Mer än halvvägs in i klassikeråret

Gårdagens Paris – Roubiax som avnjöts hemma hos den fantastiske PROJOHAN! Hatten av alltså! Loppet var ju spännande in på sista 100 metrarna, riktigt glad för vinnaren John Degenkolb som slet sig upp till ledarduon och kunde försegla sin vinst med en mäktig spurt från halvvägs genom sista kurvan. Chapeau!

Klassiker!

Näst ut av monumenten är La Doyenne, den gamla damen, Liege – Bastonge – Liege. Är du som jag sugen på mer fincykling så smäller det redan på onsdag med den Brabantiska Pilen och sen snurrar det på med holländska Amstel Gold Race. Sätt ett bokmärke i cykelkalendern för att hålla koll!

Lombardiet runt som är sist ut bland monumenten får vi vänta på ända till i september, men tills dess har vi inte bara hunnit njuta av fina endagslopp utan även de tre stora tourerna.

Klassikern bärgad – ett EPISKT Lidingölopp avklarat

Det är över.

Det var inte snyggt och det gick inte fort, men det gick… Uppladdningen hade gått sådär, fick några långpass men de blev sällan riktigt bra. Ett gav mig kramp i vaden så jag trodde jag sprungit på mig gubbvad, skitbra, och ett gav mig en överansträning i vänster knä som inte bådade gott.

Avstod Le Peloton för att kunna vila och löpträna men det blev mer vila än träning sista två veckorna. Kände på knät först 10 km lunk på måndagen inför LL och sedan 3 km på löpband dagen innan. Kändes faktiskt helt OK så det blev bara att köra.

Det var lite pirrigt att åka ut för jag visste inte riktigt hur knät skulle svara på loppet och hur det skulle kännas med den magra träningen.

Redo på perrongen...
Redo på perrongen…

Softade lite efter att jag hämtat nummerlappen, mötte upp med en gammal kollega precis innan jag skulle gå mot starten och vi fick lite stärkande ord till livs innan jag hastade vidare mot starten.

Startklart!
Startklart!

Loppet började ganska hyfsat men jag hade inte det där trycket i steget som jag brukade och pulsen var lite för hög. Försökte hålla mina tider under 6 min och det gick ganska bra i början men efter ca 20 km insåg jag att det var inte lätt att hålla samma takt sista 10 km.

Det blev episkt.
Det blev episkt.

Väl i mål trodde jag att benen var amputerade, det gjorde ganska ont men jag kunde bara garva. Det var ju över i alla fall…

Nu är jag i alla fall klar med klassikern, diplom beställt och allt. Nu väntar nya utmaningar, men först återhämtning!

 

Klassikern del tre [X]

Arrrr yeh mateys!

Ja, så var klassikern del tre, Vansbrosimmet avklarat i början på juli. Det var så kallt i älven att arrangörerna kortade simningen till halva distansen, alltså samma som för de som gör Halvklassikern.

Starten började 1500 m nerströms och vi fick hela längden uppströms.

Simmet är väl inget vidare egentligen, trångt och motigt att simma. Jag crawlade fram till uppströms började, sen tappade jag rytmen och blev lite andfådd så jag gick över till bröstsim. Efter det vågade jag inte chansa och gå tillbaka till crawlen utan bröstade mig ända fram i mål.

Lång väntetid och massa tid i bil. Tror det tog ca 12 timmar totalt innan jag var hemma igen för 35 min simning.

Hade man haft en rundbana i en sjö med bojar och lite så tror jag att man hade kunnat få det lite roligare men jag vet inte jag. Mest MEH av alla klassikerinstallationerna.

Nu laddar vi om för Lidingöloppet i slutet på september!

Vilket magplask

På fredagar har jag lagt in simning i mitt träningsprogram och jag kände mig inte speciellt pepp. Å andra sidan kan man ju alltid göra storverk när man slår ur underläge.

Tog tunnelbanan från H när hon skulle gå till gymmet och landade på Kronobergsbadet en tjuga senare.

Hoppade i plurret och kände på axeln lite, det gick fantastiskt bra och jag blev så lättad över att min operation förra vintern inte känns av. Det mest ironiska var värken som kom i höger axel efter att ha landat på höger axel under skidsemestern. Efter 500 M så var det så fullt på vår bana att jag lackade över värken i axeln och alla krockar att jag drog för att äta lite frukost.20140307-074542.jpg

Nästa vecka ska jag fan på det igen, tror jag tar Eriksdalsbadet då så jag får en 50 m bassäng att plaska i. Axeln och jag har snackat och nästa vecka håller den käften.

Ålning medelst hasning

I måndags var det dags för Öppet Spår som den första installationen i en klassiker för året. Jag och H hade redan deltagit i vår bästa gren, kolhydratladdningen.

