Ett dygn i danmark, 5 varv i Holte

I helgen som gick var jag iväg och körde mitt livs andra cykeltävling och mitt livs andra 24-timmarstävling.

Håkan hämtade mig på lördagmorgonen och vi stack mot Köpenhamn och efter halvannan timme var vi framme i Holte.

Väl framme blev vi mottagna av entusiastiska arrangörer som körde all vår bråte i skottkärror till tältplatsen där vi kvickt stal en lite större och bättre belägen plats.

Hela tävlingen utgår från Holte sportarena med tillhörande idrottsplaner. Start och mål var på en grusplan och vi kamperade bakom på en fotbollsplan.

Vi bestämde startordningen, Stefan, Hans, Håkan och sist jag. Det innebar tre timmars väntan på första cykelturen men tiden gick förvånansvärt fort!

När det väl var min tur satte jag ordentlig fart och fick upp pulsen redan från början, eller tills jag såg 4km-skylten och kom på att detta inte var 8km SiR. Slingan var ju lovad till 17km! Dags att slå av lite på tempot så man höll hela vägen alltså.
De första 10 km var jobbiga, slingriga, skumpiga, rotiga med många små, branta uppförslut som sög musten ur en (mig iallafall). Crecendot kom efter 10 km då en längre, seg och brant grusbacke kom efter en bit grusväg som givetvis lutade uppför den också. När man väl åkt ner på baksidan av backen vände den 180 grader och det var dags för ännu en kort men brant och seg uppförsbacke i lösgrus och rötter.

Efter 11-12 km började det lugna ner sig och blev lite flackare när loopen gick i retur på grusväg till stor del dom sista kilometrarna mot varvningsområdet.

Allt eftersom banan blev uppkörd så blev det dammigare och dammigare. Det satte sig överallt och jag var helt förkylningstät efter två varv. Ögonen skavde och man var alldeles rosslig i halsen. När man fick på sig pannlampan så var det som att köra genom regndis, fast med dammpartiklar och där var troligtvis en anledning till att jag blev så läbbig i halsen och näsan.

Väl i mål var det dags att äta och vila igen tills det var dags för en ny omgång. Det första två omgångarna gick bra, relativt iallafall tungt men ändå.

Under tredje omgången var det dags för andra passet med lampa på hjälmen. Jag missbedömde en kurva och la mig på sidan. Ingen allvarlig vurpa alls men när jag reste på mig såg jag att hela framhjulet blivit som en åtta i den odramatiska vurpan. Som tur hände detta bara ett par kilometer in på mitt varv. Småjoggandes, med cykeln på bakhjulet kom jag tillbaka till startplatsen och våra tält. Som tur var hade Stefan med sig sin gamla cykel i reserv och efter att ha flyttat över givare, nummerlapp och pedaler så var jag redo för att göra ett nytt försök på banan. Tyvärr tog det nästan 30 min att få ordning på cykeln och komma ut igen och väl ute körde jag mitt långsammaste varv totalt sett.

Å ena sidan var det obeskrivligt obekvämt att köra en framdämpad cykel igen, ryggen krampade och rumpan fick sin beskärda del av misshandeln. Å andra sidan var det ganska roligt att ha en lite lättare och rappare hoj i uppförsluten, man kunde ju verkligen bryta sig fram på ett helt annat sätt!

Stefans cykel fick gå tre varv på banan av mina totalt fem varv. Efter ett halvt varv började kedjan att kugga över på kassetten bak när jag ställde mig upp och la 100kg bakom pedalen vilket gjorde att jag fick gå uppför de allra flesta backarna resten av tävlingen.

Under natten tappade jag matlusten helt och slarvade därför med maten, fick i mig lite aprikoser och en snickers men mer gick inte ner. När det väl blev frukost åt jag några mackor för att inte äta för mycket så nära inpå mitt varv och planerade att äta mer när jag kom i mål. Missberäkningen var ett faktum när jag kom i mål och det visade sig att frukosten hade slutat serveras. Inga stora bekymmer eftersom jag inte skulle behöva köra ett sjätte varv som dom andra men väl onödigt och dumt. Ett sista varv utan frukost i magen hade gjort ont, eller ska jag säga ondare.

