Alpentraum

Sitter och drömmer, alla vackra bilder från vänner som är på cykelsemester i alperna gör mig helt snurrig. Speciellt förra veckan när ett gäng var nere och cyklade La Marmotte och utgick från Le Bourg-d’Oisans där vi var och snurrade 2011. Riktigt läckert så klart!

image004.jpg

Bara cyklingen upp till Berard och den lilla dalgången gjorde ju nästan allt slit värt det!

Var ju iväg 2011 och 2012, det var ju så klart helt magiskt, nästan så att man brast ut i sång lite då och då.

Vi cyklade upp och tittade på när Kessiakoff stred om den prickiga ledartröjan över Glandon och Croix de Fer året efter.

DSC_0247.JPG

Jäklar vad trött jag var när jag kom upp, vem kunde tro att det var så jobbigt att cykla upp?! Skitbacke!

Att se alla stigningar vi gjorde på bild ser så härligt ut, ett år bodde vi i Briancon vilket var superfint. Att ha tre-fyra stigningar mer eller mindre utanför dörren var riktigt lyxigt. Sen att bo i lite mer än en sovande alpby på sommaren var inte dumt heller, där fanns gott om restauranger och caféer. Vi hittade en fin bar där de hade Affligem och annat smarrigt. den brittiske bartendern kallade oss för cunts eftersom vi kom in och bytte till TdF när han kollade på Franska Öppna. Alltid lika diplomatiska.

DSC_0319.JPG

Ett numera ganska klassiskt ögonblick när Kessiakoff spurtade om Rolland!

P1030021.JPG

Johan njöt nog lite av cyklingen också, denna gång på väg upp till fikat längst in i Berard innan vi vände tillbaka för att käka och kolla på slutet av etappen i ett litet plåtsjapp som hade kall öl och pasta framför storbildsskärmen.

image007.jpg

Som jag längtar dit, det kan vara så att jag MÅSTE dit nästa år och cykla…Nu med 15 kg mindre vikt att släpa på och lite mer ork så borde det bli lite mer uthärdligt än de två tidigare gångerna. 😀

 

Lavin-mange

Lavinen

Nu sitter man nersjunken i fotöljen hemma igen efter en intensiv och omtumlande vecka.
Bokade en veckas skidåkning redan i somras med Rikard, Johan och Mats. Det blev Ski Around med Langley som de andra åkt tidigare.
Veckan startade med en rivstart i Le Tour och fortsatte med poderfrossa i Les Contamine och brant fluff i Verbier.

image

På onsdagen åkte vid tillbaka till Schweiz för att tura i Zinal. Vi hade inte mer än bootat över en kam och åkt ett åk ner på baksidan när en mindre lavin gick under fötterna på mig och Per-Erik.
Efter att ha spottat ur lössnön kunde jag konstatera att allt som hänt var att armen kanat ur läge. Började ropa efter PE som jag såg längre upp på sluttningen. Hans knä hade kajkat ur men i övrigt var vi OK.

Vi flögs ut med helikopter och blev undersökta av en akutläkare. Efter klartecken och diagnos blev vi hemskickade.

image

Jag kände mig hyfsad så jag åkte pist dagen efter. Fick en galet fin dag i Brevent och Flegere.

image

image

På fredagen regnade det så jag låg på rummet medans de andra jagade åkning i Verbier och lördagen blev en lugn dag i affärer.

Åkte med pulsmätare under veckan så det ska bli intressant att kika på kurvorna.

Slut för denna gången

Mycket cykling, lite över 2300 hm nu så här sista dagen. Helt körd i benen och tom på allt från kalorier till vatten och vett. Ett längre inlägg kommer framöver när jag fått samlat mig lite.

Skidåkning

image

Efter en vecka i Chamonix är jag nöjd och trött. Benen är stumma och lite ömma men jag längtar tillbaka. Nästa Ã¥r blir det offpist igen, troligtvis i Val d’Isere. UCPA stog för boende, mat och guidning vilket dom gjorde lika bra som vanligt.

image

Det blev en hel del utmanande åkning, första riktiga offpist-veckan för min del. Alperna är så vackert och det var kanonsällskap vilket gör mig glad. Nu laddar jag vidare inför Flandern runt!

image

Alperna och Tour de France 2011

Transport upp till Lautaret

Resan
Jag åkte till Serre Chevalier 1998 med liggbuss och lovade mig själv att jag aldrig skulle åka till alperna i buss någon mer gång. Den gången var det i en stor liggbuss och denna gången var det etter värre, i en minibuss. Enough said, jag åker aldrig buss någon mer gång.

