Jag misstänkte att det skulle vara jobbigt idag, efter en timme var jag rätt kokt och fick linka med de sista 45 min innan vi var framme i Ösmo. Att formen kan vara en sån färskvara!
Det var snabba grabbar allihopa, Jonas, Simon, Carl och Mikael som satte av söderut. Vi valde att cykla turen baklänges eftersom jag kom på den brillianta idén att det skulle vara medvind från Ösmo i så fall. Oklart om det faktiskt blev så?
På Väggarövägen blev det plötsligt massa orange skyltar. Vi struntade i dom och plötsligt blev det lite gravel, festligt! Sen blev det ändå festligare med sprängsten. Whoop!
Nåväl, jag var helt sönder i Brandbergen. Körde upp pulsen i taket sen var det godnatt. Linkade hem och svängde förbi BFF-Björn i Lindalen för hjulsnack, TDF-snack och semestersnack. Gött snack helt enkelt!
Ja, ibland blir det ju inte riktigt som man tänker sig. Åt lite sen lunch, obefintligt med mellis, en macka i ryggfickan och sen hittade jag min urladdade cykeldator så det blev att starta Strava på telefonen.
Upp och iväg för ett hjulbyte med BFF Björn som var ett bakhjul back så jag donerade vidare ett trainerhjul som jag fått av någon vänlig själ.
Rullade ut mot Gustavsberg, måste varit första gången sen i år nästan. Mackstopp nästan tom vid hamnen och sen ut mot Ingarö och varvet. Kunde stå på hyfsat men sen blev det tomt i skafferiet. Vinglade in genom Gustavsberg och ”missade” Aspvik och rullade ut förbi golfklubben. Hem, sen hade jag ju siktat på 3+ timmar så det fick bli över Vikingshill och Kummelnäs på hemväg, den är ju ganska backig så det tog olidligt lång tid, sista 15 km.
Stämplade in på 97 km, vaf… Ingen break idag inte.
Inga watt, ingen puls, ingen dator framför ögonen, rätt OK ändå Sara va? 😉
Konstaterade Christian när han släppte av så jag kom upp bredvid. Två pass dagarna innan, det igår som kröp upp mot tröskel rökte ur benen lite för bra tror jag.
Vi var alltså fem glada gycklare som gav oss av in i den rodnande morgonen. På grund av lite isig sträcka ut genom Hellas så tog vi vänster efter Björkhagen, ner på cykelbanan längs Ältavägen och tillbaka på CX-loopen vid Äventyrsbanan. Det gick i ganska bra tempo från början och jag kunde hänga med ut till Äventyrsbanan. Där tog allt slut, inte en chans att orka med farten och vips så var Christian ikapp som hade fått släppa.
Vevade mest luft och tog slut i varje uppförsbacke, Christian väntade in och drog ifrån om vartannat, stort tack! Som tur var det inte länge till frukost på Le Mond.
Vid närmare eftertanke så kan det vara så att om man cyklar 70 min sweetspot kvällen före och inte fyller på med kolhydrater efter så bonkar man. Osäker, men det kan vara så, men mest var det nog watten.
Igår stämplade jag in sista passet på min hårda vecka för den här perioden. Hård vecka betydde fyror i måndags, vila, sen Le Peloton, efter det kom 2×4-2×3-2×2 och avslutades med en omgång spektakulära fyror. Staplat på det fyra timmar distans.
Efter fredagens fyror så var benen inte helt OK med att sätta sig på cykeln igen. Men står det i programmet så är det väl inte mycket att göra, bara att bocka av antar jag?
Hur svårt kan det vara liksom?
Började med sällskap de första två timmarna igår, det gick kanske lite för fort för när jag 45 min senare var helt osammanhängande så blev allt lite jobbigt. Stapplade in på en mack och fulmulade en bulle och en kopp kaffe. Sen satt jag och kontemplerade livet tills det återvände till kroppen.
Ge mig liv!
Väl matad så hoppade jag upp på cykeln igen, det hade börjat kräksnöa så det kändes riktigt roligt! Rullade tillbaka mot civilisationen när livslustarna återvände så jag tog höger mot Erstavik och klockade in den sista 1,5 timmen på passet i Nacka och Boo.
Något mer sammanhängande med kolhydrater i kroppen
Lagom till att jag var klar kom solen fram så den sista halvtimmen såg mer ljus ut. Helt slut, både i kroppen och för veckan.
Dagens kompis
Hemma igen, denna gången med mer mat i handen blev det en dusch, mat och sedan rodelträning en stund innan det vart galej på kvällen.
Sharkanado 2 – kvalitet
Imorgon, måndag väntar ett maxtest – som inledning på viloveckan. Sen är det ganska lugnt hela veckan. Ska bli skönt på något sätt. Återkommer och gråter ut här på bloggen!
Cykeltokig 