… Sen fyra! 

Ja, i B-klass då ja.

Inne för varvning, igen!

Uppladdningen var nog på ett sätt exemplarisk, för jag och frun var på fest hos goda vänner hela kvällen och åt och drack gott hela kvällen. På ett sätt inte exemplariskt för fyra timmar är lite lite sömn…  Väl hemma på nattkröken tar vi(jag) ett (o)informerat beslut om att gå upp kl 06.00 för att sitta i bilen mot Groopen kl 07.30.

Framme var det råkallt och lite regn, så däcksvalet med Chicane kändes superbra. Sen fick jag provrullat lite och kom fram till att det inte skulle vara några problem med greppet i alla fall.

Fortfarande ovant att starta längst fram och denna gången så släpptes juniorerna 30 sekunder före oss lite tröttare gubbar så vi fick en fin start ihop. Jag, Peter EJ och Peter R kom loss under första varvet, men kunde bli upphämtade av både snabba Patric från Götet och en från Sala (kan ha varit hemmaplan). Kunde gå om Peter R efter några varv och sen hade jag Peter EJ i sikte hela loppet men han hade en bekväm lucka fram till mig som jag inte kunde täppa på sista varvet.

wp-1476200767794.jpg
Jag var Hack-i-Hälinen…

 

Väl i mål var jag fyra, supernöjd! Vem kunde tro att denna trötta gubben kunde slå sig fram till en fjärdeplats? Visst var jag utanför podiet men å andra sidan har mitt inofficiella mål varit att hamna någonstans bland topp 10 i B-klassrejsen. Harrejavvlar!!

Stort för en sån som mig!

161009-130-andreasnystrom.jpg
Patric tackade alla för fajten, kul!

Hur var banan då? Jorå, banan på Groopencrossen är unik i dessa sammanhang då den går i en grusgrop och banan går runt en damm i mitten. Överallt finns det mer eller mindre lös sand, som i år var lite hårdare än förra året. En lång springbacke med lös sand är det absolut jobbigaste med hela banan. Bara att skicka upp cykeln på axeln och lufsa upp. Sopslut varje gång!

Jag säger det igen, backjävel!

Efter målgång kunde Mats B konstatera att det verkar som att vi hittat rätt klass, plats 3-7 ockuperades av CKCX. Gubbar som åker runt och har roligt helt enkelt!

Stort tack till gänget i VCK som gjort Groopencrossen möjlig för andra året! Mycket cykelkarma!

Strava: https://www.strava.com/activities/739075357

Snygga foton av Andreas Nyström och Robin Hedström.

Upploppet på 2015 – fyra kvar!

Snart går bilen ner mot Eksjö och det innebär tävlingshelg. Två av fyra tävlingar skall bockas av i årets Swecup. Ett år som inneburit en hel del träning, kanske inte fler timmar än förra året men med ett helt annat fokus och en helt annan kvalitet som följd.

Totalt sett är jag riktigt nöjd, mitt SM i cyclocross gick bra och jag är nöjd med min placering. Det är långt kvar till de allra snabbaste cyklisterna och jag är bara på mitt första år med lite seriösare träning så jag känner inte att jag behöver skämmas för något. I Swecup har jag kunnat harva nere i slutet på A-klass vilket är ett bra lyft jämfört med förra året där jag kände det som att jag prenumererade på sistaplatsen på den dåvarande Superklassen.

Försöker gasa i Stora Skuggan. (Foto: Andreas Nyström)
Försöker gasa i Stora Skuggan. (Foto: Andreas Nyström)

Det som jag faktiskt är mest nöjd med är min Bockstenstur, som jag kört flera gånger tidigare, både hela och halva varianten. I år så var det ömsom uppehåll och ömsom överfallsregn så jag fick mata på bäst det gick. Väl flera dagar efter målgång insåg jag att jag fått en silvermedalj eftersom jag var 110:e man i mål och 26a i H30. Kändes ganska häftigt, jag trodde jag skulle komma absolut sist i tävlingsklass, typ.