Vi hade med oss ett tvåmannatält som gjorde att man kunde komma undan lite och få några timmars sömn i stöten, jag försökte sova iallafall 1,5 timme mellan varje nattvarv och kände mig som tur var inte seg (segare?) när jag skulle ut på ett nytt varv.

Så här i efterhand kan jag säga att det här var något av det jobbigaste jag gjort någonsin. Speciellt det psykologiska kom in när man visste hur ont varvet man skulle ut på skulle göra. Som tur är har man lagkamrater som man känner lojalitet mot och det gör att det är omöjligt att bryta utan ett gemensamt beslut. Det är nog betydligt tuffare att hålla motivationen uppe som t ex soloåkare.

ApropÃ¥ soloÃ¥kare, jag fick en sÃ¥ surreell upplevelse i skogen under mitt sista varv med pannlampa. Cyklisten som kom tvÃ¥a i damernas soloklass började prata med mig i en uppförsbacke pÃ¥ danska och snackade nÃ¥got om ljuset. Jag frÃ¥gade ”Ursäkta?” eftersom jag inte förstod henne. DÃ¥ svarar hon ”Ok” och fortsätter gÃ¥ uppför i backen. Jag gÃ¥r om henne och fortsätter cykla men sÃ¥g inte till henne igen.

Stort tack till alla i laget som gjorde en fantastiskt insats med humöret på topp i 36 timmar!

Idag har jag varit trött.

Sandsjöbacka, dag tre

Idag borde man egentligen inte cyklat om man hade sans i kroppen. Lite innan 12 hämtade Oscar mig och vid 13 var vi vid Kyrkobyn-Dala.

Vi startade åttan som vi planerat med att i lugnt och städat tempo ta östra returslingan mot hedarna. Väl uppe vid grusvägavsnitt två tog vi höger igen, ända fram till där slingorna går ihop som på en midja. Där tog vi vänster-höger så att vi körde västra delen av slingorna mot Lindomevägen. Många spänger och några blöthål senare svängde vi österut och påbörjade rundningen av sjön för att klättra över ljunghedarna. Vädret kunde inte varit bättre och flåset hängde med riktigt bra.
Uppe på ljunghedarna fikade vi lite och planerade efter-åk-maten. Det bestämdes hamburgare eller något lika fett.

Nu började en kanonutförsÃ¥kning med en färist pÃ¥ mitten. Hopp-tramp-hopp-tramp… SÃ¥ gött!

Tillbaka på ledernas midja och här tog vi höger-vänster den här gången. Den långsamma klippsurfningen tog vid. Stök de-lyx i en timme skakade sans i kroppen. Nöddropps, Ralph-skav och tunga brytbackar sög musten ur en, och ändå kom det mer och mer.

Väl tillbaka vid bilen var vi båda trötta men glada. Oscar sa det jag tänkte, egentligen hade man kunnat köra mer, men detta räckte alldeles utmärkt!

Stigletning de-lyx

Jag och Oscar kunde inte hålla oss, efter att först ha lokaliserat spelet i min bussning vid bakaxeln och sen riktat båda hjulet hjälpligt var jag sugen på mer. Två samtal senare rullade vi ner mot Kvarnen för lite inhemsk Åsiansk stigåkning.

Stigen gÃ¥r frÃ¥n Kvarnen till Hulta, där svänger vi upp mot gamla vattentornet och tar ner mot Djupadal. En bit in pÃ¥ grusvägen tar man in i skogen mot Buared. Under kraftledningarna stack vi höger och snirklade oss ner till Landavägen. Där körde vi upp till Buaredsvägen och körde den till ”vägs ände” som man säger. Där kom vi pÃ¥ ett spÃ¥r i skogen som gick över i en kladdig traktorväg. NÃ¥gra virriga försöka att komma längre in i skogen slutade med att vi hamnade nästan tillbaka där vi började, fast vid backens början.

