Igår kväll tog vi en svettig lokalbuss upp till Ravello som visade sig vara en fantastisk pärla!
Stort tack Kalle och Corina för tipset om Villa Cimbrone! Vi gick runt storögda med kameran i högsta hugg för att kanske kunna fånga vyerna. Tror inte det gick så bra, måste nästan upplevas!
Sen käkade vi på en lokal restaurang i Ravello innan det var dags att ta bussen ner igen. Outstanding!
Svårt att misslyckas med semestern när man har en sån fru med sig…
Nu ska jag göra ett försök att sova för snart bär det av till Capri och då vill man ju vara piggelin.
Helt fantastiskt att få skriva så! Vi har landat i Amalfi efter ett dygn på resande fot känns det som… Först från Roslagen för att packa om väskorna och sen via München till Neapel och vidare till Amalfi.
Det känns som att vi kan trivas här denna veckan. Igår åt vi fantastisk pasta med havets läckerheter och det blir nog någon slags repris idag igen…
På menyn har vi Capri, Positano, Ravello och kanske Pompeii om vi får ihop allt, eller så tar vi något av det och ligger mer på stranden. Går ju det med.
Sitter och drömmer, alla vackra bilder från vänner som är på cykelsemester i alperna gör mig helt snurrig. Speciellt förra veckan när ett gäng var nere och cyklade La Marmotte och utgick från Le Bourg-d’Oisans där vi var och snurrade 2011. Riktigt läckert så klart!
Bara cyklingen upp till Berard och den lilla dalgången gjorde ju nästan allt slit värt det!
Var ju iväg 2011 och 2012, det var ju så klart helt magiskt, nästan så att man brast ut i sång lite då och då.
Vi cyklade upp och tittade på när Kessiakoff stred om den prickiga ledartröjan över Glandon och Croix de Fer året efter.
Jäklar vad trött jag var när jag kom upp, vem kunde tro att det var så jobbigt att cykla upp?! Skitbacke!
Att se alla stigningar vi gjorde på bild ser så härligt ut, ett år bodde vi i Briancon vilket var superfint. Att ha tre-fyra stigningar mer eller mindre utanför dörren var riktigt lyxigt. Sen att bo i lite mer än en sovande alpby på sommaren var inte dumt heller, där fanns gott om restauranger och caféer. Vi hittade en fin bar där de hade Affligem och annat smarrigt. den brittiske bartendern kallade oss för cunts eftersom vi kom in och bytte till TdF när han kollade på Franska Öppna. Alltid lika diplomatiska.
Ett numera ganska klassiskt ögonblick när Kessiakoff spurtade om Rolland!
Johan njöt nog lite av cyklingen också, denna gång på väg upp till fikat längst in i Berard innan vi vände tillbaka för att käka och kolla på slutet av etappen i ett litet plåtsjapp som hade kall öl och pasta framför storbildsskärmen.
Som jag längtar dit, det kan vara så att jag MÅSTE dit nästa år och cykla…Nu med 15 kg mindre vikt att släpa på och lite mer ork så borde det bli lite mer uthärdligt än de två tidigare gångerna. 😀
Efter ett snabbt besök hos föräldrarna med tillhörande turné och ett stopp i Lerberget hos Hs mormor har vi landat i systers stuga på Öland.
Cyklar med, alltid!
Hann med lite cykling och någon tur till fots. En dag när det var som sämst så blev det en improviserad cirkelträning inkl rodd. Kul med roddmaskin hos föräldrarna!
När vi inte rörde på oss så passade vi på att shoppa lite, hittade en kostym som det mer eller mindre stod BRÖLLOP på. Nu ska jag bara komplettera med skjorta och en snygg fluga. Det börjar likna något!
Svårt att vara missnöjd med sol och lite cykling
Efter sedvanlig släktturné så tog tiden slut i Åsa, regn och rusk gjorde att stranden inte var så inbjudande så jag passade på att leta lite gamla stigar runt Ölmevallasjön. Annars var det farmor som skulle kramas och kusiner som skulle träffas.
Skogssmaskinsspår och Shrimp BBQ, samt lite DÖDS-träd
Det bar så av söderut för en natt i Lerberget. Lite löpning, lite cirkelträning, mycket fika och ett par bad från piren. Med plusgrader i sundet var det ju inte mycket att orda om!
