Sitter och drömmer, alla vackra bilder från vänner som är på cykelsemester i alperna gör mig helt snurrig. Speciellt förra veckan när ett gäng var nere och cyklade La Marmotte och utgick från Le Bourg-d’Oisans där vi var och snurrade 2011. Riktigt läckert så klart!
Bara cyklingen upp till Berard och den lilla dalgången gjorde ju nästan allt slit värt det!
Var ju iväg 2011 och 2012, det var ju så klart helt magiskt, nästan så att man brast ut i sång lite då och då.
Vi cyklade upp och tittade på när Kessiakoff stred om den prickiga ledartröjan över Glandon och Croix de Fer året efter.
Jäklar vad trött jag var när jag kom upp, vem kunde tro att det var så jobbigt att cykla upp?! Skitbacke!
Att se alla stigningar vi gjorde på bild ser så härligt ut, ett år bodde vi i Briancon vilket var superfint. Att ha tre-fyra stigningar mer eller mindre utanför dörren var riktigt lyxigt. Sen att bo i lite mer än en sovande alpby på sommaren var inte dumt heller, där fanns gott om restauranger och caféer. Vi hittade en fin bar där de hade Affligem och annat smarrigt. den brittiske bartendern kallade oss för cunts eftersom vi kom in och bytte till TdF när han kollade på Franska Öppna. Alltid lika diplomatiska.
Ett numera ganska klassiskt ögonblick när Kessiakoff spurtade om Rolland!
Johan njöt nog lite av cyklingen också, denna gång på väg upp till fikat längst in i Berard innan vi vände tillbaka för att käka och kolla på slutet av etappen i ett litet plåtsjapp som hade kall öl och pasta framför storbildsskärmen.
Som jag längtar dit, det kan vara så att jag MÅSTE dit nästa år och cykla…Nu med 15 kg mindre vikt att släpa på och lite mer ork så borde det bli lite mer uthärdligt än de två tidigare gångerna. 😀
Cykeltokig 