Vi körde upp och vek in på grusvägen som går tillbaka till kraftledningarna precis efter krönet. Väl där körde vi den gamla goa stigen mot Kläppaområdet med ett stort leende på läpparna. Helt fan-fucking-tastic!

Ett dygn i kullens tecken

Såja, då sitter man här med lite värk här och var efter sex veckors frånvaro från cykling.

Starten på lördagen blev tidig, 07.00 gick den lilla vita bussen i nordöstlig riktning mot Hällekis och Kinnekullecamping.

Resan upp gick bra, tre timmar från Åsa får man ju anse vara helt OK tid, det hanns till och med att checka in och att äta lite av den snart traditionella gulaschen.

11.15 skulle starten gå och 11.10 stog vi färdiga på parkeringen med Race Face på. Jag var väldigt spänd på hur däck, cykel och framför allt orken skulle funka, förra året kändes det som att jag väggade jag nästan i första backen upp.

All träning, spinning, styrketräning, box och powerclass verkar ha gett lite utslag iallafall! Jag orkade att hänga med nästan hela vägen, det var först på vägen upp på högkullen som jag fick gott om syra.

Turen runt kullen gav faktiskt fantastisk, snabb, oteknisk men underbar åkning i ett grönskande försommarlandskap. Upp och ner gick turen, spänger och färistar vågades, grusvägar rejsades. Den första riktigt roliga och spännande backen var en lite längre kringelkrok som många gick ner för, men jag körde den förra året i regnet så jag ville gärna prova igen. En insex lånades från terrengsykkels SS-Dan och utförsåkningen var ett faktum. Härligt härligt, nästan så att man skulle ta en sväng till bara för att det gick då bra!

Iväg igen och mer stig, mer surf! Vid fikastoppet precis innan Lasses grotta så gick ju givetvis mitt minneskort fullt så jag har bara bilder med mig från första delen av turen. :/

Efter fikastoppet blev det goa klättringar uppför teknisk stig, grusväg och fler spänger. Upp till vindskyddet gick bra och den lilla branten gick ändå bättre, var en av de få som vågade och klarade den. Riktigt stolt får jag säga! Långa spänger cyklades denna gången och jag kände mig faktiskt fortfarande ganska pigg!

Det var först när det började gå uppför som jag började känna av mjölksyran ordentligt. Sista branten upp fick jag stå och bryta uppför, väl uppe gick bröstet som en blåsbälg och huvudet dunkade.

Återhämtad på toppen väntade mig en lång och snabb utförsåkning som övergick i en rotig kilometer. Det halvgalna halvlyckliga smilet infann sig och ville inte försvinna. Väl ute på den sista rotiga kilometern höll jag mig knappt samma, baken kändes som ett enda skoskav och händerna vägrade hålla i styret. När hoppet nästan var ute såg jag campingen!

Cykeln parkerades för dagen och första ölen knäcktes. Cykel snackades klämdes med våra kanontrevliga grannar MrT och MrKling, trevligt som helst helt enkelt. Efter ett par öl lullade vi upp till stugorna där skitsnacket fortsatte en bra stund innan det blev dags att duscha. Efteråt käkade vi god mat och snacket fortsatte långt in på natten med bilder och film från dagens cykling på duk.

På morgonen käkade vi frukost tillsammans med tältgrannarna, dom skulle köra dag två men det kände både jag och Oscar att det inte fanns ork till. Vi packade ihop och betalade för oss, bilen styrde vi söderut.

Stort tack alla underbara cyklist som bara dyker upp!

Mellanlandning

Såja, då är man hos föräldrarna. Kinnekulle, öl och cykling imorrn. Första långa cykelturen utomhus sedan bussningarna behövde bytas i mitten av april.

Oscar har handlat och vid 7 går bilen mot Hällekis. Vi packar över allt från min bil och sätter fart i den vita forden.

