bloggen om min cykling och allt annat
Ända sedan jag var uppe 2006 och hälsade på BFF-Johan när SSWC gick av stapeln har Hellas haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Nu gör Stockholm en undersökning på hur Hellas- och Nackaskogarna används.
Undersökningen hittar du här och snälla, gå in och svara! Jag säger som Aron på Happyride, skriv gärna i fritextfältet på fråga 11 att du brukar cykla MTB där.
…eller varför cyklar vi egentligen?
Måste alla gånger vi sätter oss på cykeln ha ett syfte? Går det att kombinera med att cykla med kompisar?
När gick jag från att socialcykla till att varje tillfälle på cykeln blev ett pass?
Igår skulle jag och Oscar ut för att cykla, jag var helt fokuserad på att få mitt pass och vi kunde hjälpligt kompromissa oss fram till någon sorts plan. När han lämnade återbud gick luften lite ur och jag hakade istället på en tur i skogen med lite klubbkompisar från CKCX.
Hann till och med några stopp för fotografering till bloggen!
Vi fick ett par timmar i skogen med avslutande fika på förmiddagen innan jag rullade hem till H.
Underbart, mer social cykling! Pass i all ära men det är ju för skogsrull och fikacykling jag tränar.
Sen det här med att kunna cykla i kortkort. Som jag väntat! Var till och med lite mosig och rödbränd efter all sol på dagen.
Peace and love!
Sladdandet stod Adrian för, med en SWORKS Enduro så blir det nog lätt både BRAAP, trendurolajn och #trycksladd samt alla andra trendiga enduro-ord som är viktiga att kunna. Vurpandet stod ju jag för då, en slomo-OTB där jag lyckades lätta skenbenet med några gram hud och sen letade jag kottar efter att framhjulet försvunnit på en jättegren som jag såg, ju.
Båda sågs lite yrvaket vid HBB kl 8-ish, jag för att jag trött glodde in i väggen någon minut för länge över frukost och Adrian för att han är typ trebarnsfarsa och ändå kommer ut. Chapeau!
Det var förvånansvärt bra ute i skogen idag, vi blev ju så klart skitiga som Sören men på det stora hela var det bra grepp. Med vurporna i bagaget så märks det att köra skog är färskvara. Speciellt teknikbiten, flås och styrka är ju bara att föra över men inte resten.
Det blev en bra avslutning på viloveckan, vi tjötade, tjabbade, laddade och rullade oss lite överallt innan det var dags att ta oss hemåt. Adrian konstaterade klokt att det är roligt när det går lite längre drag, när vi bara är två så kan vi ju dels hålla lite fart och dels hålla nere antalet pauser. Sen blev det lite naturliga pauser när jag synade myllan så vi fick ju pustat en hel del ändå.
Mer sånt!
Nu sitter jag i soffan och väntar på att Eurosport ska starta sändningen från Liege-Bastonge-Liege. Det såg ut som att de cyklade Vintervättern på morgonens bilder, eller Kinnekulle classic.
Edvard W postade denna på insta:
Eller vad säger ni om detta från Liege-Bastogne-Liege?
:O
… nu är du här! Behöver jag säga att det var superfint i skogen med lite vitt och det mesta fruset? Stumma ben men fint som snus, det verkar gå att cykla i år också!
Det var lite som silly season i skogen, vi byttes av och var nog inte alla samlade någon gång. Ivar, Johan och Fredrich kom med på morgonen, sen lämnde Fredrich oss och vi tog oss över till Hellasgården för att möta upp Björn och Viktor.
Sen rullade vi lite till längs Gröna innan jag och Johan svängde av mot civilisationen.
Jag säger bara ÄNTLIGEN.
Efter en höst på crossen och racer kom jag äntligen ut i skogen och bökade. Cambern hade fått en ansiktslyftning med hjul, däck och faktiskt en storlek mindre bromsskivor.
Sällskapet var så klart toppen med Anders, Christopher och Klas. Underlaget var förvånansvärt torrt ändå och 10 grader mitt på dagen i december. Har vi kört för mycket eller för lite bil? Kanske ska beställa fler cykelgrejer från sydostasien så att tempen går upp lite till så man kan köra kortkort året om?