De där sista 0,6 var det som avgjorde
Vi mötte upp med Hs föräldrar och bror som kom ner, så vi kunde umgås med hennes mormor. De skulle stanna längre och vi lite kortare men det var ändå jättetrevligt, som vanligt.
Synd och skam att inte bada när man väl är på bästkusten, eller hur?
Vi avslutade i Skåne med en finfin lunch på Garaget, som tydligen startat filial i stora stan. Rätt nära oss också, så det blir lätt att gå på återbesök!
Garaget i Höganäs hade en finfin burgare
Efter bara ett dygn på skånsk mark vände vi bilen mot Öland för att avsluta hetsen med några lugna dagar i systers sommarparadis.
Tvärs genom landet, till nästa stopp!
Tystnaden och mörkret som mötte oss var på något sätt både lite för tyst och lite för mörkt samtidigt som det var underbart att få varva ner lite. Bara jag och H.
Systers sommarhus bjöd på goda gubbar
Nä, nu ska jag nog cykla en sväng för att hitta vandringsleden här på Alvaret!
Ja, vad fan ska man börja egentligen? Gårdagen var som en enda stor berg och dalbana för cykelsjälen.
Ok, från början då. Jag är en idiot. Jag är en idiot. Jag är en idiot.
Vi hade anmält oss till det 173 km långa motionsloppet som går i anslutning till Paris Roubaix. Starten går i Busigny och då går det en shuttle från Roubaix kl 5, start i Busigny mellan 7-9. Upp som en lärka 03.50 för att sitta i bilen till Roubaix för mer åka till Busigny. Väl i Roubaix ”ska jag bara” kolla trycket i bakhjulet och lyckas sabba ventilen så den pyser luft. Ni vet skruva av pumpmunstycke och så kommer ventilen med ut, när jag skruvar tillbaka ventilen så pyser det oavsett hur jag skruvar i den. Släpper iväg resten när klockan slår 04.59 och börjar gå skallgång efter en slang med löstagbar ventil till hjulet så jag kan byta ventilen.
Punka, både bokstavligen och bildligen
Kammar noll överallt och börjar acceptera 12 timmar i Roubaix innan resten kommer tillbaka. Sover en timme i bilen, sen går jag upp till information och målgång för att se om det finns någon där som kan hjälpa till. Noll. Igen. Om jag bara kunde få igång cykeln så kunde jag ju cykla de där fyra milen hem eller vad som helst, skulle vara skönt att få trampa lite i alla fall.
Alright, kaffe och crossiant på ett lokalt boulangerie plus gnäll till bff:erna som var vakna. ❤
På väg tillbaka till bilen ser jag två cykelbussar med cyklar och verktyg, en liknande grupp som vår ska iväg på cykeltur. Snackar lite med australiensaren som driver det när hans cyklister hade rullat iväg och han kan nog hjälpa mig! Efter lite letande hittar vi EN slang med löstagbar ventil som jag köper av honom. Succé?
Efter lite mekande och en försiktig pumpning så har jag plötsligt luft i båda hjulen! Rullade lite och kände på cykeln, den verkade hålla luften. Skulle jag våga?
Vid informationen förklarade jag att jag missat starten på 173 km, tjejen sa ”Åh, då cyklar du 140 km då?”. ”Well, yes?”. De startade utanför och gick gemensamt en bra bit så jag hade ju tid att fundera.
När jag mular sista mackan från frukosten och börjar byta om kommer lokalpolisen och förhör sig myndigt om vår buss parkering och om jag inte fattar vad parkeringsförbud betyder. Det visade sig att hela gatan var avspärrad för TV-bussar, inte från skylten och upp som vi parkerat.
När jag var ute och gick tidigare hade jag sett en parkering framför en supermarket så jag körde dit bilen med en rivstart och parkerade. Hade vi inte flyttat bilen hade det tagit ”ett tag” att få tillbaka bilen så det var kanske karman som spelade in? Bytte om klart och rullade iväg efter att ha parkeringsbesiktigat hjulen igen, allt verkade hålla. Peppar peppar?
Äntligen kunde jag rulla iväg!
