Ja, snart är det slut, för i år i alla fall! Avslutningen sker i belgiska Ardennerna med två finfina lopp, missa inte dom!
Nu på onsdag går La Fléche Wallonne, den vallonska pilen som startar i Marche-en-Famenne och avslutas i Huy med tre varv uppför Muur de Huy med målgång tredje gången uppför Muuren i Huy.
Sen på söndag är det dags för La Doyenne, Liege-Bastogne-Liege, loppet som kärleksfullt kallas för den gamla damen. För några år sedan var jag anmäld med ORSAKER ledde till att jag åkte med ner, drack öl, åt ost och väntade på att Johan, Andreas och Daniel skulle gå i mål.
Det hade varit roligt att testa, de säger ju att det är höjdmeter nog för en bergsetapp på de rullande bergen i Ardennerna.
Johan Museeuws hade återigen med sin bästa kompis Ronny som sportade en superfin Colnago C40 med ny grupp och högprofilshjul. Ronny hade dragit en best-of från Oudenaarde runt bergen som inleder Flandern runt samt den finfina benbrännaren Kapelmuur som nu utgått och ersatts av varven uppför Oude Kwaremont och Paterberg. Muuren har också körts på Omloop Het Niewsblad, E3 Prijs Vlaanderen och ett antal gånger i Eneco Tour.
På vägen dit fick vi spänna vaderna ordentligt i backarna för att värma upp lite, jag försöka ladda så mycket jag hade efter att ha bränt ur benen lite för mycket på pavén dagen innan men det var bara att bita ihop och grina lite illa. De andra var ju så jävla fräscha. :O
Att försöka gå först ur backen, Johan says NO.
Med oss hade vi servicebil, fotograf och Johan Museeuw med entourage. Kändes sjukt proffsigt och slumpen att David började prata med just Mario där i en backe i Spanien för några år sedan kändes återigen helt fantastiskt lyckad!
Öppna rör och raka spjäll uppför Muuren
För tre år sedan när jag, Johan, Patrik och Tille var nere för att cykla Flandern runt första gången så rullade vi bil till utkanten av Geraardsbergen och sen rullade vi ner till bron över floden för att sätta fart uppför backen. Efter så var jag helt kokt. Backen som bara är en kilometer bränner bra med 9,3% i lutning. Efteråt sladdade vi in på en pub på torget i Geraardsbergen, där fick vi känna oss som lammkött när Rita raggade och bjöd på öl. Tyvärr stod inte Rita där på Muurens krön med en kall Leffe och en blöt puss denna gången. Har vi gjort slut? Eller vad kan ha hänt? 😦
På vägen hem stannade vi till vid Flandernrunt-monumentet som ligger vid Oude Kwaremont och gav våra hedersbetygelser till historiens vinnare av loppet.
Kändes ganska stort att få cykla med Johan Museeuw och se att han fortfarande har en ”hel del” power i benen. I sista backen hem var alla ganska rökta, någon belgare sprätte till när David drog en attack och sen var det ju full gas, igen. In mot Oudenaarde var det återigen rena spurtuppdraget, att det var full gas är lite av en underdrift, att komma in på 123e plats på upploppet till Flandern runt kändes helt sjukt. Jag satt på starka Max rulle och när han klev åt sidan så tänkte jag att nu DRAR vi! Det gick alldeles för fort i ungefär 50 m tills jag kroknade och fick se alla gå om. Sen hade vi ju inte pratat ihop oss, vi svenskar då, för belgarna var det helt uppenbart att de drog upp oss till ett par kilometer innan mål och sen satt de i svansen tills de kunde komma på utsidan och gå om med ett brak. En bra dag! 😀
Vi avslutade på Flandern-muséet i Oudenaarde, rätt kul att få går runt där med Museeuw som pratade lite om historiska vinnare och sina egna bedrifter.
Väl hemma var vi ganska mosiga och efter mat så blev det bara att däcka.
Ja, vad fan ska man börja egentligen? Gårdagen var som en enda stor berg och dalbana för cykelsjälen.
Ok, från början då. Jag är en idiot. Jag är en idiot. Jag är en idiot.
Vi hade anmält oss till det 173 km långa motionsloppet som går i anslutning till Paris Roubaix. Starten går i Busigny och då går det en shuttle från Roubaix kl 5, start i Busigny mellan 7-9. Upp som en lärka 03.50 för att sitta i bilen till Roubaix för mer åka till Busigny. Väl i Roubaix ”ska jag bara” kolla trycket i bakhjulet och lyckas sabba ventilen så den pyser luft. Ni vet skruva av pumpmunstycke och så kommer ventilen med ut, när jag skruvar tillbaka ventilen så pyser det oavsett hur jag skruvar i den. Släpper iväg resten när klockan slår 04.59 och börjar gå skallgång efter en slang med löstagbar ventil till hjulet så jag kan byta ventilen.
