”För många watt igår!”

Konstaterade Christian när han släppte av så jag kom upp bredvid. Två pass dagarna innan, det igår som kröp upp mot tröskel rökte ur benen lite för bra tror jag.

Vi var alltså fem glada gycklare som gav oss av in i den rodnande morgonen. På grund av lite isig sträcka ut genom Hellas så tog vi vänster efter Björkhagen, ner på cykelbanan längs Ältavägen och tillbaka på CX-loopen vid Äventyrsbanan. Det gick i ganska bra tempo från början och jag kunde hänga med ut till Äventyrsbanan. Där tog allt slut, inte en chans att orka med farten och vips så var Christian ikapp som hade fått släppa.

Vevade mest luft och tog slut i varje uppförsbacke, Christian väntade in och drog ifrån om vartannat, stort tack! Som tur var det inte länge till frukost på Le Mond.

Vid närmare eftertanke så kan det vara så att om man cyklar 70 min sweetspot kvällen före och inte fyller på med kolhydrater efter så bonkar man. Osäker, men det kan vara så, men mest var det nog watten.

Får försöka revanschera mig nästa onsdag!

Strava: https://www.strava.com/activities/495662133

Le Pele-kallt

Idag var det ju Peloton och jag hade hållt lite koll på prognosen, det skulle bli mildare enligt YR. La fram kläder för typ -5 och fick en chock när termometern visade -13. Bullade upp med Mer Kläder (TM) och vevade iväg mot Urban Deli. Redan på väg under Londonviadukten sved det rejält i kinderna.

Vi stack iväg och genast var jag tvungen att släppa lucka till Jonas, Rasmus och Damian. Kom sedan ikapp Damian och vi växeldrog till Erstaviksvägen där jag gick ifrån och sen var det ensamåka resten.

Rasmus filmade så långt batteriet räckte, det är min läckra bak som exponeras tills jag inte orkar köra fullt upp första backen…

Jävlarrrrrrrr vad kallt det var ett tag där, tårna försvann och tre fingrar på varje hand slutade funka längs Erstaviksvägen. Väl tillbaka till Ältavägen så var det bara att trampa på så jag kom till Le Mond så fort jag bara orkade, för att hålla värmen!

Väl utanför Le Mond var man som en snögubbe med all rimfrost i skägget… Nu fram på kvällen är jag behagligt trött, lite som en dag på fjället.

wp-1453281033456.jpg
Cykeln skötte sig bra, trots dubbdäck

 

 

Snömos på Le Peloton

Det var mycket snö, stötigt och halt. Kul! Med på Le Peloton var Jonas, Rasmus, Niklas och Christer, på grund av frusna iskokor och snö över var det rena High Chaparal redan från början. Plötsliga spårändringar kunde få oanade konsekvenser för bakomvarande och även när man låg ensam så kunde något hårt spår skicka ut dig i terrängen.

Rasmus hängde av alla först, sen väntade han in och jag låg lite på hans rulle, förbi vurpan och tills jag tappade greppet uppför efter träbron. Efter det så kom Christer ikapp och gick förbi, sen kom jag ikapp och gick om… Ja ni förstår!

Lyckades gå på röven i början precis innan golfbanan (1 min in), sen kändes det som att jag slog av lite pga feg… 😉

Pele-trött?

Det är aldrig enkelt att gå upp till en Peloton, jag får liksom örfila mig ur sängen. Sen är det ett rejs att försöka få hjärnan att gå från sömngångare till cyklist på ca 40 minuter. Ibland är jag faktiskt i tid till samlingen men oftare än sällan så sladdar jag in någon minut i, eller någon minut över.

Förra gången så mötte jag Pelotonen vid Fredells-rondellen, denna gången hann jag faktiskt hela vägen fram till Urban Deli innan jag fick vända.

Denna CX-pelotonen gick bra, Niklas satte upp ett forcerat tempo som räckte tills Per gick upp och drog vid Lilla Sickla. Sen såg vi inte Per mer… Vid golfbanan kom en urstark rackare på röd MTB som mer eller mindre drog sönder hela klungan innan vi stötte på en filminspelning vid Erstaviksvägen. Undra om det var Jordskott 2 som var på gång?

2014-12-03 00.59.58.jpg
Solo i skogen?

Jag fick släppa MTBn i backen upp mot bommarna, sen var det solo resten runt golfbanan och tillbaka till caféet. Det var ändå skönt att komma typ trea tillbaka till HBB efter starke Per och hr MTB. Väl framme på Le Mond hämtade jag ut min grymma portabla tvätt (från CO) i källaren så cykeln så bara lite skitig ut, får ge crossen en schamponering så den blir ren och fin igen.

