Imorgon är det Kompiscross, veckans kanske STÖRSTA händelse. Efter Johan och Mirjas Tjurrus, Lombardiet Runt, Sallys dop, cyclocross i Neerpelt och Geiten då. Men annars, STÖRST!
Skönt i solen
Jag, Viktor och Björn skulle ansluta till lite fikacykling, det utlovades cykling och sol, vem kunde motstå. Efter lite forcerad körning i starten vek jag och Viktor av för att leta efter Björn som vi inte koordinerat med riktigt så mycket som vi borde.
Ferrariröd, tråkigt.
Några om och men senare så rullade jag och Viktor över Åva gård, ner runt Drevviken och hem till Sjöstan för en kaffe och bulle på MJB.
Pretty in pink?
Summa summarum ett par timmar gött snack, så är benen förhoppningsvis i fin form inför veckans näst, näst, näst, näst, näst största händelse. Typ.
Jag misstänkte att det skulle vara jobbigt idag, efter en timme var jag rätt kokt och fick linka med de sista 45 min innan vi var framme i Ösmo. Att formen kan vara en sån färskvara!
Det var snabba grabbar allihopa, Jonas, Simon, Carl och Mikael som satte av söderut. Vi valde att cykla turen baklänges eftersom jag kom på den brillianta idén att det skulle vara medvind från Ösmo i så fall. Oklart om det faktiskt blev så?
På Väggarövägen blev det plötsligt massa orange skyltar. Vi struntade i dom och plötsligt blev det lite gravel, festligt! Sen blev det ändå festligare med sprängsten. Whoop!
Nåväl, jag var helt sönder i Brandbergen. Körde upp pulsen i taket sen var det godnatt. Linkade hem och svängde förbi BFF-Björn i Lindalen för hjulsnack, TDF-snack och semestersnack. Gött snack helt enkelt!
Igår slutade det regna och började blåsa istället. På natten så blåste det satan, så att fönsterluckorna slog hela natten på vårt lilla hus. Huset står i kanten av Alvaret så det är ju lite utsatt för väder och vind.
Efter att ha rekat den lokala vandringsleden igår så var det inget vidare med cyklingen på den. Färistar, diken och slipers gjorde resan mindre rolig, speciellt när det sen dög upp ungdjur (barntjurar) på leden så valde jag att vända. Det fick bli att trucka asfalt tyvärr.
Jag och H har med oss varsin MTB på årets roadtrip. Bra för västkusten och kanske lite sämre för Öland… Vi inledde vår cykling med att stångas i motvinden hur länge som helst, sen vände vi upp och fick Vacchis dödsvind, sidaMED.
Med karta i hand navigerade vi oss fram till metropolen Kastlösa där vi kastade oss in på ställe nr 3 som såg sådär lagom skitnödigt hipstrigt. Vem vill inte sitta och luncha i ett gammalt mejeri liksom?
Där hade de både lunch och fika, mycket trevligt och det kommer att bli desto bättre när de haft öppet ett tag. Nu var det inom första veckan, så det var lite rörigt bitvis, med gott hjärta! Jag valde en god macka och H en matig sallad, sen delade vi på en kladdkaka med glass.
Sen frågade de om vi var såna där Hippies eftersom vi bodde på söder, själv hade servitrisen aldrig varit där eftersom hon gick på skola på Kungsholmen. Jag höll på att svara att som hon såg på våra batikmönstrade kläder så var det korrekt, men höll mig. Ville inte kasta sten i glashus eftersom vi hade matchande cykelkläder. 😀
Med benen fyllda med kladdkaka susade vi österut igen, snart hemma! Hannas Epic funkade fantastiskt fint, är nog en ren fröjd jämfört med den fådda Meridan som hon hade tidigare…
Nu tar vi en sista natt på Öland innan det bär av till Östergötland för vår roadtrips sista stopp! Tjingeling!
Nån har någon gång sagt att man inte behöver cykla varje dag. Det låter ju enkelt.
Jag och H testade det i helgen, åkte ut till Djurgården för en sen lunch och sen en lång promenad. Helt fantastiskt i det fina vädret också!
Sen blev det lite cykling i söndags, jag och H rullade till Älvsjö för att heja fram Johan och Atle till nya stordåd. Johan kom inte sist i B-finalen och Atle stilade till sig en fjärdeplats i A-finalen. Vi var så glada och imponerade!
Fyra! F-yeah!
Sen bar det av in på Smaka på Stockholm för att umgås med barndomskompisen O med familj, riktigt mysigt!
Som avslutning på långhelgen blev det en joggingrunda ner till Eriksdalsbadet och det utegymmet som finns där för lite fys innan vi åt sen lunch på Le Mond. Kändes skönt att kunna samla lite sol och vila i banken med mitt <3.
Efter Bornsjön runt var jag ganska trött, i hela kroppen. Med en vilodag och en dag med rolig social cykling tillsammans med gamla kollegor började den gamla gubben kännas lite mer gubbig.
