Min nya gaffel kom idag! Det ska bli kul att Ã¤ntl…


Min nya gaffel kom idag! Det ska bli kul att äntligen få en gaffel som inte känns för mjuk!

Det är en RS PIKE Team Air utan poplock. Denna modellen har inte U-turn vilket kanske hade varit trevligt, men jag har det idag pÃ¥ min gaffel och jag använder det väldigt sällan. Det slutade till och med att jag körde hela tävlingen ”Sömnlös i Rudan” med gaffeln nerskruvad till 90mm slaglängd istället för 130 mm som den har vanligtvis.

Det är tur att man inte har tummen mitt i handen n…

Det är tur att man inte har tummen mitt i handen när det kommer till att meka. När jag och Janne stog och snacka skit innan jag packade in cykeln i bilen märkte jag ett spel i baknavet, detta verkar inte bra tänkte jag. Både bodyn och navet har hållt under min tyngd nu under ett helt år så det vore väl ett under om inget hade gått sönder än.

Men när jag rev ner navet framför tvn igår så verkade det bara vara dålig lagerspänning, alla kulorna var hela och fina och lagerbanorna var utan spår. Trots den omilda behandlingen på Kinnekulle i juni och ingen service sedan dess verkar navet fungera klanderfritt. Orginalfettet var till och med kvar i rikliga mängder och det var ingen brun sörja som jag befarade.

Avfettning, infettning och justering av lagerspänningen verkar vara det enda som behövdes. Jag behöver snart rikta och spänna upp bakhjulet märkte jag, men klarar jag mig igenom hösten så får det komma på vinterkontot.

I övrigt går cykeln som på räls, det enda som behöver göras nu är att byta lillklingan fram och ett byte av vevlagret troligtvis.

Igår blev det Genarp tur och retur, en ganska kul …

Igår blev det Genarp tur och retur, en ganska kul tur på 5-6mil, varav 4 mil var på asfalt. Konstigt nog gick det ganska bra, men det kändes idag att jag är ovan vid såna turer, seg i benen är bara förnamnet.
Målet med resan var att försöka binda ihop en grusslinga som jag tidigare cyklat med Edward K och gänget under försommaren, men jag hittade inte vägen, varken i torsdags med André eller igår. Får ta en lugn tur en dag och reka lite mer, det fanns en skogsväg jag missade som kan ha varit rätt väg.

Som tur är skulle jag ut en lugn sväng idag med Janne, vi körde en alternativ backe istället för mördarbacken, man liksom får ta den i två etapper, men ska man t ex upp till kullastugan är den vägen ganska dålig. Men vi fick en fin tur, rullade nerför åsen på baksidan och tog asfalten hem genom Häckeberga gård.

Eventuellt blir det Snapphaneturen på 32 km på söndag, igen, jag och Peda hade en fin dag i skogen så jag kör gärna den igen.

SÃ¥ja, en blog reggad, tänkte skriva lite om min hö…

Såja, en blog reggad, tänkte skriva lite om min högst ovetenskapliga cykling.

Förra veckan var ganska lugn, slutet var desto bättre. Jag, Oscar, fyra göteborgare och fyra stockholmare sammanstrålade på Kinnekulle för en dags stigcykling, skitsnack och grillning.

Helgen började bra förresten, jag kom till Åsa, sen som vanligt, slängde i mig maten och vi stack till Göteborg för cykelmekning. Oscar hade handlat hjul och skivbromsar vilka skulle på innan kullen så vi kavlade upp ärmarna och skruvade som besatta fram till midnatt. Efter många shimsningar satt dom där och vi ramlade hem för att nana.

Jag misstänker att Oscar stängde väckarklockan i sömnen för vi vaknade när vi skulle åka (!!!!) och fick riktigt brått till Kullen. Alla stog snällt och väntade när vi anlände 25 min sena, ber om ursäkt igen, men vi gjorde oss iordning i raketfart och sen bar det iväg.

Min minsta klinga var utsliten och jag var minst sagt oförberedd pÃ¥ klättringen som kom, efter sju svÃ¥ra Ã¥r och tre bedrövelser blev det till att putta upp cykeln den sista biten till utsiktstornet. Pinsamt, pinsamt men efter den stigningen lutade nästan 3,5 mil underbar singletrack utför, alldeles, alldeles underbart…

Förra gången jag körde på Kinnekulle var första gången, då hade det regnat ihållande dagen innan och allt var riktigt äckligt geggigt och spängerna var snorhala. Då valde några, bland andra jag, att stiga av leden innan högkullen och köra asfalten hem. Denna gången fick jag smaka på 275 rejäla höjdmeter under den första milen. Det mest avancerade jag har i närheten är väl Romeleåsen som är 175 höjdmeter på ca 7 km vilket kändes enklare än denna stigningen, men nästa gång har jag fler mil i benen och då ska jag cykla hela vägen upp.

Efter en över fem timmar lång tur i solsken och 25 graders jolmig värme var vi åter på parkeringen utanför campingen, vissa langade in cyklarna i bilen och stack hem, vi andra langade fram öl, kött, vin, kol, snacks och en massa skitsnack till sent, sent. Jag och Oscar tog våra farväl när alla var trötta och knallade ner till vår vita buss och föll i koma till sen morgon. Två mackor och en stor kåsa kaffe senare bar det hemåt igen.

Vilken helg!