TTT – Siljan runt

Finfika av Andreas fantastiska föräldrar när det är fyra mil kvar!

I helgen som gick så åkte jag Siljan runt med Johan och Andreas. Planen var att åka upp på fredag eftermiddag och sen sova över i Rättvik hos Andreas föräldrar innan vi tog oss ner till Sollerön och starten på lördag morgon.

Först en dag på jobbet...
Först en dag på jobbet…

Det gäller ju att jobba ståndsmässigt, ändå fick jag skäll av Tille för mina jeans och buttondown-skjortan. Jag fick i alla fall provkört mina nya Loake 1880 Buckingham som var riktigt snygga om jag får säga det själv.

Lite preload
Lite preload

På väg upp var det jävulusiskt varmt så jag och Johan började laddningen med en smarrig glass i bilköerna ur stan från Sumpan. Det verkade otroligt mycket enklare att om jag skulle ta mig till Sumpan istället för att han skulle ta sig till city och kriga sig ut från stan igen.

Bulkar på Lappen i Hedemora
Bulkar på Lappen i Hedemora

När vi körde norrut bestämdes det att vi inte skulle grilla med Andreas efter lite koordinering så vi stannade på ett, tydligen, legendariskt stopp. Lappen i Hedemora som serverade ”stora portioner” enligt Johan. JÄVLAR vilka portioner, vi var mätta flera år efter det där matstoppet. Som tur var hade Andreas pappa Olle gräddat smarrsmarriga våfflor med vispad grädde och jordgubbar till vi kom upp till Rättvik så vi inte skulle gå hungriga.

Efter våfflor så blev det lite meck och inflyttning i Andreas stuga innan vi avslutade kvällen med ett par bira på hans altan.

Glada gossar ska snart starta
Glada gossar ska snart starta

Vi var uppe ogudaktigt tidigt men kom nog iväg bland de sista, ELIT-klungan startade kl 07.00, vi kom väl iväg vid 07.45 efter lite lapphämtning och pinkeri.

Johan väntar på servicebilen så han kan få ett nytt hjul.
Johan väntar på servicebilen så han kan få ett nytt hjul.

Vi hittade en bra rulle och kunde köra i 33-34 km/h fram till första depån där vi blev fem starka åkare. Huddingecyklisterna ville verkligen inte dra så jag och Johan fick ta hand om farthållningen. Efter ett par timmar i sadeln fick Johan pyspunka som vi försökte bota genom att skruva på ventilen och putta i mer luft. Det gick inte så vid ca 8 mil så fick Johan kränga på reservdäcket på bakhjulet.
Han upptäckte också att han inte fick någon hjälp hur mycket han än kollade efter servicebilen.

Finfika av Andreas fantastiska föräldrar när det är fyra mil kvar!
Finfika av Andreas fantastiska föräldrar när det är fyra mil kvar!

Andreas föräldrar tog ut husbilen och ordnade två fantastiska fikastopp!! Det ena bättre än det andra får jag säga. Att få en kopp kaffe och en bit vaniljlängd efter en 8 mil var rent himmelskt. När Johan sedan sa att nästa gång förväntar han sig princesstårta så fixade dom det till det andra stoppet!! Weltklasse!!

Johan måste fått ut tårtan i benen direkt för när det var fyra mil slog han hammaren i bordet och drog oss i 34 blås hela vägen i mål. Hur mycket jag och Andreas än gnydde så gick det fortare uppför än utför.

Trött men glad för det fantastiska loppet
Trött men glad för det fantastiska loppet

Min arm funkade ganska hyffsat ändå trots allt men lite stel blev jag nog. Mina nya Specialized Roval Fuseé SLC tubhjul som jag fick tag på begagnat så sent som förra veckan gjorde sitt jobb alldeles fantastiskt bra. Det var kanske mer benen som inte gillade att gå för fullt, kände att de ville krampa lite långt före lungorna tog stopp. Sen MÅSTE jag få bort knaket i cykeln, den låter för jävligt.

Skolverket ambulerade pÃ¥ Södertörn idag

Dagens Södertörnsvapen

Ja, jävlar. Vad ska man säga?

Körde årets sista 20-milare i brevetserien idag och det blev visst gasen i botten direkt kl 9 när klungan styrde mot Torö som var första stämpling. Jag bet i styrlindan som en frustande tjur och tryckte på allt vad tygen höll. Och de gjorde de ju inte, jag bonkade vid Säby Gård och det blev en lucka i en uppförsbacke. Stizze och Johan föll tillbaka ner och agerade moraliskt stöd ner till Torö där vi i princip löste av den snabba klungan från Snäckan som bestämde tempot.

Efter Torö var jag en liten man som inte gillade backar, pulsen skenade och jag fick inte ordning på någonting. Men efter en färjetur och mängder med vatten och sötsaker verkade benen räta på sig lite. Vi mötte upp med bla Rippa och Staine vid färjan och vi blev sex pers som slog följe fram till matstoppet i Vagnshärad.

