Förra helgen så var det dags för ett av mina mål för våren, Lida Loop. Har ju kört lite XCO tidigare i vår men inget långlopp så det skulle bli kul att testa benen.
Fick starta längst bak i sista tävlingsfållan vilket gjorde att jag tänkte ta det lugnt i starten och klippa folk allt eftersom på grusvägsstarten för att se vart det bar mig.
Planen gick sådär, Nils som hjälpt mig med träningen hade skakat fram såna där fantastiska ben. Herregud vad stark jag kände mig. Det kändes helt amazing och jag körde så hårt benen bar mig.
Det visade sig att man vinner tydligen inte Lida Loop genom att vara starkast eller känna sig amazing på första loopen. Speciellt inte när man klappar igenom på sista loopen. Nu var jag väl knappast i närheten av att vinna men varvade trots en seg andra loop ut på tredje som 25a. Där och då hade jag bestämt mig för att kliva av, jag skulle sätta mig och vänta in Hanna i gräset och titta på folk. Kanske gå ner till vattnet och skölja av mig att skit som satt sig i svetten. Men när jag såg att jag satt som 25a och fick rejäl pepp av såna sköningar som Jaime och Jessica så kunde jag ju bara inte kliva av. Stannade och hällde upp vatten i en flaska, tog en flaska med sportdryck där jag ställt flaskor vid parkeringen och tänkte att det får bära eller brista.
Benen tyckte direkt att det var en dålig idé och jag trampade fyrkanter som Andy sa, hela vägen runt. Hittade lägsta växeln, stannade i depån och fyllde på dricka, såg folk segla förbi. Tappade 15 placeringar och lika många minuter på sista loopen mot de andra. Starka Andreas och Andreas tuffade förbi, Ronny gav ett ”Komigen, Magnus” som värmde gott ändå.
Så här i efterhand hade jag nog inte heller koll på energin till 100 % vilket gjorde att jag kokade torrt och inte fick i mig tillräckligt. Utöver då att bränna hela tändsticksasken samtidigt. Man lär sig hela tiden, det är inte bara träningen som ska funka utan också tävlingen!
Så jag tar med mig att jag ska fördela både orken och energin på loppet bättre till nästa gång.
Till sist, sjukt tacksam för Nils grymma träningsupplägg, SCS för materialet och sist men inte minst Hanna för stödet. ❤
A tout a l’heure!
Cykeltokig 