Sverigetempot – vilket lopp!

I veckan som gick så avslutades Sverigetempot, randonneurloppet som går från Riksgränsen till Smygehuk. Eftersom det är ett rando-lopp betyder det att det är osupporterat, så bara kontroller och inga depåer mer än någon här och där. Landet är långt, speciellt norra delarna, halva loppet verkar gå i en granskogskorridor och det är inte många ställen att stanna på längs vägen.

Urstarka Toni kunde tillsammans med två medtävlare putsa sitt rekord med ett antal timmar. Det fanns en önskan att gå under 100 timmar men starka 104 timmar och 57 minuter på 210 mil skojar man inte bort. Rekommenderar denna tråden på Happyride för att återuppleva loppet på internetvis!

13712382_866480466819889_1662698109_n
De nya rekordinnehavarna, Toni, Ian och Oscar! (foto snott från Oscar 😉 )

Något som var riktigt mäktigt var att John Watson, en av dom som är bakom The Radavist var med längs loppet och följde Erik Norlin och hans vänner från Specialized där de debuterade med randocykeln Sequoia. Kolla in The Radavists och John Ws intagramkonton, vårt land visar både sitta allra vackraste och sitt brutalaste när Sverigetempot inleds med tre dagar ihållande regn för de som startade först.

View this post on Instagram

Rando party time

A post shared by the Radavist (@theradavist) on

Missa inte att kolla John Watsons snygga bildgallerier från loppet som på något vis bekräftar bilden av hur man ser på Sverige.

Mälaren runt 2011

Matstopp på Donken i Västerås

Igår var det alltså dags, att köra de 330 km som det innebar att rulla med Fredrikshof runt mälaren.

Jag, Johan och Johnny startade i 30+ gruppen som funkade bra ända fram till Strängnäs där mina vevarmar låste sig. Låsringen på min SRAM-kassett hade gängat ur sig och jag fick ställa mig i Strängnäs utanför Systembolaget för att fundera på mina alternativ. Efter några minuter blåste även 27,5-klungan förbi glatt vinkandes.

Körde Mytis på Eniro och fick honom att rycka ut med blåljusen, han dök upp med en stor skiftnyckel och en kassetthylsa. Jävlar vad bra och gängorna tog i bodyn så de verkade inte utslitna vilket jag var rädd för.

Upp igen efter löftet om öl till Mytis om han blev törstig i Stockholm någon gång var det gasen i botten. Eller ja, gasen o gasen vetefan, men upp upp och iväg.

Träffade på 27,5-klungan på nästa stopp där jag stannade och fick lite mer energi. Cyklade med dom fram till lunchstoppet, där hade 30+ klungan redan lunchat klart när vi kom fram så jag insåg att möjligheten att ansluta till 30+ igen var liten.

Nåväl, resten av rundan blev en angenäm upplevelse tillsammans med gubbklungan, smaken av att missa att köra runt med 30+ på grund av en förmodad mektabbe gjorde väl mig lite irriterad men det är ju synd att låta det förta en heldag i solen med bra kamrater. Finhjulen fick sig en rejäl genomkörare, vem trodde att det gick att köra 4-5 km grusväg på 22mm tuber och bongoplast?

Mot slutet blev man lite sluten men benen kändes bra, det var mest ”kontaktytor” som fötter, händer och rumpan som inte riktigt ville vara med. Fick till och med spurtat lite i en backe och vunnit mellan BÃ¥lsta och stan vilket var roligt.

Stämplade in kl 19.49 i Barkaby, efter 11.19 i sadeln och 13.49 på vägen i 326,32 km. Det kändes otroligt skönt.

Jag måste göra en bikefit för vänsterhand ville somna bitvis och vänster fot krånglade lite så det känns angeläget. Resten är nog bara vana.