Att springa igång benen

Fick för mig att börja få igång benen så dom är med på lite löpning, mest så jag har ett alternativ till cykling. Inför Vätternrundan kändes det inte direkt som ett alternativ, att börja springa en gång i veckan för att få stela ben inför cyklingen.

GOPR2471.JPG
Här kan man va!

Nu har jag då börjat, det har gått både bra och dåligt. Tog en runda på midsommarafton i Roslagen och benen kändes rätt OK faktiskt.

Sen skulle vi köra cirkelträning och då högg det till rätt bra, krampen var en faktum efter några varv idioten med efterföljande grodhopp. Det gick väl hyffsat att köra på men det var ju inte direkt bekvämt.

GOPR2477.JPG
Inget bra väder kanske men väl så dramatiskt

På söndagen efter midsommar så ville jag gärna testa benen igen, de kändes rätt ok trots att de krampat på träningen så jag värmde upp och gav mig av på ”Olle-rundan” som den kallas hemma hos H. Det kändes fint och jag kunde köra 4 min ökningar med från 6-5.30 till ca 4.30-tempo. Pulsen höll sig på mattan, helt OK. Sen kom den där j*la krampen tillbaka, bara att slå av och linka hem för stretch och vila på stället.

Efter att ha vilat en vecka så gick jag upp och joggade runt mina föräldrars motsvarighet till Ollerundan, en femkilometare som går på både grus och asfalt. Benen kändes bra igen men jag tänkte inte göra några dumheter som fartökningar.

Ska sikta på att få en löprunda i benen i veckan för att kunna springa lite mer framöver, gött att äntligen vara igång!

Ibland får man ju värsta rycket

Min superidol Johan springer ibland och det är ju rätt bra, speciellt när.man inte har tid nog för att cykla. Så jag satte klockan och fick ihop en fem kilometer runt SOFO.

2016-02-26.jpg
Inte riktigt helt vaken.

Rätt skönt och sen blir jag ju lite sprallig av att träna så H får ju stå ut med en Magnus som kvittrar vid frukosten.

 

Bara att komma upp och se solen gå upp över stan kan göra det värt det! Efter det var man redo för att ställa sig i ett bageri och bli lärd i den ädla bakkonsten av Sebastian Boudet!

Julspring i benen

På julafton brukar jag springa en runda hos föräldrarna och i år hade jag funderingar på att springa. Problemet är att jag sprungit typ tre gånger i år så 10 km asfalt var väl inte världens bästa idé.

image

Efter att ha känt på benen på juldagen med 5 km i skogen så tänkte jag att lunka 5 km asfalt går ju bra. Satte av före middagen igår för att göra lite plats innanför livremmen.

När jag kom till korsningen där höger betyder 5 km och vänster betyder 10 km så kändes det så bra i benen att jag tog vänster. Benen gick ganska bra fram till 8 km sen började det nypa lite i vänster lår, samma ställe som jag brukar få kramp i. Linkade hem och förbannade mig själv, man kanske skulle börjat smått?

Å andra sidan var det riktigt härligt lufsa lite, ska fortsätta med det någon gång i veckan för att få upp löpstyrkan i benen. Det är ju ett kanonsätt att hålla igång när det inte finns en cykel i närheten.

Sa jag att jag knappt kan gå idag?

Nytt årssämsta

Det krävs inget geni för att inse att om man ligger på soffan och mular praliner medans det bloggas INTERNETMETER med vackra distanspass, uteliv, intervaller och ”MITT NYA LIV BÖRJAR NU” så blir det tungt att komma igång.

Om man då lägger en vistelse i dekadensens Bangkok på en jul och sedan adderar en smula MANCOLD så börjar det likna något.

Efter att ha varit ynklig i säkert flera dagar extra var det då dags att försöka komma igång.

Det var precis så jobbigt som jag hade trott. Och då kom jag bara 5 km före frukost. Jag tror jag har fått ett kolkraftverk permanent placerat i lungorna. Det kändes så i vilket fall…

I eftermiddag blir det lite gym för att försöka få ordning på ryggen efter all vila, så nu är det på gång i alla fall. Året. Nu kan det bara bli bättre!

Här kommer den obligatoriska Strava-länken:
http://www.strava.com/activities/235549762

Imorgon blir det flåsettor! Tjoho!

Klassikern bärgad – ett EPISKT Lidingölopp avklarat

Det är över.

Det var inte snyggt och det gick inte fort, men det gick… Uppladdningen hade gått sådär, fick några långpass men de blev sällan riktigt bra. Ett gav mig kramp i vaden så jag trodde jag sprungit på mig gubbvad, skitbra, och ett gav mig en överansträning i vänster knä som inte bådade gott.