Vi kryssade oss ut mot Kärrtorp och svängde sakta men säkert vänster hela tiden. Vid Corona lämnade Christopher oss för familjebestyr och vi tuffade en halvtimme extra på vägen hem över Roswell och Tre Amigos.
Väl tillbaka avslutade vi med en macka och kaffe på MJB med efterföljande tvätt hos Anders. Top notch som vanligt!
Av någon anledning hade jag skrivit att jag hade tid för distans en torsdag, så jag fick 4 timmar MTB inkritat i schemat.
Vad gör man då? Jo man tar hjälp av sina allra bästaste (cykel)kompisar och beger sig ut i skogen. Ivar, Johan och Adrian mötte upp vid HBB och vi tuffade ut mot Blå via Dow Jones och hällarna ovanför.
Adrian är en lurifax som har koll, han visade en alldeles fantastisk parallell slinga vid Ulvsjöslingan som släppte av oss alldeles vid fem kilometersspåret. Det passade ju utmärkt att bara skarva på Hunden och skratta sig hela vägen fram till Corona efter vi rullat under Ältavägen. Sen hängde vi inte läpp utan vände tillbaka för att cykla oss gröna till badplatsen vid Källtorpssjön.
Därefter vuxenpoäng genom en Ältasväng för att kika på ett jättevackert hus som Adrian hade span på. Han vände hem medans jag och Ivar rullade vidare, jag mot Erstavik förbi Skogskyrkogården och han hem.
En timme grusväg senare i Erstavik så fick jag nästan ihop min distans. Efter 3.35 bromsade jag in hemma vid 22.30 och tog kväll, plötsligt kändes hösten på riktigt…
Eftersom min Garmin Edge 800 verkar vara på väg att ge upp så blev det att slå igång telefonen för att få loggat andra hälften. Vad ska jag nu köpa för cykeldator?!
Ja, våren är väl här på riktigt, lite i alla fall…
Riktigt torrt och fint, nästan som på sommaren. Snurrade tills det blev mörkt och kallt.
Vill mest tipsa om hur fint det är i höstskogen nu ändå. Var ute och rullade med några gubbar ut till Bagis, sen över till Blå via Area 51 till Gröna till Hästhagen och vidare hem genom Sicklaskiftet. Så bra! Halt och lite blöthål med så bra.
Det enda som var dåligt var mina ben som inte gillade att cykla MTB alls.
Så här dagen efter är jag fortfarande lite nöjd ändå, första starten i tävlingsklass och JAG KOM INTE SIST. Inte Johan heller för den delen, mycket starkt kört! Tappade fem minuter på Johan per varv de första två varven och tre minuter på sista varvet. Det är jag riktigt nöjd med! Sen att jag kom 40 (!!) minuter efter vinnaren i H30 tycker jag att vi talar tyst om.
Höll hjulen ner hela tiden och fick tyvärr skämma ut mig med att gå uppför Hammarbybacken, formen räcker helt enkelt inte till att besegra Col de Merde med 32-36. Hade nog behövt en annan utväxling för att ta mig upp utan att krampa ur fullständigt.
Fick en liten dipp på mellanvarvet innan jag började äta lite så att jag fick upp humöret igen, ska försöka se till att sköta energin bättre nästa långlopp. Lite roligt att jag blir missmodig och gnällig efter ca en timme i tävlingsfart.
Väl i mål missade jag precis tretimmarsgränsen, är så nöjd ändå!
Efter att ha kollapsat i en hög, blivit matad och fått sovit lite kan jag konstatera, precis som Johan, att det är ganska jobbigt att köra 70+ km på stökig sörmlandsstig.
Johan satt och sög på en liten sten hela vägen så han är ju rena stålmannen, själv drack jag åtta liter vätska på sju timmar i värmen?!?!
Ett tag så trodde jag till och med att jag var döende, men det visade sig bara vara en släng av vekhet.
Cykeltokig 