It's a dirty job...
It’s a dirty job…

Det har också varit otroligt lärorikt, inte minst det här med att lära sig om kroppen och hur den funkar inför, under och efter tävlingar.

Nu kör vi, rakt in i kaklet!

Tog i, i Eskilstuna – #smecrossen i Swecup CX

Smecrossen gick som deltävling nr 6 i Swecup CX, där jag körde de två första i Lida. Alingsås och Eksjö fanns det inte riktigt tid att åka till. Jag åkte västerut med starka Sara och Marika, succéklubben CKCX hade hur många som helst som  representerade klubben! Jätteroligt att det har blivit ett sånt fantastiskt gäng som ställer upp. Vissa åker land och rike runt, andra kör det mesta som går att köra runt Stor-Stockholm!

Testade att väcka benen på 10 min tröskel på trainern på lördag eftermiddag och det kändes ganska bra. Benen skrek som vanligt det första halva varvet, men efter det saknades bara luft. Benen kändes helt Ok ändå.

Banan var lerig och blöt. Nej, du missförstår, den var jätteblöt. Jätte-jätteblöt. Men den var på något sätt helt OK ändå, det fanns något slags grepp under geggan så det gick att trampa överallt. Två fina löphinder i sand, det ena förbi en beachvolleybollplan och det andra i en knix på stranden. På det hela taget var banan superbra tycker jag, den hade sand, lera, löpning och två syrasugande backar. Chapeau till Eskilstuna! Till råga på allt fick vi möjlighet att kliva på bussen till Snopptorp efter vi kört klart och ville hem!

Fick en så där start trots att jag egentligen skulle startat i P/F 11-14 enligt min nummerlapp. Brukar alltid fega lite när det blir så jävla trångt i starten som det var med nästan 60 startande. Började så smått efter första halva varvet med några omkörningar. Sen blev jag trött och det skramlade om massa folk, bland annat CX-Johan som stått långt bak i startfältet. Jag försökte hänga på men det gick fan inte, längre fram skymtade jag en gul dräkt på Markus i Enköping CK som fått en bra start.

Malde på de första varven, sen på tredje varvet hittade jag något uns kraft efter att Markus ropat om jag inte skulle ta i lite när vi möttes i slalombacken. Kom till slut ikapp Johan som kroknat, hans episka NY-semester tog ut sin rätt och jag klämde mig om på stranden. Att han är stark vet jag ju och jag vet att han laddar om bössan till SM!

Nu var jakten igång på Markus och nån tjomme som sprang genom alla vattenpölar (?!). Markus klämde jag mig om på varvningen ut på sista varvet och löparen fick jag tagit mig förbi när vi gick in i sista chikanen före målrakan. Sen spurtade jag satan för att inte bli omåkt före mål… Stort tack för pepp och sparring får jag säga till Markus, det är jävligt roligt att vara några som kör på samma nivå, det blir en tävling i tävlingen!

Vår Ivar den Förskräcklige fick lite materialfel med en nit i sin KMC-kedja som lossat vilket resulterade i inte mindre än tre sugiga kedjehopp. Kämpa Ivar! Styrkan finns där, se bara på hur du DISINTEGRERADE niten i din kedja!

Björn Westergren och Christer Dahlin tog lite finfina bilder på vårt crossande igår. Nu laddar vi om till Göteborg och CXSM!

Stravalänk: http://www.strava.com/activities/214718344

 

Kompiscrossad

Lördagen bjöd på ett fantastiskt höstväder så jag studsade ur sängen medans H snusade vidare. Lite frukost, sen hoppade jag kaffet av oklar anledning, troligtvis för att jag är dum i huvudet. Hur trodde jag att det skulle gå?