Vi var tre glada skitar som rullade ut över Ekerö och cyklade på vägar som jag nog inte cyklat på flera år. Det blev en hel del gött snack och cykling. Ett par stopp för att fylla på lite energi och sen på’t igen bara!
Erik går om för en förning!
Tänkte testa Le Peloton idag, för att se hur benen kändes och hur sliten jag kände mig. Det blev ganska bra, fredagar på Peloton kan ju vara lite svajiga annars. Antingen blir det superhårt eller så blir det ganska lugnt. Idag var det rätt OK tempo, kände att jag kunde gå med ganska hårt upp till Fisksätra och det var väl egentligen inga problem att gå med i dragjobbet, även om vi var så många att det inte blev så många gånger i spets.
Patrik leder morgonbönen som vanligt!
En sak som var väldigt rolig var att Andrew från Belgien var uppe på besök, vi har setts båda gångerna jag varit med Stockholms CK nere för att cykla vårklassiker och gatsten. Han bara skrek att alla var crazy för att de cyklade fullt ös så tidigt på morgonen, han verkade osäker på om han var riktigt vaken.
David var ute tidigt och supportade Andrew och Peter…
Vi svenskar är ju lite tjocka om man jämför så han tyckte det gick lite långsamt uppför men i övrigt skötte vi oss. Jag tar det som en komplimang!
Redan för några år sedan hade jag och H diskuterat hur det skulle vara att cykla från Stockholm till Hallastavik uppe vid Grisslehamn, där hennes föräldrar bor. Av olika anledningar blev det aldrig av förra året och i år valde vi att cykla uppe i Roslagen istället för att cykla dit, en mycket bättre idé!
Kl 11 rullade jag över Slussen och vidare norrut, H skulle ta bussen med sin bror vid 13. Planen var att komma fram ungefär samtidigt till Hallstavik och Hs föräldrar så jag räknade med ungefär fyra timmar inkl stopp på vägen vilket stämde bra. Eftersom det är tråkigt att fika själv så blev det ingen direkt fika, bara två stopp för att fylla på flaskorna och få en cola i skuggan.
Fikatajm!
När jag kom ur Täby och ut på landsvägen hade jag lagt 1.15 på de första 25 km, inte helt enkelt att rulla effektivt genom stan. Försökte inte vara för j-la livsfarlig heller med plastcykel och plasthjulen. Sen var det lite lätt medvind så jag kunde ligga på ganska bra. Skönt på något vis att bara ha sig själv att ta hand om, lite funderingar hade jag allt om resvägen men det gick fint.
Skuggis var med hela vägen, skönt med sällskap!
Egentligen var det ganska rakt på när jag kom ur Vallentuna, kunde rulla förbi Angarn och vidare ut genom Brottby. Efter lite vevande korsade jag E18 och kom upp på baksidan av Roslagsstoppet där jag fick mig en cola i skuggan. Sen var det egentligen raka vägen upp genom Rimbo, Skebobruk och Edebo innan jag var framme.
Ta-daa! Bara 500 m grusväg kvar!
Det var otroligt skönt att vara framme, jag blev rätt mosig efter nästan fyra timmar i värmen men väl hemma hos Hs föräldrar fanns det kallt vatten och god fika. Etiopisk pepparsås planerades för kvällen, riktigt fantastiskt gott! (Är du ute efter en smakupplevelse i Stockholm, testa Gojo Fasika!)
Rast och vila i Roslagen, vackert!
På lördagskvällen och på söndag så slappade vi mest vid Väddö kanal, badade och fikade. Fint! Sen var det till att äta en sen lunch innan jag hoppade på cykeln igen för att styra söderut medans H satte sig på bussen hemåt.
Yeah, nu åker vi! Igen!
Att rulla från byn var som en deja vu-känsla men det peppade att veta att varje tramptag så var jag närmare hem.
Svalkande glass-stopp i Rimbo.
Det var riktigt, riktigt varmt på eftermiddagen. Hade en ljummen fönvid med mig söderut så det gick åt mycket vätska. Stannade efter ca 45 km i Rimbo, fyllde på flaskor och tog en glass i solen. Tittade på folk som tittade på mig.
Snart hemma, kommer att gå som Zeb Macahan imorgon…
Efter lite felkörning i Vallentuna och mickelmackel genom Täby var jag snart hemma, det hade varit två fantastiskt bra dagar i solen, både i och ur sadeln. Igår var jag helt trött i kroppen. Inser när jag kommer hem att jag inte är så van vid långa dagar i sadeln.
Absolut svårast var nog sträckan Täby – Vallentuna, båda hållen, jag hittar så dåligt i de områdena så när jag kollar kartan i efterhand så borde jag kunna putsa lite. Nästa gång
Jag och H har ätit ett alldeles fantastiskt mandel- och fruktbröd ute i Gustavsberg på Café Tornhuset som är riktigt smarrigt till deras sallad eller soppa.
Efter att nästan ha glömt bort det där brödet så började vi snacka om det nu på sommaren. Jag har ett antal mer eller mindre lyckade surdegsbak så nu tänkte jag ta mig an Något Enklare™.