Punka, både bokstavligen och bildligen
Kammar noll överallt och börjar acceptera 12 timmar i Roubaix innan resten kommer tillbaka. Sover en timme i bilen, sen går jag upp till information och målgång för att se om det finns någon där som kan hjälpa till. Noll. Igen. Om jag bara kunde få igång cykeln så kunde jag ju cykla de där fyra milen hem eller vad som helst, skulle vara skönt att få trampa lite i alla fall.
Alright, kaffe och crossiant på ett lokalt boulangerie plus gnäll till bff:erna som var vakna. ❤
På väg tillbaka till bilen ser jag två cykelbussar med cyklar och verktyg, en liknande grupp som vår ska iväg på cykeltur. Snackar lite med australiensaren som driver det när hans cyklister hade rullat iväg och han kan nog hjälpa mig! Efter lite letande hittar vi EN slang med löstagbar ventil som jag köper av honom. Succé?
Efter lite mekande och en försiktig pumpning så har jag plötsligt luft i båda hjulen! Rullade lite och kände på cykeln, den verkade hålla luften. Skulle jag våga?
Vid informationen förklarade jag att jag missat starten på 173 km, tjejen sa ”Åh, då cyklar du 140 km då?”. ”Well, yes?”. De startade utanför och gick gemensamt en bra bit så jag hade ju tid att fundera.
När jag mular sista mackan från frukosten och börjar byta om kommer lokalpolisen och förhör sig myndigt om vår buss parkering och om jag inte fattar vad parkeringsförbud betyder. Det visade sig att hela gatan var avspärrad för TV-bussar, inte från skylten och upp som vi parkerat.
När jag var ute och gick tidigare hade jag sett en parkering framför en supermarket så jag körde dit bilen med en rivstart och parkerade. Hade vi inte flyttat bilen hade det tagit ”ett tag” att få tillbaka bilen så det var kanske karman som spelade in? Bytte om klart och rullade iväg efter att ha parkeringsbesiktigat hjulen igen, allt verkade hålla. Peppar peppar?
Äntligen kunde jag rulla iväg!
Extra däck och spray med i fickorna utifall att. Velade om jag skulle cykla 140 km eller 70 km hela vägen fram tills vägen delade sig, men 70 km betydde ”bara” 5 pavésektioner och det går ju bra inte. Sträckningen på 140 km var exakt de 17 pavésektionerna som vi cyklade i torsdags, så det skulle ju funka tänkte jag. Fick bra sällskap av en stark portugis som cyklade MTB med släta däck och vi kunde hålla bra fart upp till Trouée d’Arenberg. Några ave maria och en sväng in på pavén så var vi ute på den stenlagda sektionen. Det var något av det halaste jag varit med om, ändå försvann portugisen som en avlöning. Med hedern i behåll tryckte jag mig över pavén, förbi alla bambis på hal is och ut på asfalten igen. Helt vidrigt! Efter en klädjustering så var jag iväg, 16 sektioner kvar!
Sen rullade det på, det blev varmt och jag kunde få av mig både arm- och benvärmare till slut. Det gick ganska bra att beta av sektion för sektion, när det var lite mer än tre mil kvar till mål stötte jag på Karim som kört långa varianten men fått mecka redan på första sektionen så vi slog följe en stund innan jag hade lite för mycket spring i benen så jag rullade vidare. Det var riktigt mysigt med sällskap! ❤
Fotopaus vid Carrefour du l’Arbre
Det var obeskrivligt skönt att rulla in på velodromen i Roubaix efter allt drama, att få möta upp med Karim, Kalle, Niklas, Thomas, Thomas, David, Max och Arne för en öl, för att få skåla för vår målgång! Skönt att allt ordnade sig till slut efter att ha varit strulputte nr 1.
De första sektionerna pavé har jag kvar, kanske åker jag ner 2018 och cyklar den challenge som går i juni för att klippa de första, bara för att. Det är roligt att har något kvar att sikta på!
Då var vi på plats, cykeln verkar peppar-peppar vara i en del så nu kör vi!
Imorgon blir det till att rekognosera pavén från Ahrenberg och fram till Velodromen i Roubaix.
Nu blir det till att attacksova för det var en lång dag som började på Le Mond kl 8 och slutade kl 20 på hotellet här i Izegem. Ett omdirigerat flyg till Amsterdam och en mellanlandning i Köpenhamn innebar 4 timmar i minibus från flygplatsen.
Men nu är vi framme, har fått mat och allt verkar redo. Bara att cykla kvar då?
Ikväll blev det en sista omgång fyror, så nu är allt gjort innan jag åker till Belgien med Stockholms CK för att ta mig igenom motionsvarianten av Paris – Roubaix 9 april.
En sån där skulle man ju ha…
Upplägget blir detsamma som förra året, fast mer. Vi åker ner och cyklar med Mario och Andrew, två riktigt trevliga belgare som brinner för cykling. Mesta delen av veckan är det tillsammans med deras cykelklubb och förhoppningsvis Johan Museeuw. Var lätt starstruck förra året när vi fick cykla med honom första gången!
Vad tror ni om programmet?