Frukosten var som vanligt god och det är alltid härligt att skratta lite, full av träningsendorfiner.

Strava:
https://www.strava.com/activities/447048191

På Bergakungens topp

Igår arrangerade vi i Le Peloton Le Roi de la Montagne, en Hillsprint från Babajans restaurang till Sofia Kyrkbacke i Vita Bergen. En bedräglig sprint som börjar lugnt uppför innan den rampar upp inte bara en gång direkt i Vitabergsparken utan två gånger. Sista gången rampar den upp för några hundra meter med dubbelsiffrig lutning. Nicolas och Daniel hanterade förtjänstfullt starten och protokollet, så snart efter starten hade vi heaten rullande uppför backen.

Nicolas förklarar upplägget.
Nicolas förklarar upplägget.

Jag och Niklas bemannade målgången tillsammans med Catharina som knäppte några riktigt snygga bilder på de starka cyklisterna. I sprinten tävlade herrar och damer i respektive klasser, i barnklassen startade en starking som hejades upp hela vägen till mål som avslutning på hela sprinten. Emile med kids vaktade backen så att cyklisterna kunde ta sig upp relativt säkert! Alla var där!

Förjävla funkisklädd enligt Niklas.
Förjävla funkisklädd enligt Niklas.

En annan som var där och fotade var Andreas och som vanligt fick han tagit några riktigt bra bilder.

Luca kämpar sig över mållinjen, precis före Damian!
Luca kämpar sig över mållinjen, precis före Damian!

Kvällen avlöpte strålande, heat startades, cyklister kämpade och alla blev vinnare! Tack för allt, dels resten av Le Peloton-gänget, men speciellt alla cyklister som kom och hade roligt med oss!

Tyvärr kunde jag inte vara med och fira framgången då jag hastade vidare till ett mycket trevligt födelsedagskalas!

Det är mycket viktigt med återhämtning efter träning och tävling.
Det är mycket viktigt med återhämtning efter träning och tävling.

(Bilder: Andreas Nyström och cykeltokig.se)

Dags för vila

Början på veckan har varit relativt hård, var lite sliten efter distansen i söndags så det passade väl ganska bra med styrka i måndags. Sen när 6×4 min på låg kadens dök upp igår så var det ju lite som att sätta skrattet i halsen. Speciellt när det vankades racerpremiär på Le Peloton idag vilket jag inte ville missa!

image
Finklädd ska man ju vara på premiär!
Ett gäng morgonpigga utanför Urban Deli!

Det satte fart direkt kan man säga, benen skrek och jag körde på så gott jag orkade. Drog defintivt inte en meter men orkade få rygg upp till fiskis, tappade en meter, två, tre upp mot Fiskis-loopen. Sen kom jag ikapp efter sprinten och kunde hålla rygg ända till Lindalsbacken. Där var benen helt slut och repet gick av till sista man. Tuggade på till Enskedeskylten där jag hann ikapp snabba klungan och dom som hade genat längs vägen.

Ja, jävlar ja.

På Le Mond satt frukosten så jäkla fint, gött tjöt med alla duktiga Pelotonare. Helt slut och ganska glad över att nästan suttit med runt. Vengen funkade himla fint, tunga hjul till trots! Lite kul med watt-mätning på Loopen trots att benen kändes som skit. Orkade upp till ca 300 W i snitt så det får väl anses vara godkänt att snitta på tröskelwatt.

Tilllbaka till verkligheten.
Suit up day is every day.

Efter frukost var det bara att svida om och åka till jobbet. Tillbaka till verkligheten.

Nu är jag helt trasig i benen och det blir vila till fredag eftermiddag då det kommer korta intervaller som ett brev på posten.

Le Pelotonad för denna veckan

Såja, sprätte ur sängen när klockan ringde. Vaknade några minuter före klockan och funderade på hur länge jag kunde ligga kvar under täcket. Inte så länge alltså.

Nu på morgonen var vi sju stycken, några nya ansikten vilket var jätteroligt!

IMG_0949

Orkade inte hålla hjul på de starka efter Nacka Forum och fick släppa absolut sista hjul vid Hellasgården.

Sen blev det ensamsegling till Flaten där jag gick om Niklas som inväntade snabbgruppen. Till slut kom jag ikapp Johan och Jonas efter Enskededalen och vi tog oss ner till Le Mond för en välförtjänt frukost.

Dagens upptäckt var att om man pumpar däcken så rullar de lättare! Vilken grej!

https://www.strava.com/activities/256506515

Tjong i medaljongen

Steg motvilligt upp och började göra mig i ordning för att köra Le Peloton. När jag var klar hittar jag inte plånkboken och det visar sig inte vara lätt att komma ihåg att den låg i jackan efter jag handlade igår. Speciellt inte kl 05.00.

