Tisdagen i veckan som gick innebar något helt annat än vad kroppen var van vid, en fantastiskt kväll med GP-lopp. Stockholms CF och Fredrikshof bjöd in till Giro Della Fiskartorpia. Min tredje eller fjärde start, har både kunnat sitta kvar i klungan och åkt av. Denna gången gick det att ligga med bra, högt i fältet.
Det är ju också en fest att tvingas köra fullt hela tiden, gick på rött mestadels. 😀
Blixtrande snabba grabbar i A-klass
På sista varvet blev det trångt och stökigt så jag fick en knäpp och slog av, blev förbannad på mig själv, satte igång igen och sen slog av igen. Mannen som inte kunde bestämma sig?
Nåväl, bra träning och lite av en bekräftelse att orken finns där! Ser fram emot tisdag och Arlanda om jag. Ska verkligen försöka komma iväg…
Som av en händelse rullade jag förbi Fiskartorpet på väg hem från jobbet för ett tag sedan och testade nya dragningen av MTB-banan vid Fiskartorpet.
Var dit en sväng tidigare i våras men då hittade jag så dåligt att det inte blev något direkt flyt.
Sedan dess har det tillkommit både skyltar och en ny slinga som lägger till över tio minuter slingrande stigcykling. Riktigt roligt och så jobbigt! Aldrig en platt minut, antingen så svänger det eller går upp och ner. Eller båda samtidigt i någon klurig serpentin uppför.
Körde två varv och på det andra kunde jag öka lite mer, tyvärr ligger ett stort träd över spåret på ett ställe, så flytet blir lite lidande. Å andra sidan kunde jag öva mina cyclocross-färdigheter där och ta ett smidigt (nåja) lyft över.
Det nya tillägget var ungefär lika långt som hela den gamla slingan så inkl allt blev det över 20 min stök och stig.Så jobbigt men nästa gång ska jag f*n i mig gasa lite mer! Sjukt rolig träning och tekniskt så det inte går att slappna av. Man får försöka vara smidig och gasa, försöka alltså. För det mesta kändes det som att jag körde på allt. 😀
Ja, då var årets första tävling avklarad. Var faktiskt rätt nervös och lite osäker på hur benen skulle kännas och när jag rullar ut nyper det i benen från måndagens cykling före frukost eller var det bara latmasken? Ändå värre känns det i benen när jag trycker på upp mot Fiskartorpets skidbacke. Hjälp.
Skit i det, bara att sluta nojja efter stressen efter jobbet när jag upptäckte att bakdäcket var platt på högprofilarna så jag fick cykla förbi förrådet i Björkhagen och byta hjul. Pendlarhjul på GP, proffsigt Magnus! 😀
Skönt chit-chat med Johan och Jonas på vägen ut, väl ute var C-klass och damklass ute på banan och det såg förbaskat fint ut. Roligt med en större damklass i år och roligt att det var så många där totalt. I herrarnas B-klass var det över 60 anmälda och 50 som startade med ett ryck.
Maffiga hårdrockare. Eller något. ❤ (Foto: Johan A)
Jag visste som sagt inte vart det skulle ta vägen, benen kändes som bajs i början innan de kommit ikapp. Sen gick det lite ryckigt, många utbrytningar och formeringar innan en ensam från Valhall stack i fem (!!) varv. Jag hade inte orkat ligga i utbrytning i ett varv ens. Under utbrytningen blev det lite broms så då kunde jag få lite vila och då förbannade jag mig för att jag inte hade vatten med mig, trodde inte jag skulle hinna dricka. När jag kom i mål så rullade jag ner och började leta efter mina vattenflaskor. Den ena satt i flaskstället. Heh.
Över lag verkar som att många herrar skött sin vinterträning för i år gick det i 40 blankt i B-klass, förra året tror jag vi snittade ca 38 tror jag och det räckte till en plats bland de 25 första.
Björn hittade oss på film, jag, Viktor, Johan is sin episka tempodräkt från Älvsjö BMX och Björn själv säkert i klungan.
Johan, som övergått till att bli en rejäl BMX-stjärna, stred sig till en målgång med klungan vilket visar hur jäkla snabb man blir på banan i Älvsjö. BFF-Björn hamnade oturligt bakom en krasch efter startrakan där den blir lite stökig med sand, tjälskott och hål i asfalten. Luckan fram till resten av klungan blev för stor så han kunde inte täppa. Segt men han gjorde en fantastisk spurt för att inte bli varvad på sista varvet. Chapeau x 2!
Stort tack till alla som slet med att organisera gårdagens propagandacykling, det var ett alldeles fantastiskt arrangemang med alla möjliga klasser, från barn till gubbar och gummor som oss! Härligt, mer sånt!
Watten då? Snittade 299 W med 333 W NP och 12 minuter över 480 W, så det var ganska körigt. Sammanlagt låg jag 25 av 47 min på rött. 😀 Inte konstigt att jag har varit lite sur i benen både när jag och Ivar tog en snackig omväg hem igår eller idag på morgonens MTB-runda.
