bloggen om min cykling och allt annat
Allt började med en solig vårlördag. SCSCK hade sammanträtt och kommit överens om att lufta äventyrscyklarna.
Två snabba Sekojor dök upp för att eskortera min Straggler runt Söderort.
De två stiliga farbröderna visade fantastiska vägar och skröt om vädret de beställt.
Sportdirektör Eklund visar att Gravel inte bara är grusväg, man kan även äventyrscykla med Sekojan.
Vad mer skulle man kunna önska sig?
Jo, en semla.
Idag så var det ju finfint väder igen! Kom upp och kände mig alldeles för trött för att gå upp tidigt och byta tillbaka till dubbdäcken. Så jag såsade runt hemma i mysbyxor tills klockan blev alldeles för mycket. Sen stoppade jag fickorna fulla med fika, fyllde flaskan och rullade mot Ekerö. Eftersom det inte blåste så mycket tänkte jag att det kunde vara lämpligt att kika på om Mälarskärgården låg kvar.
De där Compass Barlow Pass som åkte på rullade ju fasligt lätt jämfört med Schwalbe Marathon Winter, även det trötta stålstaketet kändes lite peppigt från tid till annan! :D
Solen sken och det kändes lyxigt att bara behöva vinterbibs, en Merinonet-brynja från Aclima och en tjock tröja på sig. Mot att bylsa på sig halva garderoben för att orka cykla. Eftersom händerna blivit lite känslig för kyla så får jag nog leva med lobsters ett tag till…
Vi var minst två som sken ikapp väl ute på vägen, solen och jag. Så det var lätt att låta tankarna driva i olika riktningar under tiden benen vevade.
På sommaren dricker jag ofta väldigt mycket, så då räcker inte alltid två små flaskor utan jag får gå på två stora, ofta. Idag gick det väl en hel flaska, samtidigt som jag testade att faktiskt äta lite mer på rundan. Skönt att inte komma hem med hammaren som trummar på huvudet. 🙂
Väl hemma så kom mitt hjärta äntligen hem och vi kunde babbla lite över hur hon hade haft det när vi stuvade i oss bananpannkaka till lunch. Nu har vi slappat lite i soffan och snart blir det till att förbereda middagen.
Idag blev det några timmar ute, det var rätt härligt ändå, trots att det är rätt kallt och jag egentligen inte vill cykla ute i kylan. Med lobstervantar och gött sällskap från flera bästkustare och några andra så gick tiden rätt fort.
Först tänkte jag att detta skulle ta FÖR EVIGT, hade 50 min på klockan och jag tyckte vi hade varit ute hur länge som helst. Sen snurrade det bara på, Oscar vände i Vissvass och vi vevade vidare ut till Dalarövägen där några tappra galler fortsatte ner mot Årsta Havsbad medans jag, Ivar och Björn vände mot stan igen.
Blev skönt väggad på vägen hem, det gick inte så fort när jag väl blev ensam i Älta… Så en omgång pannkakor med spenatfyllning på Le Mond med fam Andersson rätade upp skeppet igen.
Nu blir det lite fosterställning och CX från Luxemburg på tuben innan jag tar tag i mitt liv igen.
Var ute en vända runt fruns hemtrakter, riktigt mysigt att ha fina vägar utanför knuten. Lite som där jag kommer från.
Loggade nästan två timmar på juldagens morgon, mest för att hålla igång lite. Kallt satan om fötterna med sommarskor, yllestrumpor och överdrag, får ta något mer nästa gång.
Hade hoppats på att göra ett försök på Raphas Festive 500, nu när jag räknar efter så går det inte ihop utan jag tar dagarna som de kommer. Riktigt skönt! Imorgon blir det nog lite mer cykling…
Igår var det söndag och då cyklar man långt. Jag snackade ihop mig med Rytz så vi rullade ner förbi Bornsjön.
Han tipsade om att det var episkt och vackert att få Vikbergsbacken förevisad för mig, så det var vi ju bara tvungna att testa.
Sen blev jag lite krokig så vi tog en välbehövlig fika i Rosenhill innan jag fick tacka för mig med en punka i Tullinge.
Danne fick nog ihop tio mil och jag nesliga sju utan att räkna in pendeltåget då… Eller får man räkna de sista milen hem också?
Äntligen söndag igen och lite distans! Lyssnade med Björn, Ivar och Danne om planer så slutade det med att vi sågs på Valhalls söndagsrunda. Sen var det rätt gasglatt ner till Brunn där det var lite uppsamling innan första varvet brann av.
Planen blev att glida av efter första Ingarö-varvet, vilket vi också gjorde. Efter att Danne nästan (?) tog Brunnskylten så avvek vi in mot Gurra igen.
Sen tog vi omvägen via Aspvik, sen Nacka Golf, pralinen En värdig omväg baklänges och väl framme så vek jag och Danne av för lite cykling på lilla klingan runt Vikingshill och sen sista omvägen efter Skurubron.
Solen sken på oss när vi tog en pust vid bryggorna i Aspvik, hur härligt som helst!
