Vad nu? 

Så här efter hösten känns det nästan lite tomt. Inte för att vi inte har saker att göra utan för att det är slut nu. Eller ja, det finns ju alltid mer cykling och det stora problemet brukar vara att hinna med allt än att hitta på något. 

Vi alla hanterar nervositet på olika sätt.

Men ändå, att stänga CX-säsongen förra helgen var lite som att läsa ut en riktigt bra bok. En tomhet dyker upp när det inte finns nästa tävling att planera och träna för. 

Ändå är det rätt gött att få ha helg utan krav, eller att behöva ställa klockan för att åka på tävling. 

Denna helgen röjer vi och stylar hemma för att kunna fotografera lägenheten. Snart säljer vi en ursnygg tvåa på söder! Målet då? Inte svårt att hålla för ögonen, en trea i Sjöstaden så klart. 

Eyes on the price

Lata dagar och fina kvällar 

Här i Italien går det ingen som helst nöd på oss. Frun sover som jag borde, själv hamnade jag vaken i sängen så efter att ha varvat DN och tröttnat på att surfa tänkte jag tillbaka på vår vecka. Underbart!

Vill man stiga rakt in i sagan så är Amalfi ett bra start börja! Vi var i Positano härom dagen och kikade oss omkring innan vi tog båten tillbaka för middag i Amalfi. Igår kväll tog vi en svettig lokalbuss upp till Ravello som visade sig vara en fantastisk pärla!

Stort tack Kalle och Corina för tipset om Villa Cimbrone! Vi gick runt storögda med kameran i högsta hugg för att kanske kunna fånga vyerna. Tror inte det gick så bra, måste nästan upplevas! 

Sen käkade vi på en lokal restaurang i Ravello innan det var dags att ta bussen ner igen. Outstanding! 

Svårt att misslyckas med semestern när man har en sån fru med sig… 

Nu ska jag göra ett försök att sova för snart bär det av till Capri och då vill man ju vara piggelin. 

Ciao, ciao som dom säger! 

Herrejävlar

I fredags blev jag så lurad.

Så.

Lurad.

Var helt inställd på att min svensexa skulle vara på lördagen. Trots att en kille på en bensinmack i Västerås påmint mig om att jag inte skulle lita på någon. Någonsin.

View this post on Instagram

Nu kör vi. #mangessvensexa2016

A post shared by Johan Andersson (@spindelbenen) on

Kl 9 skulle jag på möte på jobbet. Älsklingen drog iväg mig på frukost på Pascal först för att säkerställa att jag var på jobbet i god ordning. Väl där möttes jag av ett glatt gäng vänner och vi gav oss iväg på svensexa.

Succé! Största succén var nog alla vänner som ville hänga med på min dag. Stor tacksamhet från denna kanten! ❤

Nu är det bara ett par veckor, sen smäller det på riktigt! Can’t wait!

 

 

Rast och vila på stället

Nån har någon gång sagt att man inte behöver cykla varje dag. Det låter ju enkelt.

2016-06-04 15.18.44.jpg

Jag och H testade det i helgen, åkte ut till Djurgården för en sen lunch och sen en lång promenad. Helt fantastiskt i det fina vädret också!

Sen blev det lite cykling i söndags, jag och H rullade till Älvsjö för att heja fram Johan och Atle till nya stordåd. Johan kom inte sist i B-finalen och Atle stilade till sig en fjärdeplats i A-finalen. Vi var så glada och imponerade!

GOPR2326.JPG
Fyra! F-yeah!

Sen bar det av in på Smaka på Stockholm för att umgås med barndomskompisen O med familj, riktigt mysigt!

Som avslutning på långhelgen blev det en joggingrunda ner till Eriksdalsbadet och det utegymmet som finns där för lite fys innan vi åt sen lunch på Le Mond. Kändes skönt att kunna samla lite sol och vila i banken med mitt <3.

 

Publicerad på riktigt

Mycket av mitt trams stannar som tur är här på bloggen, men lite av det spiller över ut i den riktiga världen.

Startklart!
Startklart!

Igår blev jag publicerad på HappyMTB, på riktigt. Ingen kioskvältare kanske, men en spegling av mina erfarenheter av att Le Peloton och varför jag kommer tillbaka varje vecka.

Har redan skaffat en gammaldags skrivmaskin, stuga vid havet, bokat tjurfäktningsresa och båt med tillhörande hagelbössa. Örat skar jag av mig när jag rakade mig nu på morgon.

Tjipp!

Låg pepp men snart blir det bättre! Fler intervaller!

Igår hade jag en dipp i motivationen, men det är ju sånt som är att räkna med. Egentligen finns det ju inte så mycket att göra mer än att kötta vidare med distans och intervallerna för att hitta de där cykelbenen.

Som ett vrak
Som ett vrak

Körde Le Peloton igår och jag hoppas verkligen att det är min vintercykel som gör mig slö och långsam. Det är lätt demoraliserande att sitta bakom och dra upp pulsen över tröskel när de framför ser oberörda ut. Får öva på mitt pokerfejs helt enkelt…? Johan matade imponerande runt enbart på bitvis snöröjda trottoarer. Helt sjukt vad envis karln är.

