Efter förra våren så fick jag fundera lite på vad som är roligt och hur det går att kombinera. Någonstans så fastnade jag i pass, syfte och mål med all cykling.
Till slut ruttnade jag fram i början på december och klev av allt vad cykel hette tills ångesten över skidresan gjorde sig påmind och monarken fick slita lite för att jag skulle få fart på formen.
Försökte trumma på med Le Peloton under vintern och när mars-april kom. Då, när jag borde vara dödssugen på utecykling så var jag inte speciellt sugen på att vara ute och bli kall och blöt. Kall och blöt hade jag ju varit hela vintern, så jag stannade hemma och inne, skitsmart och bra för den aeroformade kroppen.
Så det gäller att lyssna på sig själv, fundera på vad som är roligt och göra det. Samtidigt gäller det att vara smart för att hitta rätt timing så suget inte försvinner vid fel tillfälle…
Sen, som lök på laxen, så blir man tydligen bra på det man tränar på. Så om det ska vara roligt att exempelvis cykla långlopp, så bör man nog cykla långt på MTB. Eller om man ska få igång benen på cyclocrossbanan så får man träna på att cykla CX.
För min del blir det nog paus från cyklingen efter cyclocross-säsongen är över, med annat som skidåkning och löpning på programmet. Sen blir det kanske något kvalitetspass på monarken per vecka för att behålla något.
Allt för att ha den där PEPPEN fram i vår, det där cykelsuget ni vet. Att se fram emot att rulla i skogen eller den där lite nypiga första landsvägsturen i vårvindarna.
Cykeltokig 