Passade också på att prova mitt Rapha Core-kit, byxorna var outstanding och tröjan var lite lösare än jag är van vid men mycket bekväm! Får inte lasta fickorna fulla bara.
Nu lite mat och sen ett slött öga på dagens etapp. Tack för idag!
Ja, ibland blir det ju inte riktigt som man tänker sig. Åt lite sen lunch, obefintligt med mellis, en macka i ryggfickan och sen hittade jag min urladdade cykeldator så det blev att starta Strava på telefonen.
Upp och iväg för ett hjulbyte med BFF Björn som var ett bakhjul back så jag donerade vidare ett trainerhjul som jag fått av någon vänlig själ.
Rullade ut mot Gustavsberg, måste varit första gången sen i år nästan. Mackstopp nästan tom vid hamnen och sen ut mot Ingarö och varvet. Kunde stå på hyfsat men sen blev det tomt i skafferiet. Vinglade in genom Gustavsberg och ”missade” Aspvik och rullade ut förbi golfklubben. Hem, sen hade jag ju siktat på 3+ timmar så det fick bli över Vikingshill och Kummelnäs på hemväg, den är ju ganska backig så det tog olidligt lång tid, sista 15 km.
Stämplade in på 97 km, vaf… Ingen break idag inte.
Inga watt, ingen puls, ingen dator framför ögonen, rätt OK ändå Sara va? 😉
Min cross går ju lite dubbelt som grusvägsracer på andra sidan nyår så nu när temperaturen klev över nollan en vecka så var jag snabb och bytte över till grusvägsdäcken. Mest för att slippa de tunga och trista dubbdäcken, i min enfald trodde jag ju att lite töväder skulle innebära is- och frostfritt. Så var det ju inte riktigt. I början var det minusgrader och lite blankt på vägen så då var det bara att ta det lite lungt, sen redde det sig och blev lite varmare. Brukar egentligen inte vara så dum utan det blev till en början en obehaglig överraskning, mest för att jag inte vill vurpa och dra med mig folk ner i backen.
Däcken skötte sig fantastiskt bra trots att det var lite harigt ibland, sen var det ju väldigt mysigt att få rulla asfalt i plusgrader och utan dubbar.
Det var en glad blandning av Sub8 och Sub100-cyklister som möttes upp vid SCS på blandat gods, delvis dubbat, helt dubbat eller helt odubbat. Vi gjorde en rask loop ner över Årsta Havsbad och sen hem över Åvavägen och Vissvass. Hemvägen är ju lite kuperad och jag kunde inte hålla mig från att sprätta med bröderna Ekström. Största problemet var ju att lillebror hade dubbdäck och körde ifrån de allra flesta.
På hemväg blev det lite lagtempo med Ekström d.ä. och sprätt längs Ältavägen, mina redan sargade ben gav upp någonstans efter Hellasgården. Osäker på om det var bra att snitta strax under 370 W i nästan fem minuter precis innan vi var hemma. När de andra rullade ner till Vivels för fika så rullade jag hem och laddade inför måndagens intervaller.
Jonas hade lite bilder och mer text om söndagens asfaltsrunda.
Jag säger bara ÄNTLIGEN.
Efter en höst på crossen och racer kom jag äntligen ut i skogen och bökade. Cambern hade fått en ansiktslyftning med hjul, däck och faktiskt en storlek mindre bromsskivor.
Sällskapet var så klart toppen med Anders, Christopher och Klas. Underlaget var förvånansvärt torrt ändå och 10 grader mitt på dagen i december. Har vi kört för mycket eller för lite bil? Kanske ska beställa fler cykelgrejer från sydostasien så att tempen går upp lite till så man kan köra kortkort året om?
Vi kryssade oss ut mot Kärrtorp och svängde sakta men säkert vänster hela tiden. Vid Corona lämnade Christopher oss för familjebestyr och vi tuffade en halvtimme extra på vägen hem över Roswell och Tre Amigos.
Väl tillbaka avslutade vi med en macka och kaffe på MJB med efterföljande tvätt hos Anders. Top notch som vanligt!
I början av veckan var jag alldeles fantastiskt trött, tror det har en hel del att göra med en ovana i att köra två tävlingar på helgen. Sen är ju livet i övrigt oförskämt nog att inte bara stanna av när cykling sker. Vem kunde tro det?
I veckan har det ändå blivit lite gym och några igångdrag på en gräsmatta. Igår rullade jag upp till Stora Skuggan för att försöka cykla lite efter det GPS-spår som ska bli SM-banan. Många skratt och felkörningar två varv senare så fick jag i alla fall till ett sista varv med lite mer fart i. Vilken toppenbana, om jag tolkar banan rätt så ska vi t ex upp på den lilla kullen bakom klocktornet, så det kommer inte bara vara tajta kurvor och gräs utan en hel del upp å ner. Kul!
Efter provkörningen så rullade jag iväg för tre timmar distans längs Mälarens strand och hem genom Huddinge och Farsta. Vilken skrattfest!
Väl hemma kommer nederlaget, klockan sa 4.10 men Strava säger 3.50 rulltid. Får bryta ihop och komma igen helt enkelt.
Cykeltokig 