Som glad amatör är det lätt att tappa självdistansen, mycket blir på blodigt allvar. 😂
Speciellt när en amatör som jag får horn så fort det kommer på en nummerlapp. Inte för att jag får några direkta resultat men ändå, ni fattar va? Det är lätt att känna sig DÅLIG och OTILLRÄCKLIG. Inga direkta resultat att skriva hem om. Vem bryr sig om en 22a plats i B-klass?!
Utan en bakgrund inom (elit)idrott så har jag förstått, både av vad kunniga säger och på banan, att det alltid är svårt att konkurrera med de med en lång bakgrund inom sporten. Självklart egentligen, men om man lägger en hel del tid och inte kommer mer än till en viss nivå så blir man ju fundersam på varför och har lätt att tappa sugen.
För att behålla peppen när det går tungt eller när jag behöver ladda om lite så brukar jag fundera på vad som ger mig lust att hoja, när jag harvar mitt i klass B(eige).
Så, här är mina två bästa tips!
- Hitta fajten i fajten! När jag började cykla CX så hade jag och Markus episka slag på gräsmattan. Kommer ihåg en tävling i Göteborg där allt avgjordes på väg ut från en gräsmatta mot målrakan. Vi körde axel mot axel och jag drog kortaste strået… 😭😂 En annan alldeles fantastisk tävling var när jag och Salvador rejsade mot varandra i Rävlanda, har nog aldrig varit så sopslut efter en tävling, någonsin. Chapeau!
- Fokusera på huret och inte vadet! Låter kanske lite flummigt, jag tänker att det hjälper mig att ta den där svängen bättre än han framför eller vara lite smidigare utför i sanden än den som ligger precis bakom. För mig är det är enklare att koncentrera mig på sånt som jag själv kan påverka. Enklare än att säga att jag måste komma topp 10, när det är väldigt flytande i vår klass med tanke på vilka som kör och hur banan passar mig som person.
Sen är det bara att köra, så länge jag känner att jag gjort allt jag kunnat och velat för att köra det rejs jag vill när jag rullar över mållinjen.
Cykeltokig 