Efter att ha googlat lite fastnade jag för ett filmjölksbröd med frukt och nötter bland Coops recept, nötterna bytte jag mot mandlar, pumpafrön, linfrön och solroskärnor för att H som nötallergiker skulle kunna äta det.
Tog fram bakmaskinen och körde så mjölet rök vilket inte funkade så bra, det visade sig vara mycket mera effektivt och bara röra ihop det för hand i bunken. Sen smörade jag en avlång brödform och satte in brödet i ugnen. Kombinationen av att ha använt det sista på en påse Vetemjöl Special och att formen var i minsta laget gav ett maffigt bröd som reste sig bra ur formen.
Det smakade ungefär lika gott som det ser ut!
Riktigt läckert att kunna skiva upp en macka och ta med som förmiddagsfika. Kan säga att bananen fick vänta till i eftermiddag, det där brödet gick inte av för hackor och inte ens jobbets automatkaffe kunde sabba det.
Det kan ju vara så att detta brödet funkar i ryggsäcken på heldagsturer ute i skogen också, det KAN vara så. Måste nog testa…
i Belgien köpte jag skoöverdrag och matchande handskar från DeFeet till H. De var skrikrosa, alltså alldeles modääääna. H skrattade hela tiden hemma och hela vägen till Danvikstull, då mötte vi en cool kille som hade stort helskägg. Han hade också snabb cykel och skrikrosa skoöverdrag. Det var med andra ord inte jag. H började vackla, var det clownskor eller coolskor?
Solselfie
Dagen till ära luftade jag en vinterfavorit som passade bra för lite lugnare cykling. Raphas Winter Jersey som jag knep på deras utförsäljning av Imperial Works-kläder. Riktig bra med tjock ylle och vindtyg i fronten.
H matar på mot fikat
Vi körde två omvägar på vägen ut till Gustavsberg, först via Lännersta och sen korsade vi gamla Värmdövägen och rundade Nacka Golfklubb innan vi landade i fikastolen på Cafe Tornhuset. Hem cyklade vi raka vägen, väl hemma så fick H komplimanger för sina coola skoöverdrag. Så det verkar som att jag presentade hyfsat i alla fall… Coolskor!
Sen var det tvätt som gällde för att få bort den gigantiska tvätthög som dök upp efter att jag kom hem från Belgien. Tycker det var dåligt att ingen tagit hand om den medans vi var borta.
I helgen stod det 4 timmar distans i boken, det gick sådär. För att få ihop mina timmar så hängde jag med Cykelcafe Le Monds söndagsrunda ner för att fika lite i Ösmo innan det bar hem över Sorunda och Västerhaninge.
Helt chockad över den starka lampan
Det var jättevarmt så jag höll på att brinna upp med vindjacka och långärmat redan på vägen ut så i Brandbergen justerade jag kläderna lite.
Vi tuffade på söderut och jag kunde hålla mig på distanspuls, efter Årsta Havsbad började det gå fort så då släppte jag och en annan för att veva oss söderut för egen maskin.
Efter fikat blev det ganska snabbt ett hårdare tempo som höll i sig hela vägen hem. Inte helt optimalt för distanspass men det var skönt att sitta med i klungan även om jag slet lite. En bra dag helt enkelt, trots att det gjorde KAOZ med det uppgjorda PROGRAMMET.
Igår stämplade jag in sista passet på min hårda vecka för den här perioden. Hård vecka betydde fyror i måndags, vila, sen Le Peloton, efter det kom 2×4-2×3-2×2 och avslutades med en omgång spektakulära fyror. Staplat på det fyra timmar distans.
Efter fredagens fyror så var benen inte helt OK med att sätta sig på cykeln igen. Men står det i programmet så är det väl inte mycket att göra, bara att bocka av antar jag?
Hur svårt kan det vara liksom?
Började med sällskap de första två timmarna igår, det gick kanske lite för fort för när jag 45 min senare var helt osammanhängande så blev allt lite jobbigt. Stapplade in på en mack och fulmulade en bulle och en kopp kaffe. Sen satt jag och kontemplerade livet tills det återvände till kroppen.
Ge mig liv!
Väl matad så hoppade jag upp på cykeln igen, det hade börjat kräksnöa så det kändes riktigt roligt! Rullade tillbaka mot civilisationen när livslustarna återvände så jag tog höger mot Erstavik och klockade in den sista 1,5 timmen på passet i Nacka och Boo.
Något mer sammanhängande med kolhydrater i kroppen
Lagom till att jag var klar kom solen fram så den sista halvtimmen såg mer ljus ut. Helt slut, både i kroppen och för veckan.
Dagens kompis
Hemma igen, denna gången med mer mat i handen blev det en dusch, mat och sedan rodelträning en stund innan det vart galej på kvällen.
Sharkanado 2 – kvalitet
Imorgon, måndag väntar ett maxtest – som inledning på viloveckan. Sen är det ganska lugnt hela veckan. Ska bli skönt på något sätt. Återkommer och gråter ut här på bloggen!
Cykeltokig 