Ikväll blir det intervaller, två fyror, sen två treor och sen avslutar jag med två tvåor. Alla i stegrande watt. Med två vilodagar inplanerade så känns veckan än så länge som en vilovecka, men det är nog att bedra mig.

Big ring, big grin!
Big ring, big grin!

Efter kvällens smash hit får jag räkna till fyra igen som fredagsmys och sen på lördag får jag suga på fyra timmars distanskaramellande! Wunderbar!

Vecka tre i mitt program verkar bli en hård vecka framöver, fjärde veckan, NÄSTA vecka blir en vilovecka.

2015, F U!

Fantastiskt fin helg i cykelns tecken

Så här inför en ny helg kan man ju kosta på sig att blicka tillbaka på den gångna veckan och helgen. Helgen som gick blev en helg nästan helt i cykelns tecken. Sen var det ju svårt att klaga på vädret. Det började med en kolhydratladdning på fredagen medans Hanna var på AW tillsammans med väninnorna.

På fredag morgon bar det iväg till Täby, jag och Ivar skulle hjälpa till att döpa Skavlöten i cyclocrossens namn. Väl där visade sig banan vara lite kortare och lite snabbare än aviserat. Det gjorde inget alls utan vi hade roligt och jag fajtades hårt med en kille från Enköping om att inte komma näst sist, typ. Han jagade hårt och jag fick ta i hela vägen för att behålla min plats som trea. Från slutet då. 😉

På kvällen skulle cykelcafét Le Mond ha en tillställning så vi var där en sväng först och kikade på när de började med Rollertävlingen. Riktigt roligt format som går ut på att man har två cyklar uppställda på rullar. Sen gäller det att spurta sig 500 m på en visare först av de båda cyklisterna. Inte helt oväntat vann Nils P herrtävlingen.

Utsvultna avvek vi en stund och testade en lokal restaurang efter tips, Restaurang Harran som hade riktigt god grillad mat från kolbädd. Billigt, enkelt och gott. Bra skit!

På söndagen gjorde vi inte så mycket, en lat morgon och iväg till Solsidan på landsvägscyklar för att komma ut och lufta oss lite. Sen blev vi hemma och bara hade det bra resten av dagen.

När vi kom hem gjorde jag lite stekt kyckling och sallad för att hålla det lätt och enkelt. För att göra kycklingen lite enkllare gjorde jag en rub med lite för mycket Berbere och jävlar, vi fick äta keso till salladen och kycklingen för att det blev lite väl hett. Typ.

Resten av veckan har gått rasande fort, hade en plan om att köra lite CX på tisdagen men det liksom frös inne och med först en korvfest hemma för KBCK och en crossfest hos Johan så var veckan slut. Fick i alla fall till en kränkning på Le Peloton i onsdags på tom mage enligt PROFFS-Ivar! Det kändes ganska bra, kanske är så man ska göra?

Klämde in någon slags jobb-pendling idag på fincykeln till Flaten och sen till jobbet. Det kändes ganska hyfsat men benen skrek redan vid tröskel så morgondagens CX på Ekerö kan bli spännande.

Slimline, so far so good (-3)

I början av året var jag ganska trött på mig själv och min betydande spolform. Visst är den aerodynamisk och det är ju ganska smutt att rulla ifrån alla utför, men det är ju också ganska segt att hamna sist i varenda uppförsbacke.

Några åtgärder som jag gjorde var att skippa sötsaker mellan nyår och skidresan vecka fem och sen började jag regga maten i appen Life Sum. Registreringen av maten i sig gav inte så mycket tyckte jag, det som hände var att jag började inse vad som händer när man lägger till det där extra vid eller mellan måltider.

 
image

På tre månader har jag inga fantastiska resultat men jag är i alla fall ca -3 kilo vilket jag är ganska nöjd med, hade troligtvis rasat mer i vikt om jag inte varit så fantastiskt glad i mat och godsaker. Målsättningen för 2014 är faktiskt att gå ner sexton kilo totalt och med -1 kg per månad kommer jag nog inte att nå målet kortsiktigt så nu blir det att gasa lite.

Om jag når mitt mål under 2014 så kommer jag fortfarande att vara överviktig enligt BMI men det känns helt OK. Faktiskt. 😀

Får ta de sista sega kilona under 2015, jag ska väl ha något kvar att sträva mot?

Frustration

Igår kände jag mig toppenfrisk, eller ja, nästan i alla fall. Så jag tänkte ta en AW med gamla kollegor och sen köra en runda på cykeln idag på förmiddagen innan H kommer hit.

Vi tog ett par öl, åkte hem till mig och käkade lite, kvällen fortsatte med lite gött häng här hemma i soffan.

Det blev total genomklappning, kvällen avslutades med en fenomenal huvudvärk, ipren och sängen fram till tio idag.

Nu känner jag mig riktigt laddad för CX-cupen.