Det hade varit kass väder i slutet på veckan och banan skulle säkert vara lite blöt runt Ankdammen dit Kompiscrossen var förlagd. Som tur var hade jag vinnardäcken, Challenge Chicane. Ungefär samma mönster som Mathieu Van Der Poel vann på i Geiten i helgen…

Så bra var inte jag, kan vi säga. Efter fredagens benpass så var det ungefär som att ha vältuggad sockerkaka i benen. Vi körde fem varv på en riktigt fin kortvariant av SM-banan baklänges, försökte hålla upp pulsen men benen svarade inte riktigt. Eller inte alls, typ.

Nej, din ANDRA vänster! (Foto Anna Eide-Jensen)
Nej, din ANDRA vänster! (Foto Anna Eide-Jensen)

Som vanligt har jag aldrig något material att skylla på, Superkrysset funkade över förväntan. Det ska bara finnas lite WATTAGE i benen så blir allt bra. Men jag var ganska stilig i alla fall.

Vann gjorde suveräne Jesper Andersson och simtränande Lisa Nordén. Lisa tog sig tydligen ut i solen mitt i en 50 k simvecka. Kompiscross om avkoppling alltså? Respekt.

Nåväl, det var bra träning och ett ganska fint tröskelpass i höstsolen, sen att man får fika efter är ju inte dumt alls? Och, inte att glömma, ÄNTLIGEN kaffe. Hur kunde jag vara så dum?

Invasion av nöjda och glada cyklister!
Invasion av nöjda och glada cyklister!

Kompiscrossarna är över för året men det kommer att finnas gott om tillfällen att crossa i Stockholm med omnejd. För er som inte är med vill jag tipsa om gruppen CXSTHLM där alla träningar och träningstävlingar brukar dyka upp.

Nöjd på väg hem till H
Nöjd på väg hem till H

 

Swecup CX igång – Lidacrossen i dagarna två

I helgen var det då dags för premiärtävlingarna i Swecup CX som var förlagda till Tullinge och Lida friluftsområde.

På ängen nedanför värdshuset hade Cycloteket Racing Team och CK CX slagit upp basläger och här var även start och mål.

Nr 133 spänner vaderna på väg uppför
Nr 133 spänner vaderna på väg uppför

Första dagens bana var tung, den började med att köra en vända upp en bit i slalombacken, sen iväg en vända på en äng, vidare ner till stranden och en tung klättring upp tillbaka till start och mål.

Andra dagen erbjöd en kompaktare bana med fler igångdrag och lika många höjdmeter. Den var tyngre för mig, varvet tog nästan 30 s längre vilket kändes på slutet.

Båda banorna erbjöd ungefär samma höjdmeter och var riktigt roliga, precis som CX-banor ska vara!

På lördagstävlingen stretade benen emot något förfärligt, hade inget tryck alls och allt kändes bara jobbigt. Kom väldigt långt bak, typ på 47 plats efter första dagen. Fajtades lite med Mattias som först fick kedjetapp, sen fick jag det och sen punkade han. Riktigt surt! Trodde också att jag skulle få fajtas med Marcus från Enköping men min ork fanns ingenstans, så han körde lite långsammare än mig tre varv och drog ifrån på de två sista, fram tills han drog av kedjan med sina monsterwatt i backen upp mot målgång. Surt x2!

Andra dagen var jag med CX-Björn och lite mer löst folk i Lida tidigt som attans för att börja arra CKCX-dagen. Tiden gick snabbt fram till det var dags för vår start och jag var med bra i starten, enda fadäsen var att jag inte är lika mycket stridspitt som Johan. Han blåste om folk som skulle över en bäck i värsta ELITPENDLARSVETTO-stilen, det var som Slussen en måndagsmorgon. I övrigt låg jag kanske 5 platser högre och krigade än vanligt i fältet och benen kändes pigga hela vägen. Det var mest lungorna som inte räckte, som vanligt men jag är riktigt nöjd.