Vädret verkar bli bra, men jag är lite orolig, Racing Ralph, eventuell blöta och ett gnällande vevlager. Det finns ju utrymme för att något kan åt helvete som sagt.

Livet är härligt.

Boxträning idag och bussningar

Nu har jag fått mina efterlängtade bussningar. Imorgon ska dom monteras och förhoppningsvis är glappet borta!
Det ska bli så underbart att kunna byta bort spinningen, nu kan man köra cykling på helgen, powerclass på tisdagar och fys på fredagar.

Istället för att monter bussningar och provcykla stack jag och körde 55 min boxträning på gymmet. Bra alltialloträning för hela kroppen och sen får man lite flåsträning också.

För att röra till det ytterligare har jag börjat förbereda mig inför Kinnekulle, lite träningskläder ligger i tvättmaskinen och jag borde egentligen byta klossarna på skorna så jag verkligen får med mig CB-klossarna.

Snygga cyklar



Jag är en samlare, det vet jag, har alltid varit. Hittills har jag varit medveten om det och hållt mig till en cykel. Nu börjar det nog bli dags att utöka samlingen lite, jag känner sugen efter en snabbare, lättare hoj förutom min 5-spot.Först och främst borde jag skaffa en racer, har tittat på en Cube från Bike-Discount, 8000kr för en 105-utrustad racer med kolfibergaffel måste anses vara helt ok.

Egentligen vill jag ha knäppa grejer, denna PiSSOFF kittlar min gottetarm just nu. Tydligen är det en Phil Wood-designad Independent Fabrications. Inte för att det spelar någon roll, jag tycker den verkar tillräckligt galen för att vara kul att cykla med.
Dirtdrops verkar kul, skulle vara roligt att testa i verkligheten!

Entimmes cykling idag

Det var snack om cykling idag på förmiddagen så vi planerade att träffas kl 11 på Genarps IP.

När jag kommer dit är tävlingen SARA i full gång och parkeringen är fullsmockad.

Som tur är verkar cyklandet vara över och stigarna var härligt tomma.

Efter gårdagens fyspass var jag så seg i benen att jag knappt orkade uppför mördarbacken, och teknikbacken orkade jag inte uppför alls. Jag stack ner vid kullatorpet och körde över spången och längs skåneleden till vägen för att sen vända kosan hemåt.

Det blev en timme med höjd puls, helt klart gött att komma ut i det fina vädret.

Ett tungt veckoslut!

Jag började lite lungt i början av veckan med att slappa. Sen promenerade jag i tisdags för att upprätthålla regimen med att motionera en timme om dagen.

I onsdags blev det ett boxpass dör man som vanligt fick slita ont, men det var gött att få röra på sig. Skönt att känna att man iallafall klarar av det!

I torsdags blev det återigen en timmes promenad runt klostergården och idag blev det 70 min fyspass. Förhoppningsvis ger inte kvällens cola, smågodis och chipssmaskande så stora utslag. I vilket fall som helst så ska jag cykla imorgon i Genarp, så då hinner man förhoppningsvis förbränna lite.

Sen ska jag träffa Janne på parkeringen på söndag då han ska provköra en fultysk.

Hoppas bara att min bussning håller för morgondagen, får ligga på Dane.

Big Betty provkörda

Bytte från Fat Albert till ett par Big Betty nu i vinter. Inget skäl alls egentligen till bytet mer än att jag ville ha ett lite ordentligare däck till alpresan i slutet av sommaren.

Efter ett par turer med däcken var jag lite besviken pÃ¥ rullet, men vad kan man vänta sig pÃ¥ ett par 2.4″?

När jag och Oscar var ute i lördags fick jag inget gratis och det gick tuuuungt!

I söndags vände jag däcken till rätt rotationsriktining och pumpade dom till 1,6 bar i framdäcket och 2 bar i bakdäcket. Perfekt! Det gick lite lättare och jag tyckte att det rullade bättre. Får väl se hur dom verkar till helgen!