Vi höll på att snurra ute på Djurgården hur länge som helst i onsdags, säkert nästan en timme, utan att hitta till Fiskartorpet. Men fika fick vi, det kändes välbehövligt efter att ha vänt ut på lungorna!
Klungan hämtar in Johan efter hans UTBRYTNING
Vi var några från Valhall och några från CKCX som hade anmält oss bland alla andra galningar. Roligt att se att veteranklassen lever och frodas. Pang sa det när starten gick och vi var iväg
PROJOHAN gjorde en insats för alla oss fegisar och gick upp för att dra. Han höll ut ett halvt varv eller så, det såg jävligt snyggt ut! Dessutom fick han dokumenterat det på film! Chapeau!
På rulle
Kom själv upp i spets en gång och höll nästan på att hänga av mig själv, så jag fick gå ner och andas lite i klungan. Det sköna var att jag inte var helt slut efter så det blev ingen förnedring, utan bara en förning.
Som lopp var GP:t asball, ryck, stöt och fiskörning om vart annat. Som ett sjöslag! Om några veckor går linjeloppet i Markim, ska försöka hinna köra det, vore kul att testa ett riktigt linjelopp!
Alla bilder är tagna av DEMONFOTOGRAFEN Andreas Nyström!
Ikväll är det första tävlingen i Stockholms Cykelförbunds serie med lokala tävlingar runt om i Stockholm. Det ska bli asball att se vad benen räcker till efter lite mer struktur på träningen under vintern.
Körde tävlingen förra året och blev avhängd efter en fem varv. Mitt mål med årets övning är att INTE bli avhängd. Punkt. Startar i B-klass med lite annat löst folk, PROJOHAN så klart, Adrian, Thomas och nästan resten av CKCX. Fast PROJOHAN påpekade ju att ingen av oss skulle starta som CKCX utan i andra klubbar. Lite silly season inför CX-säsongen…
Startade peppen med att schemaenligt köra benpass med 5×5 tunga set i benpressen. Det kan ju inte mer än gå åt helvete.
Puss alla monsterdiggare
Sen var det hem för att få lite mat, eller ja, mycket mat. H och jag åt texmex ur Crambysbok och det blev ju himmelskt gott! Starkt som attans men vad gör man inte för god mat?
När jag gråtit och svettats klart var det dags för lite limkaos. Mitt trogna Dugast 27 mm Paris Roubiax bak hade utvecklat en bula, tror de spruckit i corden. Så det var bara att limma på det som fanns hemma, i detta fallet de 27 mm Vittoria Pavé som jag köpte inför Belgienresan att ha i nödfall.
Mycket proffsesionell verkstad
Hon där hemma tyckte att det var jättebra med lite lim- och däckskaos nu när vi precis fått städat. Hoppas däcken sitter kvar i kurvorna idag, får väl pumpa dom så hårt jag vågar. Brukar köra ganska lågt tryck annars.
RAWR
Har snabb cykel och kittat mig med en snabb hjälm. Det kommer att SE snabbt ut i alla fall.
Stockholms Cykelförbund har dragit igång ett antal tävlingar där den första var en GP-tävling vid Fiskartorpet, lämpligt nog namngiven GP De La Fiskartorpia.
Kvällen var lite kall när jag rullade mot norra Djurgården, vid Slussen såg jag en DinVelo-cyklist som jag trodde var Niklas men det var Gustaf Rosin. Niklas kom rullande nerför backen strax efter mig, sen var det lite BMX-banitscykling till Djurgården förbi Östermalmstanter och taxiköer.
GP De La Fiskartorpia
Björn Rundström et al hade skapat en varvbanan på 1,8 km som skulle köras i 45 min + 2 varv. Starten gick kl 18.47 sen var det FULL GAS på de två första varven.
Sjöslag
Att köra i klunga är inget jag är van vid från början och på ett GP-lopp är det tydligen sjörövarslag på cykel på asfalt med 50 andra adrenalin stinna hannar som inte har koll på mer än cykel och sabel.
Starten gick och jag låg med ganska bra, det var verkligen full gas. Efter tre – fyra varv började det lugna ner sig, men jag kunde inte riktigt haka på utan tappade rullen fem-sex varv. Därefter var det som CX blir ibland, åkte i ingenmansland och kände mig ganska stark. Klungan varvade mig på något av de sista varven men orkade hålla 35,3 km/h i snitt till slut.
Klungan gick i mål på höga 38 km/h enligt ex Johan som satt med i MAYHEM hela vägen runt. Stort kudos!
Väl i mål slängde jag cykeln i diket medans prologhostan hackade i kapp med tänderna. Sänkte en bulle och lite saft innan det bar av söderut. Elit körde hårt som satan och det såg ut att gå riktigt fort.
Nästa deltävling är Luma GP 20 maj, har min hals blivit bra så tar jag mig nog till Sjöstan för att bli avhängd igen.
Cykeltokig 