Nya tag, nya lag

När Patrik ringde och frågade kändes det jätteläskigt, vad skulle vi med där och göra? De är ju sjukt proffsiga och att köra för ett märkesteam som Specialized Concept Store liksom? Diskuterade lite med frun och sen var det lätt att tacka ja, så klart. Vem drömmer inte om att får vara del av ett snyggt, snabbt och skickligt team. Och så vi förstås! Vilken fantastisk julklapp och vilket grymt sätt att återtända PEPPEN inför 2017!

15541062_10154294552712017_7450828971030249435_o.jpg

Efter i måndags när vi träffades på SCS, nästan hela 2017 års laguppställning blev det lite pirrigt. Vi kommer att få jätteroligt nästa år! Med i laget har jag bland andra #BFF-Johan och frun, sen var det lite nya och gamla ansikten som ska bli riktigt roligt att lära känna mer!

Mitt i all peppen är det vemodigt att lämna både Valhall och CKCX efter många, fina år där jag alltid känt mig välkommen.

Kram på er!

 

Det här med klubb

Jag ber om ursäkt i förskott, lång inlägg. Satt och tittade igenom en tråd ett stort MTB-forum nära dig. En återkommande diskussion är demoniserandet av pampväldet inom cyklingen, eller i allmänt tal, cykelklubbar. Speciellt såna där man kan ha vara licensierad och … TÄVLA.

För mig är klubb inget självändamål, så känner nog ingen som är med i en. I veckan var jag ute och hade roligt med mina kompisar, som råkar dela samma intresse och råkar vara med i samma klubb. Eller ja, då var det vissa som representerade en klubb, och vissa en annan.

Vi rejsade på en varvbana en timme och blev trötta, fick massa skratt och kunde njuta av lite cykling när vi såg de andra klasserna.

För några helger sedan körde jag som ensam klubbmedlem Kolmårdsbiken och kunde ändå ha kul med andra entusiaster i startfållan och målområdet.

Ingen av gångerna kände jag ett tvång att vara med i klubben för klubbens skull. Inte ens på årsmötet när vi satt och drack nån öl och körde igenom protokollet.

Inte heller den gången vi körde en roadtrip ner till Göteborg för att cykla i två dagar som licensierade cyklister på en skitig varvbana kände jag obehag, tvång eller ångest. Det var jävligt roligt, blött och lärorikt. Som vanligt.

Min cykling hade säkert bestått och utvecklats utan klubbtillhörighet, spandex och licens men just nu passar det mig. Träning är roligt och tävling funkar med livet i övrigt. Senare i livet kommer jag säkert inte att ha tid med allt detta så jag passar på att hinna med det nu.

Tre klubbar?! Ja, TRE

Har aldrig varit så mycket för måttlighet. Inte alls faktiskt. Inte vanligtvis och inte när det kommer till cykling. Oftast är det ALL IN, som med det mesta.

När jag är sjuk så är jag förstås riktigt sjuk och ynklig. Som förra veckan och starten på denna veckan.

Så för att ladda inför Kolmårdsbiken på lördag så anmälde jag mig till min tredje cykelklubb, MTB Täby. Detta för att stötta den klubben som anordnar en fin serie KM-tävlingar för sina medlemmar under året. Ikväll är det dags för första deltävlingen som går av stapeln i Vallentuna, ska bli riktigt roligt!

Cambern är tvättad och jag rullar dit från jobbet i eftermiddag och tar pendeltåget hem från Vallentuna.

Nytvättad och med snabbare däck tillsammans med brorsan
Nytvättad och med snabbare däck tillsammans med brorsan