Om man ska summera Superklassens två dagar var det nog mycket material som gick men inte så mycket kroppsliga skador, men än mentala men och ärr för livet. Prestige var desto mer skadedrabbat med en luxerad axel och tre komprimerade kotor sista dagen. Gustav, sjukvårdaren hade fullt upp.

Strava dag ett och dag två.

Foto av Mikael Källström och Andreas Nyström.

Ettan hjälpte inte – Lida CX

Johan och Vic stog och väntade på mig iklädda fräschaste cx-klubbens kläder utanför porten 08.30 igår morse. Vi var säkert de tre stiligaste cyklisterna på Södermalm just då!

Väl i Lida visade det sig att troligtvist halva CK CX var i Tullinge och körde Lida CX igår, 72 km berg- och dalbana på motionsspår. Låter ju plättlätt! Speciellt när jag fick startnummer ett också, då måste det ju bara gå fort!

Johan hade hört att det var en stökig bana
Johan hade hört att det var en stökig bana

Körde några kilometer med tätgruppen men fick ganska snabbt släppa när benen inte hängde med uppför i 35+.

Lunkade på i mitt tempo med ungefär samma sällskap i ett par varv innan jag gick tokslut på energi. Så sista varvet gick det riktigt långsamt. Fyllde på flaskan varje varvning men det var nog mer mest energi som fattades.

It's a dirty business!
It’s a  sweaty, dirty business!

Väl i mål fick jag en gel och två bars i handen. Var femte som gick i mål fick lite godis. Gelen sög jag i mig på stört, så tom var jag och sen blev det kaffe, macka och lite bulle.

Startnummer ett hjälpte alltså inte, kom i mål runt 30-plats. Jag var kränkt i säkert 5 minuter!

Glad att vara i mål!
Idolkort för laminering!

Fick även tillfälle att sporta min nya fina CKCX-tröja, jäklar vad alla andra var avundsjuka!

GP De La Fiskartorpia

Bilden är tagen av Andreas Nyström.

Stockholms Cykelförbund har dragit igång ett antal tävlingar där den första var en GP-tävling vid Fiskartorpet, lämpligt nog namngiven GP De La Fiskartorpia.

Kvällen var lite kall när jag rullade mot norra Djurgården, vid Slussen såg jag en DinVelo-cyklist som jag trodde var Niklas men det var Gustaf Rosin. Niklas kom rullande nerför backen strax efter mig, sen var det lite BMX-banitscykling till Djurgården förbi Östermalmstanter och taxiköer.

GP De La Fiskartorpia
GP De La Fiskartorpia

Björn Rundström et al hade skapat en varvbanan på 1,8 km som skulle köras i 45 min + 2 varv.  Starten gick kl 18.47 sen var det FULL GAS på de två första varven.

Sjöslag
Sjöslag

Att köra i klunga är inget jag är van vid från början och på ett GP-lopp är det tydligen sjörövarslag på cykel på asfalt med 50 andra adrenalin stinna hannar som inte har koll på mer än cykel och sabel.

Starten gick och jag låg med ganska bra, det var verkligen full gas. Efter tre – fyra varv började det lugna ner sig, men jag kunde inte riktigt haka på utan tappade rullen fem-sex varv. Därefter var det som CX blir ibland, åkte i ingenmansland och kände mig ganska stark. Klungan varvade mig på något av de sista varven men orkade hålla 35,3 km/h i snitt till slut.

Klungan gick i mål på höga 38 km/h enligt ex Johan som satt med i MAYHEM hela vägen runt. Stort kudos!

Väl i mål slängde jag cykeln i diket medans prologhostan hackade i kapp med tänderna. Sänkte en bulle och  lite saft innan det bar av söderut. Elit körde hårt som satan och det såg ut att gå riktigt fort.

Nästa deltävling är Luma GP 20 maj, har min hals blivit bra så tar jag mig nog till Sjöstan för  att bli avhängd igen.