Början på veckan har varit relativt hård, var lite sliten efter distansen i söndags så det passade väl ganska bra med styrka i måndags. Sen när 6×4 min på låg kadens dök upp igår så var det ju lite som att sätta skrattet i halsen. Speciellt när det vankades racerpremiär på Le Peloton idag vilket jag inte ville missa!
Finklädd ska man ju vara på premiär!Ett gäng morgonpigga utanför Urban Deli!
Det satte fart direkt kan man säga, benen skrek och jag körde på så gott jag orkade. Drog defintivt inte en meter men orkade få rygg upp till fiskis, tappade en meter, två, tre upp mot Fiskis-loopen. Sen kom jag ikapp efter sprinten och kunde hålla rygg ända till Lindalsbacken. Där var benen helt slut och repet gick av till sista man. Tuggade på till Enskedeskylten där jag hann ikapp snabba klungan och dom som hade genat längs vägen.
Ja, jävlar ja.
På Le Mond satt frukosten så jäkla fint, gött tjöt med alla duktiga Pelotonare. Helt slut och ganska glad över att nästan suttit med runt. Vengen funkade himla fint, tunga hjul till trots! Lite kul med watt-mätning på Loopen trots att benen kändes som skit. Orkade upp till ca 300 W i snitt så det får väl anses vara godkänt att snitta på tröskelwatt.
Suit up day is every day.
Efter frukost var det bara att svida om och åka till jobbet. Tillbaka till verkligheten.
Nu är jag helt trasig i benen och det blir vila till fredag eftermiddag då det kommer korta intervaller som ett brev på posten.
I helgen som gick så åkte jag Siljan runt med Johan och Andreas. Planen var att åka upp på fredag eftermiddag och sen sova över i Rättvik hos Andreas föräldrar innan vi tog oss ner till Sollerön och starten på lördag morgon.
Först en dag på jobbet…
Det gäller ju att jobba ståndsmässigt, ändå fick jag skäll av Tille för mina jeans och buttondown-skjortan. Jag fick i alla fall provkört mina nya Loake 1880 Buckingham som var riktigt snygga om jag får säga det själv.
Lite preload
På väg upp var det jävulusiskt varmt så jag och Johan började laddningen med en smarrig glass i bilköerna ur stan från Sumpan. Det verkade otroligt mycket enklare att om jag skulle ta mig till Sumpan istället för att han skulle ta sig till city och kriga sig ut från stan igen.
Bulkar på Lappen i Hedemora
När vi körde norrut bestämdes det att vi inte skulle grilla med Andreas efter lite koordinering så vi stannade på ett, tydligen, legendariskt stopp. Lappen i Hedemora som serverade ”stora portioner” enligt Johan. JÄVLAR vilka portioner, vi var mätta flera år efter det där matstoppet. Som tur var hade Andreas pappa Olle gräddat smarrsmarriga våfflor med vispad grädde och jordgubbar till vi kom upp till Rättvik så vi inte skulle gå hungriga.
Efter våfflor så blev det lite meck och inflyttning i Andreas stuga innan vi avslutade kvällen med ett par bira på hans altan.
Glada gossar ska snart starta
Vi var uppe ogudaktigt tidigt men kom nog iväg bland de sista, ELIT-klungan startade kl 07.00, vi kom väl iväg vid 07.45 efter lite lapphämtning och pinkeri.
Johan väntar på servicebilen så han kan få ett nytt hjul.
Vi hittade en bra rulle och kunde köra i 33-34 km/h fram till första depån där vi blev fem starka åkare. Huddingecyklisterna ville verkligen inte dra så jag och Johan fick ta hand om farthållningen. Efter ett par timmar i sadeln fick Johan pyspunka som vi försökte bota genom att skruva på ventilen och putta i mer luft. Det gick inte så vid ca 8 mil så fick Johan kränga på reservdäcket på bakhjulet.
Han upptäckte också att han inte fick någon hjälp hur mycket han än kollade efter servicebilen.
Finfika av Andreas fantastiska föräldrar när det är fyra mil kvar!
Andreas föräldrar tog ut husbilen och ordnade två fantastiska fikastopp!! Det ena bättre än det andra får jag säga. Att få en kopp kaffe och en bit vaniljlängd efter en 8 mil var rent himmelskt. När Johan sedan sa att nästa gång förväntar han sig princesstårta så fixade dom det till det andra stoppet!! Weltklasse!!
Johan måste fått ut tårtan i benen direkt för när det var fyra mil slog han hammaren i bordet och drog oss i 34 blås hela vägen i mål. Hur mycket jag och Andreas än gnydde så gick det fortare uppför än utför.
Trött men glad för det fantastiska loppet
Min arm funkade ganska hyffsat ändå trots allt men lite stel blev jag nog. Mina nya Specialized Roval Fuseé SLC tubhjul som jag fick tag på begagnat så sent som förra veckan gjorde sitt jobb alldeles fantastiskt bra. Det var kanske mer benen som inte gillade att gå för fullt, kände att de ville krampa lite långt före lungorna tog stopp. Sen MÅSTE jag få bort knaket i cykeln, den låter för jävligt.
Hade satt klockan på 06.45 idag för att komma iväg tidigt och rulla ner till Gustavsberg på racern. Tanken var att sticka över till Sköndal, leta upp CX-banan och sen fika med sprättkungarna som skulle köra lite.
Efter att ha kommit på den grymma idén att tvätta i natt för att jag ska på semester så blev det lite snoozande och seg i kolan som man var så gick det väl inte världssnabbast att få ordning på allt. Armvärmarna är fortfarande AWOL btw…
Det blev en fantastisk runda ner till Aspvik där jag vände, sträckte på ryggen och fick lätta på klädseln. Knävärmare och vindväst var definitivt för mycket kläder. Min långärmade tröja var också på gränsen, härligt att värmen äntligen kommit!