Klättringarna
När man åker till alperna och ska cykla så finns det många klättringar att besegra. Allt verkar gå uppför i Alperna, man inser det när till och med transportsträckorna har rejäla uppförsbackar. Mellan La Grave och Lautaret var det en mil transportcykling, och 600 hm. När vi skulle fika i La Berarde så hade vi 22km att cykla. Det var visst 800 hm på 22 km, snacka om att fikat smakade när vi kom fram! Trots att jag var tvungen att bogsera 100kg uppför så var det inte utan en viss njutning att ta sig upp och inse att man faktiskt klarar det.

Hårdast var nog klättringen upp till Col d’Izoard från Guillestre. Halvvägs upp, i Arvieux var jag helt tom, benen strejkade och pulsen skenade. Johan pep vidare, lätt och ledigt medans jag insåg mina begränsningar och stannade för en fika cola och en blåbärspaj smälte bort Screammasken. En annan smällkaramell var Alpe d’Huez första dagen när vi klev ur minibussarna, käkade lunch och stack iväg direkt till Le Bourg-d’Oisans för att ta oss an klättringen. Jag trodde jag hade fel på cykeln, kan det gå så jävla trögt. Johan dundrade om mig i serpa fyra och sen mötte jag honom på väg ner när jag hade fyra serpor kvar. Starkt jobbat!

Utförsåkningen
Häftigt och skrämmande, att bitvis blåsa utför berget i 65 blås efter att ha tuggat sig uppför i under 10 km/h är riktigt häftigt. Det är lite knepigt att köra i serpentierna, man vill ju inte bromsa för hårt eller för lite… Läbbigast men ändå häftigast var nog åkturen på gamla vägen ner från Les Deux Alpes till Le Clapier, trots att den höll på att skrämma skiten ur mig eftersom den gick på en tre meter bred väg med bara en cementkant som skiljde mig från döden. Att sen andra väggen lutade ut över asfalten var väl bara grädden på moset.

Franska alperna
Efter några vintersemestrar och en tidigare cykelsemester så har jag insett att jag diggar fralperna, speciellt området kring Briancon. Johan, jag och Göran bröt oss loss från hotellets trista mat för att avnjuta lite bra mat på lokal i byn. Det blev en klassiker, Tartiflette, gott (säkert turistpåhitt som vår guide antydde), mäktigt och en trevlig kväll med många skratt.

Tour de France
På torsdagen bussades vi upp till La Grave, sen blev det en mil transportcykling upp till Lautaret för att ge oss på Col du Galibier. Tyvärr stängdes ”colen” redan kl 08.00 på morgonen. Vissa försökte ta sig förbi genom att hike:a uppför i gräset men när vi såg Gendarmerna jaga cyklister och vända dom mot Lautaret bestämde vi oss för att vänta in TdF i gräset. Bra val, jag var duktigt seg i benen efter gårdagens repa över Izoard så jag var tacksam för vilan. Att se så många cykelfans på samma plats var riktigt häftigt, alla nationaliteter, alla som hejade på olika cyklister, inte en gnutta rivalitet så långt ögat nådde. Alla ville bara se de stora komma susande uppför berget. Och susa gjorde det, jävlar vad fort det gick! Sista dagen, när vi varit och fikat i La Berarde så slappade vi i soffan på ett holländskt cykelhak en bit upp i backen för att se slutet på den mäktiga etappen där de cyklade över Telegraphe, Galibier och Alpe d’Huez.

Sista raden
Briancon och området är definitivt något jag vill åka tillbaka till och cykla i nästa sommar. Riktigt, riktigt tung cykling men ändå så var det en fantastisk känsla att ha tagit sig upp. Nu har man lite trevliga rundor att ta revansch på och mycket nytt att upptäcka.

Au Revoir!

 

Börjar närma sig


Jag tror att hojen börjar bli så klar det går, imorgon ska jag testa och se om kedjan klarar av den nya kassetten eller om jag får köpa ny sån också. Utöver ny kassett fick den knallvit Deda-linda dagen till ära så nu är den så fin inför alpresan.

Alpresa bokad

Då vart vinterns alpresa bokad, det blir Serre Chevalier med gamla m-tek:are från Chalmers. Hur kul som helst! Resan avgår från Landvetter och vi flyger till Grenoble. Sen blir det väl anslutningsbuss sista biten. Otroligt skönt att slippa den där förbaskade långfärdsbussen i 30+ timmar ner och upp.

Nu ska man bara komma i form så att man inte segar ihop fullständingt under skidveckan.

FrÃ¥gan är om man ska Ã¥ka bräda eller lagg….?
[poll=2]