När vi var ute och luftade äventyrscyklarna i lördags pratade vi lite om turer som vi borde göra. Ni vet såna där klassiker, som man pratar om länge efter och som vi verkligen ”borde” cykla?
Rosen Hillbilly-ride, grusrunda ner mot Rosenhill för en fika och hem igen, snäppet mer episkt än en asfaltsrunda ner så klart. Samma med att kryssa sig ner till Lida för en fika. Bra grejer.
Retaarden från Nynäs och tillbaka till Hammarbybacken- en schysst dagstur som tar mer än vad man tror, speciellt när det blir lite backigt i Tyresta. Halvvägs hem är i Västerhaninge, men cykelmässigt är det relativt lätt fram till dess, sen går det käpprätt.
Saltluft – 30 mil randotur upp genom det bästa av Roslagen, först fika i Furusund, sen käk i Grisslehamn. Efter den underbara Gimorakan så får man äta glass, det är sedan gammalt, sen får man skryta lite vid Ica i Knutby innan man rullar på ångorna genom Vallentuna.
Lilla varvet runt Mälaren nattetid så där läckert mitt i sommaren är ju helt fantastiskt fin, en sån där ljummen sommarnatt, när man rullar in i Stockholm tidigt på morgonen och får frukost på Söder. Mumma!
Eller varför inte en dagstur på Sörmlandsleden, Handen – Hellas är ju en riktig klassiker, jag brukar alltid ligga och vila på en gräsmatta i Bollmora medans Johan skrattar åt mig. Någon gång har vi cyklat Lida – Hellas, 70 km Sörmlandsled inkl Paradiset var rätt mastigt men det är ju sånt som måste göras, eller hur?