Väl nere i Aspvik började jag bli hungrig och jag kände mig ganska tom, så jag skippade svängen över Kummelsnäs och rullade raka vägen mot stan. Backarna började bli lite jobbiga men det är dom ju på väg tillbaka mot stan och när man har klockat 13 mil totalt 2013 kan man ju inte förvänta sig att vara speciellt tuff…
Efter lite smart telefonerande klurade jag ut vart CX-banan var och hittade dit, medelst sprängstensgrusvägen från helvetet. Den var riktigt klurig att komma fram på med 23mm kokostuber men skam den som ger sig.
Fredrich släppte hammaren
Starten gick precis när jag kom fram och det sprättes duktigt på banan, 10 startande imponerade mitt i maj!
Vic jagas av Ivar och BjörnI ingenmansland
När alla hade brutit eller rejsat sig trötta rullade en gruppetto ner till Ciro för kaffe och macka. Frukost har sällan smakat så gott!
Vic ville starta racersäsongen, bära eller brista tänkte jag och tog ut Supersexan ur vinterförvaringen. Vi möttes vid SCS och efter det sedvanliga nersnacket, en espresso och ett däckbyte för Stizze bar det av mot Värmdö.
Laddad!
Igår lockade alltså Vic med racertur, fifanken vad fint det var. Lite grus här å där men på det hela riktigt bra! Har cyklat denna rundan tidigare med Johan men Vic hade några fina extrasvängar i bakfickan på vägen ut, vilket var riktigt trevligt.
Nöjd i solen efter ca 6 mil
Vi var nere vid vattnet och pausade lite när vi rundat Ingarö, kändes lite kallt vid vattnet, men starkt med vår i luften!
Sällskapet verkade trivas också!
En 9 mil på tre timmar ut över Värmdö och Ingarö blev det med fika på vägen hem i Gustavsberg.
Körde årets sista 20-milare i brevetserien idag och det blev visst gasen i botten direkt kl 9 när klungan styrde mot Torö som var första stämpling. Jag bet i styrlindan som en frustande tjur och tryckte på allt vad tygen höll. Och de gjorde de ju inte, jag bonkade vid Säby Gård och det blev en lucka i en uppförsbacke. Stizze och Johan föll tillbaka ner och agerade moraliskt stöd ner till Torö där vi i princip löste av den snabba klungan från Snäckan som bestämde tempot.
Efter Torö var jag en liten man som inte gillade backar, pulsen skenade och jag fick inte ordning på någonting. Men efter en färjetur och mängder med vatten och sötsaker verkade benen räta på sig lite. Vi mötte upp med bla Rippa och Staine vid färjan och vi blev sex pers som slog följe fram till matstoppet i Vagnshärad.
Nästa stopp på kartan var Gnesta och dit gick det ganska fort, jag tyckte det var relativt lättcyklat. Väl i Gnesta träffade vi starka Snäckan-cyklister som tog fram rottingen för att skola oss cykelslynglar ordentligt. 38km/h i förningar, ryckigt som jävelen och backspurtar stog på dagordningen så det var än en gång bara att sätta tänderna i styret.
När vi rullade förbi Scania i Södertälje så släppte Johan och Staine för andra gången och eftersom Johan varit så nice mot mig tänkte jag att jag skulle återgälda tjänsten genom att försöka dra lite eftersom han börjat krampa.
Snäckan-klungan + Stizze seglade vidare mot Tumba i en jävla fart och frågan är väl hur länge jag orkat haka på dom ytterligare?
Trötta och nöjda gled vi till sist in på Statoil i Tumba för sista stämplingen, lite cykelsnack och inväntan av dagens vackraste kvinna, Mirja som satte sig i bilen för att hämta tre trötta cyklister. Eller en iallafall, för jag var helt fakking färdig.
Cannondalen fortsatte att leverera helt utan anmärkning. Fick lite stick i vänsterhanden som vanligt, även efter BG-fit men jag börjar misstänka att det har mer med rörlighet och core-träning att göra. Kändes skönt att sitta högt sÃ¥ att man kunde döna pÃ¥ och att benen kändes hyffsade. Vänster knä känns fortfarande lite svagt i jämförelse med resten av benet och det blir lite trött efter en dag pÃ¥ cykeln. Hoppas att jag kan spela tennis imorgon bara som planerat… 😀
För nÃ¥gra veckor sedan började jag och Johan snacka om att göra en repris pÃ¥ den tur som han och nÃ¥gra andra körde förra Ã¥ret. ”Flickvarvet” runt Mälaren, 22 mil istället för 33 som fulla varvet är som Fredrikshof kör fram i augusti.
Personligen har jag aldrig kört sÃ¥ lÃ¥ngt nÃ¥gonsin och behöver fÃ¥ milen i benen, helt klart. Det kändes inatt att det är skillnad pÃ¥ folk och folk helt klart. Jag hade inte sÃ¥ mÃ¥nga cyklingsmil i benen efter att ha satsat pÃ¥ Göteborgsvarvet sÃ¥ all träning är bra träning…
Tyckte det var lite lätt ryckigt och stökigt runt Mälaren, mest säkert för att jag var otränad och fick kämpa hela vögen runt. Den största dippen var när jag glömde stänga av datorn under tiden vi fyllde på flaskorna i Strängnäs hos Mytis.
På det stora hela är jag otroligt nöjd att jag tog mig runt, det var jobbigt men en upplevelse att käka frukost på ett taxifik på Ringvägen kl 06.00 efter nattrundan. Jag klarade det!
Det får bli fler turer men kanske lite kortare så att jag börjar få upp uthålligheten.
Cykeltokig 