Onsdag, resdag och ”kort” dag på 80 km för att få cykla Kemmelberg
Torsdag, rekognosering på pavé utanför Roubiax vilket var 160 km förra året
Fredag innebär De Ronde-dag och klassiker som Koppenberg, Oude Kwaremont och Paterberg! Denna gången KOMMER det att gå att cykla uppför alla tre!
Lördagen betyder Paris – Roubiax och 163 km med samtliga Pavéavsnitt. Whoop!
Söndagen är vilodag när proffsen cyklar skiten ur sig på pavén
Måndag är egentligen resdag men någon sadist har planerat 140 km, men jag är lika glad, vi ska återbesöka Kapelmuur och Rita i Geraardsbergen. Toppendag!
Och vädret då, blir det sådär klassiskt belgiskt vårväder? Yr säger som följer.
Superstarka proffset Sara bor ju i Belgien så förhoppningsvis hinner vi träffa henne en sväng, ska bli roligt att få höra hur det var att cykla med de stora giganterna på De Ronde.
Tyvärr kommer ju inte den andre med så jag får åka som ensam idiot, men det blir bra, det är ju nyttigt att vara från varandra lite… 😀
Förra gången vi åkte ner så bockade vi av De Ronde, behöver jag säga tt vi var ganska lättade över att komma i mål?
Nu blir det sängen så jag kan vila och packa ordentligt imorgon!
Jag hade nog inte riktigt fattat det än, inte förrän Markus la upp nya klassikerhjul på Instagram!
Åker med samma gäng från Stockholms CK som förra året, succén är ju givetvis given med David och Thomas som reiseleiter. Förväntar mig samma succé med belgiskt vårväder och kantvindsrally!
Tyvärr får jag ju inte med mig förra årets succésällskap, när vi var nere och cyklade RvV ihop.
Vi kommer återigen att cykla några dagar med Marios och Andrews cykelklubb för att på lördagen ta oss an kullerstenarna på helvetet i norr! Det ska bli så häftigt att rulla i mål på velodromen tillsammans med de andra! Sen har ju Johan och Björn och massa andra varit nere och fått lyfta en gatsten i luften. Det trodde jag att jag skulle kunna göra också, men det får man tydligen inte på CHALLENGE i april med risk för skitväder, utan då måste man cykla CYCLOSPORTIF i juni. Det kan vara så att jag måste boka en resa till Belgien i juni också. Tredje gången gillt annars?
På söndagen blir vi åskådare när proffsen gör upp om årets gigantiska gatsten. Förra årets superavslutning av Degencolb glömmer jag nog inte i första taget.
Här är hela sändningen från förra årets lopp, se och njut!
För många cyklister slutar säsongen ungefär efter andra helgen i juni. För andra är det då cykelsäsongen börjar på riktigt. Soliga sommarvägar och varma vindar gör cyklingen till en studie i rosa.
Eller så laddar man för den stundande cyclo-cross-säsongen som brakar igång lagom tills alla har kommit tillbaka från semestern.
YEA-HAAAAOm man detaljstuderar UCI:s kalender för cyclo-cross så rampar antalet tävlingar upp ordentligt i augusti och från september är det fullt ös.
En alldeles fantastisk resa som jag gjort några gånger är att åka ner över en dubbelhelg. Ofta kan man se dels en UCI-tävling och dels en Superprestige samma helg. Allt för att få den där totala, belgiska cross-känslan. Öl, fultechno, frituur med majo och cyclo-cross i dagarna två! Sen kommer man hem ganska kroking men totalt nöjd över resan!
Lars och Klaaaas visar hur man gör!Tänk att få stå på armlängds avstånd till dina CX-hjältar när de dundrar ner i Zonhovens sandgrop, matar sig uppför Koppenbergs leriga sluttningar eller winchar sig genom Koksijdes lösa sanddynor. Vilken känsla!
KÄNN TRYCKETI år verkar det som att sista helgen i Oktober är en sådan helg, först Niels Albertland på lördagen och sen den klassiska av de klassiska cx-tävlingarna Koppenbergcross!
Döp dig, du också, i den belgisk cykling! Åk ner till cyklingens katedraler där nya gudar som Wout Van Aert och Mathieu Van Der Poel utmanar SVENNES och K-PAUW om herraväldet.
Så här ett par dagar efter tre dagar i Belgien och 40 mil i sol, regn, och blåst på pavé eller dålig asfalt så har jag fortfarande inte riktigt sorterat intrycken.
En som har ordning på grejerna som vanligt är ju Johan!
Vi avslutade på 
Fick bra sällskap av en stark portugis som cyklade MTB med släta däck och vi kunde hålla bra fart upp till Trouée d’Arenberg. Några ave maria och en sväng in på pavén så var vi ute på den stenlagda sektionen. Det var något av det halaste jag varit med om, ändå försvann portugisen som en avlöning. Med hedern i behåll tryckte jag mig över pavén, förbi alla bambis på hal is och ut på asfalten igen. Helt vidrigt! Efter en klädjustering så var jag iväg, 16 sektioner kvar!
Cykeltokig 