Kroppen känns sådär men det är ju i alla fall inte kallt när jag kommer ut och efter plånboksletande sladdar jag in framför Urban Deli prick kl 06.00.

Det gick lite lugnare i spets idag och jag kunde hänga med hela vägen till efter golfbanan innan jag blev avhängd. Det berodde nog mer på att det gick väldigt mycket mer långsamt än det brukar, än att jag var stark.

Med lite solovevande, vägvisande och så, hamnade klockan på 07.20 innan jag var tillbaka på LeMond.

Efter gårdagens grusnötande och måndagens gympass var väl benen allt annat än fräscha men ett tag har jag haft en ny känsla av att vara stark i benen. Det som släpar efter är kondisen så nu får det bli korta intervaller för att stressa syreupptaget.

Den obligatoriska Strava-länken: http://www.strava.com/activities/215697278

Vilken jävla morgon

Studsade upp ur sängen vid 05.00 och hoppade i tightsen, smackade i mig två mackor med smör för att få tyst på magen. Sen var det den vanliga cirkusen för att få på sig rätt kläder till sort, mängd och antal innan jag rullade ner till Urban Deli i Sickla.

Nico berättar hur det ska funka på Le Peloton.
Nico berättar hur det ska funka på Le Peloton.

Nico började dra hur det funkar med dels lvg-peloton och dels cx-peloton eftersom vissa skulle köra väg nu på morgonen och vi andra siktade på cx-loopen.

Johan lyste med sin frånvaro så när vi rullade från UD kl 05.58 undrade jag om han skulle sladda in i sista minuten eller om han ställt klockan på sovmorgon. Det var en välbehövlig sovmorgon som han prioriterade idag, helt rätt!

Helt väck efter en timme på tröskel.
Helt väck efter en timme på tröskel.

Jag blev ganska snart avhängd efter Lilla Sickla i backen upp mot stenbron och vidare mot utegymmet i Björkhagen. Kom ikapp Sara som låg och mosade på så vi växeldrog lite över golfbanan och vidare över träbron. På Hellas-sidan när det började gå upp och ner började mina ben protestera mot den omilda behandlingen och väl nere igen vid Söderbysjön så är det en lång jävla backe upp mot Ältavägen. Där punkade jag helt och fick släppa Sara, hon fick 100 meter och jag mosade på i min ensamhet. Vid Erstaviksvägen hade jag piggnat till lite i påkarna så när vi kom ut på grusvägen matade jag på fram till vi tog vänster på Erstsaviksvägen. Då hade jag turligt nog mosat ur benen igen inför den fina uppförsbacken mot korsningen lite längre fram så det gick inte så fort. Ändå fick vi kontakt med Nic och en annan (Tommy) som vi slog följe med till backen upp mot golfbanan där jag (?!) ryckte och både Nic och Sara fick släppa.

Körde på tillbaka och kom om snabbingarna som tydligen hjälpte Rille med en punka vid äventyrsbanan och när vi kom upp på 5 km spåret hade Sara Stark fått kontakt med oss igen och vi körde sista biten ihop hem. Tommy tappade vi när jag la en bredsladd i en kurva. Då kände han nog att det var nog för idag. 😉

Torrt och fint i terrängen, bara några enstaka pölar.
Torrt och fint i terrängen, bara några enstaka pölar.

Väl hemma tog jag fram den lilla tvätten från CO efter tips från happymtb. Grymt bra grej att ha i källaren, så slipper jag släpa in grisiga cyklar i hallen.

Nu sitter jag och pustar fram på eftermiddagen och är helt slut. Ska det vara så jobbigt att köra Le Peloton? Roligt är det ju!

Stravalänk:
http://www.strava.com/activities/207530515

Härlig höst-peloton

Start i ottan

Eftersom jag fortfarande är vek efter Lidingöloppet blev det Le Peloton idag, fast i grupp 2. Den ska vara mer som en timmes träning i tröskelfart antar jag med belgisk kedja gående.

Väl ur Sickla hade vi ett led och ingen verkade vilja börja gå runt utan Johan, jag och Oscar tog förningar. Körde på lite då och då men på det stora hela blev tempot ganska behagligt, så behagligt att jag småfrös då och då.

Måste bara säga att det var riktigt magiskt att svänga upp på Ältavägen när dimröken låg tät över Järla sjö och solen gick upp bakom Nackamasterna!

Nästa gång hoppas jag att benen är pigga nog för att försöka gå med i första gruppen! 🙂