Nästa års planer redan? Nä, skoja bah!

Av någon sjuk anledning har jag börjat bli lite sugen på att testa ett flerdagars mountainbike-lopp. Körde ett par 24-timmars lopp för ett antal år sedan och jag tyckte det var ganska ball. Väldigt annorlunda känsla att hålla igång ett dygn. Detta är säkert något sådant, fast jobbigare…

Det verkar ju finnas hur många som helst ute i världen och Europa. Ett par drömlopp är ju Cape Epic som går i Sydafrika och La Ruta de los Conquistadores i Costa Rica.

La Ruta vore coolt att köra, dels för att jag läste om det med klump i magen och öppen mun för flera år sedan och var jävligt imponerad. Sen bor H’s bror i CR vilket gör det lite enklare, då kan man åka och hälsa på honom och köra loppet på samma resa.

La Ruta de los Conquistadors
La Ruta de los Conquistadors

Cape Epic vore något, främst för att miljöerna och loppet ser så mäktigt ut, och så alldeles fantastiskt jobbigt!

Cape Epic
Cape Epic

Matte tipsade om ett etapplopp som går i British Columbia, tänk sju dagar med episk singletrack och den typen skog att köra i! Häftigt!

BC MTB Race
BC MTB Race

Lite mer verklighet finns det nog i exempelvis Trans Portugal eller kanske TransAlp nästa år, lite beroende på om jag får jobbat upp modet till att anmäla mig. Eller om jag bara låter det stanna i planeringsstadiet och drömmer om episk cykling… 😉

Transportugal
Transportugal

Ut i skogen med er!

Vill mest tipsa om hur fint det är i höstskogen nu ändå. Var ute och rullade med några gubbar ut till Bagis, sen över till Blå via Area 51 till Gröna till Hästhagen och vidare hem genom Sicklaskiftet. Så bra! Halt och lite blöthål med så bra.

Det enda som var dåligt var mina ben som inte gillade att cykla MTB alls.

Än-du-rå?!

I lördags var det mini-enduro i Vallentuna. Kung Stalle och Schreddan hade fixat en bana, köpt bira och fiffat och donat. GRYMT!

Själva formatet bygger på att en tävling består av ett antal specialsträckor. I grund och botten ska nettolutningen på varje specialsträcka vara utför, klättring sker på transporten mellan specialsträckorna. Riktigt roligt, har aldrig åkt utför på cykel på det här sättet innan men det gav defintivt mersmak!

image
Många sugna cyklister samlades på parkeringen innan vi rullade upp till skogen.

image

 Mingel, lägerslagning och nersnack i en salig blandning inför cyklingen.

image

Undertecknad laddar med EPO-bulle och transfusionskaffe inför banvisning och senare tävling. Pågens Kanelgifflar är det enda som ger den där extra skärpan!

image

Först banvisningen som egentligen var en genomrullning, arrangörerna ville inte ha en för lång stund i skogen utan vi blev åtsagda att rulla genom hela banan men inte stanna och lägga tid på att göra omtag och diskutera linjer.

Sen började det bli allvar, Stalle och Schreddan hade hyrt en tidtagningsutrustning som orienterare använder av Sportident. Alla fick en plutt som man skulle starta och stoppa varje sträcka med. Riktigt smidigt!

Spår i skogen
Spår i skogen

Banan hade fyra specialsträckor, en mycket teknisk första sträcka, en lång och flåsig andrasträcka, en kortare Hellasinspirerad sträcka som gick på mycket hällar och avslutningsvis en specialsträcka som kallades för norrlandsstigen. Transporten cyklade vi på skogsvägar och fina stickar, riktigt bra omgivning för cykling i Vallentuna!

image

Kö för att starta specialsträcka två.

Avslutningsvis så var det riktigt roligt, den specialsträcka som jag uppskattade mest var den ”långa” tvåan. Tokroligt att bara mata på genom skogen utför och rulla lugnt mellan starterna med de som man kör tillsammans med. Skönt att få ner pulsen också, tyvärr var det ju ett ganska kort evenemang, total tävlingstid var väl i runda slängar 10-11 minuter och den lugna cyklingen mellan sträckorna gav ca 40 min totaltid.

This is for Johan

Efter ett uppehåll som nästan sträckt sig från mitten av sommaren har jag hittat tillbaka till cyklingen. Tror jag.

Cyklar varje dag till jobbet iallafall och det är mer än vad jag Ã¥stadkommit pÃ¥ länge iallafall! 😉 Blir inte sÃ¥ mÃ¥nga kilometrar om dagen, men den lilla mätarn räknar snällt upp dom, stadigt. Snart är ju november, vilomÃ¥naden ;), över sÃ¥, dÃ¥ fÃ¥r man väl ta tag i cyklingen igen….

På den prylrelaterade sidan har jag pimpat CX:en med en matchande sadel, ingen vit-blå Arione direkt utan en galonklädd Velo. Perfekt inför vinterbruket och slasket.

Sen har jag fÃ¥tt monterat min Thomson pÃ¥ turnern, den blev tres sexy om man säger sÃ¥. Nu fattas bara en styrstam och ett krabååånstyre. Tror det blir ett lowrise frÃ¥n Salsa. 😛