Man får kolhydratladda med stil...
Man får kolhydratladda med stil…

Vid första middagen var det fint att få äta det man vill, efter det så var det mest jobbigt. Eftersom jag inte är van vid så många kolhydrater samtidigt kändes kroppen väldigt knepig och redan på lördagen så började jag gnälla för H att jag tyckte det skulle vara superskönt att återgå till vardagen.

Marginal gains, snabb frisyr.
Marginal gains, snabb frisyr.

Med 8 mil i kroppen inför Öppet spår tyckte jag det var bäst att köra Marginal Gains, med en rejäl kalufs hår kan man ju inte åka 9 mil! En snabb frisyr skulle hjälpa. Inte riktigt övertygad så här i efterhand.

Fler kolhydrater!
Fler kolhydrater!

Mer, fler, mycket. Kanske inga excesser, men en hembakt semla säger man ju inte nej till! H hade bakat bullar och på lördagen blev det smarrig laxpaj och semla, toppenfin uppladdning!

Incheckad i Dalarnas Fritzlkällare.
Incheckad i Dalarnas Fritzlkällare.

På söndagen gick resan norrut till Sälen och vår alldeles egen Fritzl-källare. Vi blev incheckade hos ett jättemysigt par som tog väl hand om oss och vi sov som grisar fram till typ fyra på morgonen när det var dags att hämta vallade skidor och ställa sig i startfållan.

Sista kontrollen avklarad, defilering in i mål!
Sista kontrollen avklarad, defilering in i mål!

Det visade sig vara typ jättelångt till Mora från Sälen, till och med på skidor. Snacka om att vara tacksam när vi nådde Eldris och kunde gå ut på sista delstäckan mot målet. Fram dit så hade det varit bitvis riktigt bra, men bitvis stora pölar med smältvatten och på myrarna hade stakbädden gått så man stack bara ner staven en halvmeter ner i myren istället. Mycket pepp! Uppförsbackarna var söndertrampade men vi tog det lugnt uppför och utför fanns det fina spår att stå på i.

Får jag gå och lägga mig nu?
Får jag gå och lägga mig nu?

Väl i mål kändes det som att jag var utbajsad från ett troll. Sen tog det typ fyra timmar av logistik och väntan innan vi fick mat, så det kändes toppen. Vi kom i mål på 10.26 som jag definitivt är nöjd med, speciellt med tanke på uppladdningen och spåren.

Dagen efter var vi lite dagen efter...
Dagen efter var vi lite dagen efter…

Vi hade bestämt att vi skulle åka hem på tisdag morgon så klockan halv sex ringde det och vi satte oss i bilen. Fick en Ipren, en yoghurt och en mycket oinspirerad baguette men viktigast av allt KAFFE. Sen truckade vi söderut så att vi kunde vara på jobbet till efter lunch.

Nu är det äntligen helg, är det ok att vara lite seg då?

Yr i Rudan

Jag och tjejen åkte 18 varv i Rudan, på Jordbänningarnas konstsnöspår i söndags.

Har något skit i kroppen som spökar, vägrar tro att jag är riktigt så kass som formen verkar… 😉

image
Tröskelpass med paus efter 3,5 km

En timme på tröskel senare satt vi på pendeltåget på väg hem, som givetvis gick sönder i Farsta strand så vi tog tunnelbanan hem istället.

Formtoppning inför vasaloppet

Körde först 15 min uppvärmning i stakmaskinen så att allt var igång och sen blev det 10×1 min intervaller på max. Noterade uppåt 178 slag på intervallerna. Skönt att få dammat av veckans VO2-max redan på måndagen.

Efteråt blev det 50 x armhävningar, benlyft,  rumplyft och rygglyft för att få lite core till livs.

På onsdag blir det Le Peloton tror jag om jag inte kör tröskelpass hemma på trainern hemma istället.

Sen är det bara distans kvar på schemat.

Ålning medelst hasning

Jag och Hanna åker precis från Åre efter en långhelg. Eftersom snön dröjer eller kanske inte kommer alls i Stockholm tänkte vi att det kanske var lika bra att åka till snön.

image

Inte ens här uppe i Åre är det något vidare med snön. I lördags var det runt nollan och isigt i längdspåren men igår var det fantastiskt fint. Vi åkte 15 km direkt på morgonen och fikade sedan. Det fäste vi saknat helt på lördagen fick vi vallat fram i de fina spåren.

Idag blev det utförsåkning för oss, H hyrde fina skidor på Hanson. Jag fick testat mina inför kommande alpvecka.

Jag kom på varför jag inte gillar längdskidåkning. Det är för att jag känner mig som en nybörjare igen. Mycket obehagligt. Å andra sidan så märks framstegen väldigt tydligt. Såna som att stå upp efter en backe som plötsligt svänger eller att sluta trampa på stavarna.