Avstod Le Peloton för att kunna vila och löpträna men det blev mer vila än träning sista två veckorna. Kände på knät först 10 km lunk på måndagen inför LL och sedan 3 km på löpband dagen innan. Kändes faktiskt helt OK så det blev bara att köra.

Det var lite pirrigt att åka ut för jag visste inte riktigt hur knät skulle svara på loppet och hur det skulle kännas med den magra träningen.

Redo på perrongen...
Redo på perrongen…

Softade lite efter att jag hämtat nummerlappen, mötte upp med en gammal kollega precis innan jag skulle gå mot starten och vi fick lite stärkande ord till livs innan jag hastade vidare mot starten.

Startklart!
Startklart!

Loppet började ganska hyfsat men jag hade inte det där trycket i steget som jag brukade och pulsen var lite för hög. Försökte hålla mina tider under 6 min och det gick ganska bra i början men efter ca 20 km insåg jag att det var inte lätt att hålla samma takt sista 10 km.

Det blev episkt.
Det blev episkt.

Väl i mål trodde jag att benen var amputerade, det gjorde ganska ont men jag kunde bara garva. Det var ju över i alla fall…

Nu är jag i alla fall klar med klassikern, diplom beställt och allt. Nu väntar nya utmaningar, men först återhämtning!

 

Ny ordning

Väl tillbaka från semestern så var det ordning på torpet idag. Cykel till jobbet, har faktiskt saknat det, funderar inte ens på att ta tunnelbanan. Varje gång jag kommer ner till T-banan så blir jag lite full i skratt över hur full den är, speciellt efter att ha cyklat ett tag.

Fick även till ett pass på SATS med H, hon körde styrka och jag fick ihop lite marklyft och knäböj. Sen var det 3×4 min på löpbandet i 4.20-tempo. Pulsen SKULLE upp, och jävlar vad jag tyckte jag led.

Nog bra, säkert. På torsdag smäller det igen med intervaller och på lördag blir det långpass. Sen blir det bröllop och dekadens i helgen!

Ny ordning – nytändning?

Precis före jul gjorde jag ett maxtest och ett laktattest på Bosöns fyslab inne hos Riksidrottsförbundet.

Där träffade jag en glad skit som hette Juan, han hjälpte mig att få ordning på allt vad tester hette.

Jag fick reda på att min maxpuls låg på 187 slag och min ”FTP” (tröskelwatt) låg på 280 W. Finns säkert någon som vet vad det betyder. Min imponerande vikt gör dock att mina W/kg inte blir så storslagna. Inte heller min syresättning. Bra va?!

image
Först ett laktattest och sen ett maxtest

Efter resultatet visat sig fick jag order om att köra 3 pass LSD (Long slow distance) per vecka och sen röka av ett VO2-MAX och ett tröskelpass i veckan. Fem pass i veckan som skulle göra skillnad.

LSD har inte varit lätt utan cykel hos mor och far men jag samlade ihop 90 min på rodd och trainer, sen 7x2min backe till fots och igår 5×4-3-1 som tröskelpass. Det betyder att jag har ”bara” LSD kvar denna veckan. Längtar tills jag kommer hem och kan köra mina egna cyklar!

image
Tröskel 1

DNS Lidingöloppet 2013

Igår skulle jag startat i #LL2013, men kroppen ville annorlunda. Hade varit lite ruggig hela veckan och fick ont i halsen på fredag morgon. Feber på fredag och lördag gjorde att jag inte vågade starta på lördagen.

Känns jättesegt men rätt beslut så här i efterhand.

image

Kan man inte springa får man trösta sig med annat.

Jag tror vita män är alldeles för lättkränkta

Så lätt jag kränkte mig igår, det var bara att ligga på 90%+ i 24 min på Bellmanstafetten. Sen tog jag tre snabba glas vin.

Ridå.

Vårt lag å andra sidan gjorde bra ifrån sig. Ungefär i mitten av 1200 startande lag med alla löpare under 30 min per sträcka.

Dags för midnattsloppet

Skulle egentligen åka på kräftskiva idag i skärgården men när den blev inställd fick jag ynnesten och möjligheten (TM) att springa Midnattsloppet som jag anmälde mig till tidigt i våras.
image

Så igår joggade jag iväg till fålla 5c för att starta med de andra som siktar på en tid på över 70 min.

Det var varmt och trångt som vanligt men med Judas Priests British Steel-album i öronen blev jag bra laddad och hittade bitvis ett bra flow.

Till slut kom jag in på pinsamma 54 min efter att ha insett att man blir inte snabb av mammas rabarberpaj utan bara mer aero.