Ålning medelst hasning

I måndags var det dags för Öppet Spår som den första installationen i en klassiker för året. Jag och H hade redan deltagit i vår bästa gren, kolhydratladdningen.

Man får kolhydratladda med stil...
Man får kolhydratladda med stil…

Vid första middagen var det fint att få äta det man vill, efter det så var det mest jobbigt. Eftersom jag inte är van vid så många kolhydrater samtidigt kändes kroppen väldigt knepig och redan på lördagen så började jag gnälla för H att jag tyckte det skulle vara superskönt att återgå till vardagen.

Marginal gains, snabb frisyr.
Marginal gains, snabb frisyr.

Med 8 mil i kroppen inför Öppet spår tyckte jag det var bäst att köra Marginal Gains, med en rejäl kalufs hår kan man ju inte åka 9 mil! En snabb frisyr skulle hjälpa. Inte riktigt övertygad så här i efterhand.

Fler kolhydrater!
Fler kolhydrater!

Mer, fler, mycket. Kanske inga excesser, men en hembakt semla säger man ju inte nej till! H hade bakat bullar och på lördagen blev det smarrig laxpaj och semla, toppenfin uppladdning!

Incheckad i Dalarnas Fritzlkällare.
Incheckad i Dalarnas Fritzlkällare.

På söndagen gick resan norrut till Sälen och vår alldeles egen Fritzl-källare. Vi blev incheckade hos ett jättemysigt par som tog väl hand om oss och vi sov som grisar fram till typ fyra på morgonen när det var dags att hämta vallade skidor och ställa sig i startfållan.

Sista kontrollen avklarad, defilering in i mål!
Sista kontrollen avklarad, defilering in i mål!

Det visade sig vara typ jättelångt till Mora från Sälen, till och med på skidor. Snacka om att vara tacksam när vi nådde Eldris och kunde gå ut på sista delstäckan mot målet. Fram dit så hade det varit bitvis riktigt bra, men bitvis stora pölar med smältvatten och på myrarna hade stakbädden gått så man stack bara ner staven en halvmeter ner i myren istället. Mycket pepp! Uppförsbackarna var söndertrampade men vi tog det lugnt uppför och utför fanns det fina spår att stå på i.

Får jag gå och lägga mig nu?
Får jag gå och lägga mig nu?

Väl i mål kändes det som att jag var utbajsad från ett troll. Sen tog det typ fyra timmar av logistik och väntan innan vi fick mat, så det kändes toppen. Vi kom i mål på 10.26 som jag definitivt är nöjd med, speciellt med tanke på uppladdningen och spåren.

Dagen efter var vi lite dagen efter...
Dagen efter var vi lite dagen efter…

Vi hade bestämt att vi skulle åka hem på tisdag morgon så klockan halv sex ringde det och vi satte oss i bilen. Fick en Ipren, en yoghurt och en mycket oinspirerad baguette men viktigast av allt KAFFE. Sen truckade vi söderut så att vi kunde vara på jobbet till efter lunch.

Nu är det äntligen helg, är det ok att vara lite seg då?

Yr i Rudan

Jag och tjejen åkte 18 varv i Rudan, på Jordbänningarnas konstsnöspår i söndags.

Har något skit i kroppen som spökar, vägrar tro att jag är riktigt så kass som formen verkar… 😉

image
Tröskelpass med paus efter 3,5 km

En timme på tröskel senare satt vi på pendeltåget på väg hem, som givetvis gick sönder i Farsta strand så vi tog tunnelbanan hem istället.

Ålning medelst hasning

Jag och Hanna åker precis från Åre efter en långhelg. Eftersom snön dröjer eller kanske inte kommer alls i Stockholm tänkte vi att det kanske var lika bra att åka till snön.

image

Inte ens här uppe i Åre är det något vidare med snön. I lördags var det runt nollan och isigt i längdspåren men igår var det fantastiskt fint. Vi åkte 15 km direkt på morgonen och fikade sedan. Det fäste vi saknat helt på lördagen fick vi vallat fram i de fina spåren.

Idag blev det utförsåkning för oss, H hyrde fina skidor på Hanson. Jag fick testat mina inför kommande alpvecka.

Jag kom på varför jag inte gillar längdskidåkning. Det är för att jag känner mig som en nybörjare igen. Mycket obehagligt. Å andra sidan så märks framstegen väldigt tydligt. Såna som att stå upp efter en backe som plötsligt svänger eller att sluta trampa på stavarna.

Vad fan hände? Klassiker 2014?

På vinst och förlust anmälde jag och H oss till Öppet Spår på måndagen före Vasaloppet, lite för att gå i mål med en klassiker och lite för att ha ett träningsmål.

Nu blev jag ju påpassligt sjuk inför Lidingöloppet så Öppet Spår får väl bli första deltävlingen i en klassiker. Jag har bestämt mig för att försöka slutföra den under 2014, men det återstår ju och se…

Knep även en startplats i Sub10-grupp till Vättern, vilket jävla skämt egentligen. Vättern kanske är SKITKUL vad vet jag men det känns mer som något att bocka av. Eller inte, innehåller iaf alla ingredienser för att vara skitdålig. Vinglande surgubbar, nattstart, dyrt och i MOTALA. Är jättepepp, lovar!!

Som tröst ville Johan köra Liege – Bastogne – Liege till våren så det får bli en lagom uppladdning. Då har jag i alla fall det att träna mot så får VR gå med av bara farten.

Simma uppströms och att kuta runt Lidingö igen har jag inte ens orkat fokusera på än, den dagen den sorgen? 😉