Jag, Johan och Björn styrde El Bil söderöver förra fredagen och landade på kvällen i metropolen Odense. Stämningen var påtaglig och vi var peppade på att ta oss till fiskläget Bogense och årets FINAL. Världsmästerskapen i Cyclocross!
Att åka och kolla på internationella tävlingar nere i Belgien och Holland är alltid roligt och det brukar bli lite gåshud när rejsen avgörs. Banan som var dragen vid vattnet i Bogense var av den anledningen jätterolig, vi gick helt enkelt ut på fältet där det mesta av banan fanns för att se så mycket som möjligt. I och med att banan var byggd som den var med två vändor ut på fältet och upp på skrå så såg vi alla tävlande två gånger. När de begav sig tillbaka för varvning och målgång kunde vi vända oss mot jumbotronen som visade tv-sändningen live.
Minnen från helgen går ihop men mina topp tre är först och främst när Tom Pidcock gjorde sitt RYCK efter att Eli Iserbyt legat och borrat längst fram för att skapa lucka. Det såg lite mörkt ut för Pidcock när han bytte cykel och kom ut som typ 15e man, men han betade av åkare för åkare tills han satte sig och borrade i motvinden på målrakan. När han kom i kapp Iserbyt var det som om han stod still. Vilken ståpäls jag fick! Sjuk kul för Pidcock som klappade genom fullständigt förra året i leran.

Andra rejset som var sjukt spännande var ju Damer Elit när Sanne Cant skulle försvara sitt VM-guld mot fyra-fem holländskor. Jäklar vad de försökte köra av Cant, Lucinda Brand hade nog mest pulver i benen men Brand hade svårt att hålla hjulen och fötterna i backen. Cant var den som gjorde lägst antal misstag och det visade sig till slut, hon stack på slutet och kunde hålla undan. Roligt för Vos med en pallplats också!

På tredje plats är faktiskt Herrar Elits rejs, trots att vi tippat Toon, Wout och Mathieu på pallen efter rejsen i Zonnebeke och Hoogerheide där de tre var över minuten före motståndet. Nä vi kom till Bogense och såg banan så kändes det som en klassisk MVDP-bana där han kunde dominera och rycka. Det var nog ingen som trodde att han skulle dominera fullt så mycket och inte på det sättet. Suset som gick genom publiken första gången när han CYKLADE uppför den omöjliga branten och Wout var tvungen att hoppa av och springa. Sen orkade Wout gå ikapp en gång på varvet efter men när Mathieu cyklade upp varvet efter igen bildades en lucka som han förvaltade otroligt väl. Som vanligt. Toon och Wout hade en fin batalj om andraplatsen men slaget om världsmästarränderna var förlorat. Holländarna höll hög stämning men när vi kom hem hörde jag att belgarna hade buat och spottat efter Mathieu, ett riktigt trist beteende som verkligen inte hör hemma i cykling.

Herrjuniorernas tävling var roligast för då fick vi se Oskar, Elias och Lukas som kört mycket (allt?) av höstens crossprogram i Swecup och CX-pokalen. Möjligheten att få köra VM måste varit alldeles fantastisk för grabbarna! Tack för showen! Damerna, som saknar en juniorklass i år, hade ett fint rejs i U23 där UKs Anna Kay förgyllde showen men kunde inte rå på bredden i det holländska laget som tog hela pallen. Damerna får en juniorklass nästa år i schweitziska Dübendorf, det är verkligen jätteroligt och jag hoppas det fortsätter att bidra till en bredd som U23-klassen gjort.

Så en resa till VM i cyclocross är verkligen en nytändning till denna roliga publiksport! Tävlingarna är korta och intensiva på en kompakt bana där man ser action mest hela tiden. Att sen få komma nära sina idoler är ju bara en bonus. Tyvärr hann jag inte rycka upp kameran när SVENNYS gick förbi oss i målområdet. Bara en sån sak gör det ju värt massa timmar i bil.
Tack Björn, Johan och Arvid för en fantastisk helg! Det gör vi om!

Tyvärr är det Schweitz nästa gång och sen på Walmarts hemmaplan i Fayetteville, Arkansas i USA gången efter. Lite långt när man försöker vara klimatsmart och undvika flygstolen så gott det går. Kanske får sikta på 2022!
Oavsett så brukar ju cykel nästan vara bäst på TV så lite god mat och några belgiska våfflor till nästa VM kommer inte vara fy skam, bara man får kolla och bli imponerad. I ❤ CX