Genombrottet

Sedan jag träffade min fru har jag cyklat en hel del i Roslagen och börjat hitta, både på väg och på grus. Sedan ett par år tillbaka så har vi hus här uppe och jag har försökt att utforska närområdet, mestadels grus.

Idag fick jag lite frigång, satte klockan tidigt och var ur huset före 07.00, trots lite strul. Något annat som givetvis visade sig var att man aldrig ska meka kvällen innan, de nya tubelessdäcken höll luften fantastiskt bra men den nya Zipp-stammen höll inte styret så bra så det skakade ur läge på de värsta bitarna.

Som tur är, så kan man svänga förbi svärisarna och låna en T25-bits och spärrskaft för att dra lite mer.

Nåväl, jag följde min ”nya” väg till Trästabron och sen klev jag på Vikingaleden över till Häverö. Leden är rätt stökig bitvis så det går inte jättefort, även med Divergen. Har kört den ett antal gånger på Epicen och inte reflekterat över hur stökig den är. Antar att Epicen vinner på stöken och Divergen där man kan sträcka ut på gruset.

Målet var att utforska två ”övergångar” mellan två rundor jag cyklat här i krokarna. Jag har en som går norrut, upp till Herräng via småvägar och sen tillbaka längs Vikingaleden till Trästabron igen. Sen har jag en mer södergående runda som utgår från mina svärföräldrars ner mot Älmsta och tillbaka.

Första övergången såg jag att jag var snubblande nära att knyta ihop redan för två år sedan när jag letade grusvägar där i krokarna, men jag måste vänt 100 meter innan man kom ut på den anknytande stigen. Retligt, men vilken upptäckt det blev när jag såg det på min heatmap i Strava!

Första övergången gick rätt bra, det var med ett gapflabb när jag såg min väst som jag tydligen tappat där för två år sedan! Någon vänlig själ hade hängt upp den i ett träd längs stigen.

Den andra övergången trodde jag skulle bli mer knepig, svärfar sa att det på sin höjd skulle vara skogsmaskinsspår mellan två vändplatser mitt ute i skogen på timmervägarna.

Fortfarande glad och lyckligt ovetandes om den kommande prövningen i skogen.

Jag fick hike-a-bikea mig mellan timmerbilarnas vändplatser, säkert inte mer än 200 meter men i tät skog full av vindfälle i cykelskor och med en cykel på axeln var det inte så himla lätt. Får försöka se om jag kan komma igenom på ett bättre sätt vid något tillfälle.

MEN! Nu vet jag att man kan komma igenom och knyta ihop två loopar som jag hojat var för sig, till en enda stor, episk runda. Någon dag så!

Strava:
https://www.strava.com/activities/3749457177

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.