Extra däck och spray med i fickorna utifall att. Velade om jag skulle cykla 140 km eller 70 km hela vägen fram tills vägen delade sig, men 70 km betydde ”bara” 5 pavésektioner och det går ju bra inte. Sträckningen på 140 km var exakt de 17 pavésektionerna som vi cyklade i torsdags, så det skulle ju funka tänkte jag. Fick bra sällskap av en stark portugis som cyklade MTB med släta däck och vi kunde hålla bra fart upp till Trouée d’Arenberg. Några ave maria och en sväng in på pavén så var vi ute på den stenlagda sektionen. Det var något av det halaste jag varit med om, ändå försvann portugisen som en avlöning. Med hedern i behåll tryckte jag mig över pavén, förbi alla bambis på hal is och ut på asfalten igen. Helt vidrigt! Efter en klädjustering så var jag iväg, 16 sektioner kvar!
Sen rullade det på, det blev varmt och jag kunde få av mig både arm- och benvärmare till slut. Det gick ganska bra att beta av sektion för sektion, när det var lite mer än tre mil kvar till mål stötte jag på Karim som kört långa varianten men fått mecka redan på första sektionen så vi slog följe en stund innan jag hade lite för mycket spring i benen så jag rullade vidare. Det var riktigt mysigt med sällskap! ❤
Fotopaus vid Carrefour du l’Arbre
Det var obeskrivligt skönt att rulla in på velodromen i Roubaix efter allt drama, att få möta upp med Karim, Kalle, Niklas, Thomas, Thomas, David, Max och Arne för en öl, för att få skåla för vår målgång! Skönt att allt ordnade sig till slut efter att ha varit strulputte nr 1.
De första sektionerna pavé har jag kvar, kanske åker jag ner 2018 och cyklar den challenge som går i juni för att klippa de första, bara för att. Det är roligt att har något kvar att sikta på!
Ikväll blev det en sista omgång fyror, så nu är allt gjort innan jag åker till Belgien med Stockholms CK för att ta mig igenom motionsvarianten av Paris – Roubaix 9 april.
En sån där skulle man ju ha…
Upplägget blir detsamma som förra året, fast mer. Vi åker ner och cyklar med Mario och Andrew, två riktigt trevliga belgare som brinner för cykling. Mesta delen av veckan är det tillsammans med deras cykelklubb och förhoppningsvis Johan Museeuw. Var lätt starstruck förra året när vi fick cykla med honom första gången!
Vad tror ni om programmet?
Onsdag, resdag och ”kort” dag på 80 km för att få cykla Kemmelberg
Torsdag, rekognosering på pavé utanför Roubiax vilket var 160 km förra året
Fredag innebär De Ronde-dag och klassiker som Koppenberg, Oude Kwaremont och Paterberg! Denna gången KOMMER det att gå att cykla uppför alla tre!
Lördagen betyder Paris – Roubiax och 163 km med samtliga Pavéavsnitt. Whoop!
Söndagen är vilodag när proffsen cyklar skiten ur sig på pavén
Måndag är egentligen resdag men någon sadist har planerat 140 km, men jag är lika glad, vi ska återbesöka Kapelmuur och Rita i Geraardsbergen. Toppendag!
Och vädret då, blir det sådär klassiskt belgiskt vårväder? Yr säger som följer.
Superstarka proffset Sara bor ju i Belgien så förhoppningsvis hinner vi träffa henne en sväng, ska bli roligt att få höra hur det var att cykla med de stora giganterna på De Ronde.
Tyvärr kommer ju inte den andre med så jag får åka som ensam idiot, men det blir bra, det är ju nyttigt att vara från varandra lite… 😀
Förra gången vi åkte ner så bockade vi av De Ronde, behöver jag säga tt vi var ganska lättade över att komma i mål?
Nu blir det sängen så jag kan vila och packa ordentligt imorgon!
Fick bra sällskap av en stark portugis som cyklade MTB med släta däck och vi kunde hålla bra fart upp till Trouée d’Arenberg. Några ave maria och en sväng in på pavén så var vi ute på den stenlagda sektionen. Det var något av det halaste jag varit med om, ändå försvann portugisen som en avlöning. Med hedern i behåll tryckte jag mig över pavén, förbi alla bambis på hal is och ut på asfalten igen. Helt vidrigt! Efter en klädjustering så var jag iväg, 16 sektioner kvar!
Cykeltokig 
