Tankar kring Gravelking SK

När jag byggde upp min Specialized Diverge, så monterade jag två WTB Riddler som jag köpt tidigare för grusåka. När de inte riktigt stod pall för Roslagens grova grusvägar så blev det ett par Gravelking SK i 43 mm som ersättare.

Däcken i sig är inga lättviktare, rejäl stomme och ett ordentligt mönster. R2, som väger det mesta de säljer, skvallrar om att de väger över 500 gr per däck, rätt rejält! Tittar jag på konkurrenternas modeller så verkar de hamnar där i krokarna. Maxxis Rambler i 45 mm ser ut att hamna på ungefär 500, detsamma med WTB och Pirelli.

Montering

De WTB Riddler som Gravelkingarna ersatte var lite svåra att få på plats, det behövdes ett skott med en Air Tool för att få dem att sätta sig. Gravelkingarna satte sig med min SKS Rennkompressor, som inte ger så mycket luft direkt. Ett bra betyg tänker jag, de var inte heller svåra att få på plats, likt mina släta Gravelking som jag haft på pendlaren ett par år.

Väg

På väg och asfalt är de lite av en besvikelse, mönstret som ändå är rätt lågt, ger förvånansvärt mycket rullmotstånd på asfalten. Eller kanske är det gummit? Oavsett vad det är, så kan jag konstatera att det ger ett kännbart rullmotstånd. Kanske är jag orättvis, för den cykeln jag jämför med är min Venge med Specialized Turbo Cotton på CLX64:or.

Grus och stig

Det är väl har som däcken börjar visa sig från sin goda sida, jag uppfattar inte att de är tröga eller sega på grus och när det blir lite mer stökigt så klarar de det mesta. Vi har stuga i Roslagen och många grusvägar blir till slut timmervägar som till slut blir ganska fostrande stig. Gravelkingarna har klarat det galant, om jag ska vara ärlig. Ingen punka (peppar peppar) än och de två vurpor som sommaren resulterat i kan jag inte skylla på däcken.

Tvärt om, förra veckan så kom jag på grusvägen ner mot Nyckelviken och fick tvåhjulssläpp i en kurva, när kantdobbarna fick grepp styrde cykeln upp direkt. Mycket bra!

Slutord

Så, här i Roslagen funkar de fantastiskt bra, det ska bli intressant att se hur de är på de lite snällare grusvägarna söder om Stockholm där vi brukar husera. Hade jag hojat mer asfalt med hojen så hade jag fått byta till något lättare och med mindre mönster. Den tröga känslan kan nog även vara att de väger över halvkilot, så de är ju inga lättviktare direkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.