Igår blev det Genarp tur och retur, en ganska kul …

Igår blev det Genarp tur och retur, en ganska kul tur på 5-6mil, varav 4 mil var på asfalt. Konstigt nog gick det ganska bra, men det kändes idag att jag är ovan vid såna turer, seg i benen är bara förnamnet.
Målet med resan var att försöka binda ihop en grusslinga som jag tidigare cyklat med Edward K och gänget under försommaren, men jag hittade inte vägen, varken i torsdags med André eller igår. Får ta en lugn tur en dag och reka lite mer, det fanns en skogsväg jag missade som kan ha varit rätt väg.

Som tur är skulle jag ut en lugn sväng idag med Janne, vi körde en alternativ backe istället för mördarbacken, man liksom får ta den i två etapper, men ska man t ex upp till kullastugan är den vägen ganska dålig. Men vi fick en fin tur, rullade nerför åsen på baksidan och tog asfalten hem genom Häckeberga gård.

Eventuellt blir det Snapphaneturen på 32 km på söndag, igen, jag och Peda hade en fin dag i skogen så jag kör gärna den igen.

SÃ¥ja, en blog reggad, tänkte skriva lite om min hö…

Såja, en blog reggad, tänkte skriva lite om min högst ovetenskapliga cykling.

Förra veckan var ganska lugn, slutet var desto bättre. Jag, Oscar, fyra göteborgare och fyra stockholmare sammanstrålade på Kinnekulle för en dags stigcykling, skitsnack och grillning.

Helgen började bra förresten, jag kom till Åsa, sen som vanligt, slängde i mig maten och vi stack till Göteborg för cykelmekning. Oscar hade handlat hjul och skivbromsar vilka skulle på innan kullen så vi kavlade upp ärmarna och skruvade som besatta fram till midnatt. Efter många shimsningar satt dom där och vi ramlade hem för att nana.

Jag misstänker att Oscar stängde väckarklockan i sömnen för vi vaknade när vi skulle åka (!!!!) och fick riktigt brått till Kullen. Alla stog snällt och väntade när vi anlände 25 min sena, ber om ursäkt igen, men vi gjorde oss iordning i raketfart och sen bar det iväg.

Min minsta klinga var utsliten och jag var minst sagt oförberedd pÃ¥ klättringen som kom, efter sju svÃ¥ra Ã¥r och tre bedrövelser blev det till att putta upp cykeln den sista biten till utsiktstornet. Pinsamt, pinsamt men efter den stigningen lutade nästan 3,5 mil underbar singletrack utför, alldeles, alldeles underbart…

Förra gången jag körde på Kinnekulle var första gången, då hade det regnat ihållande dagen innan och allt var riktigt äckligt geggigt och spängerna var snorhala. Då valde några, bland andra jag, att stiga av leden innan högkullen och köra asfalten hem. Denna gången fick jag smaka på 275 rejäla höjdmeter under den första milen. Det mest avancerade jag har i närheten är väl Romeleåsen som är 175 höjdmeter på ca 7 km vilket kändes enklare än denna stigningen, men nästa gång har jag fler mil i benen och då ska jag cykla hela vägen upp.

Efter en över fem timmar lång tur i solsken och 25 graders jolmig värme var vi åter på parkeringen utanför campingen, vissa langade in cyklarna i bilen och stack hem, vi andra langade fram öl, kött, vin, kol, snacks och en massa skitsnack till sent, sent. Jag och Oscar tog våra farväl när alla var trötta och knallade ner till vår vita buss och föll i koma till sen morgon. Två mackor och en stor kåsa kaffe senare bar det hemåt igen.

Vilken helg!