Nästa stopp på kartan var Gnesta och dit gick det ganska fort, jag tyckte det var relativt lättcyklat. Väl i Gnesta träffade vi starka Snäckan-cyklister som tog fram rottingen för att skola oss cykelslynglar ordentligt. 38km/h i förningar, ryckigt som jävelen och backspurtar stog på dagordningen så det var än en gång bara att sätta tänderna i styret.

När vi rullade förbi Scania i Södertälje så släppte Johan och Staine för andra gången och eftersom Johan varit så nice mot mig tänkte jag att jag skulle återgälda tjänsten genom att försöka dra lite eftersom han börjat krampa.

Snäckan-klungan + Stizze seglade vidare mot Tumba i en jävla fart och frågan är väl hur länge jag orkat haka på dom ytterligare?

Trötta och nöjda gled vi till sist in på Statoil i Tumba för sista stämplingen, lite cykelsnack och inväntan av dagens vackraste kvinna, Mirja som satte sig i bilen för att hämta tre trötta cyklister. Eller en iallafall, för jag var helt fakking färdig.

Cannondalen fortsatte att leverera helt utan anmärkning. Fick lite stick i vänsterhanden som vanligt, även efter BG-fit men jag börjar misstänka att det har mer med rörlighet och core-träning att göra. Kändes skönt att sitta högt sÃ¥ att man kunde döna pÃ¥ och att benen kändes hyffsade. Vänster knä känns fortfarande lite svagt i jämförelse med resten av benet och det blir lite trött efter en dag pÃ¥ cykeln. Hoppas att jag kan spela tennis imorgon bara som planerat… 😀

 

Södertörn i sensommarsol

Johan har legat på hjul ända fram till backen innan Pålamalm

Efter att ha cyklat lite med Hovet så tänkte jag och Johan ta den rundan som Hovet brukar åka på onsdagar. Vi möttes upp vid Globen och rullade mot Farsta för att jag skulle leta mig ut på Södertörn. Det visade sig att hr Andersson hittade på vägarna som sin egen bakficka så han låg mest på rulle och skyltspurtade.

En kortfika på den fantastiska Preem-macken i Västerhaningen halvvägs gav lite extra energi sen bar det av över Årsta Havsbad och hem via Älta.

Strålande sol mest hela tiden, lite kyligt, kändes att dagstempen gått ner till ca 20 istället för de sedvanliga 25. Riktigt härligt!

22 mil nattetid runt Mälaren

För nÃ¥gra veckor sedan började jag och Johan snacka om att göra en repris pÃ¥ den tur som han och nÃ¥gra andra körde förra Ã¥ret. ”Flickvarvet” runt Mälaren, 22 mil istället för 33 som fulla varvet är som Fredrikshof kör fram i augusti.

Personligen har jag aldrig kört sÃ¥ lÃ¥ngt nÃ¥gonsin och behöver fÃ¥ milen i benen, helt klart. Det kändes inatt att det är skillnad pÃ¥ folk och folk helt klart. Jag hade inte sÃ¥ mÃ¥nga cyklingsmil i benen efter att ha satsat pÃ¥ Göteborgsvarvet sÃ¥ all träning är bra träning…

Tyckte det var lite lätt ryckigt och stökigt runt Mälaren, mest säkert för att jag var otränad och fick kämpa hela vögen runt. Den största dippen var när jag glömde stänga av datorn under tiden vi fyllde på flaskorna i Strängnäs hos Mytis.

På det stora hela är jag otroligt nöjd att jag tog mig runt, det var jobbigt men en upplevelse att käka frukost på ett taxifik på Ringvägen kl 06.00 efter nattrundan. Jag klarade det!

Det får bli fler turer men kanske lite kortare så att jag börjar få upp uthålligheten.

Cykling och mera cykling

Såg på Happy att Maria skulle ta en tur i Hellas på eftermiddagen i fredags, hängde på men när jag väl var vid HBB visade det sig att vi bara blev två. Maria och resten av de intresseade hade backat ur, trist för dom, vi fick en kanontur! Vi snurrade lite runt golfbanan och körde lite röda, lite blå och lite fram och tillbaka.

Igår stack jag ut på den rundan som jag och Johan kört några gånger ut genom Älta, det blev 40km i hyffsat tempo och jag var tillbaka på höjden efter 96 minuter. 

Nästa gång ska jag försöka komma ut iallafall 60-80 km så att man får vant sig vid längre sträckor.

35km i solen

Jens och jag cyklade lite landsväg innan semestrarna och han visade en liten extrarunda, riktigt skönt med några långa backar upp och en lång utför. 35km är inte långt men ganska lagom för mig och ganska enkelt att utöka till 100km om man vill.

Sen kan jag tycka att nån timme eller i värsta fall en och en halv är max vad man orkar med mentalt på landsvägscykel.